Andra delen av Guillermo del Toro och Chuck Hogans trilogi om Släktet, innehåller något mer nerv än ettan. En del logiska kullerbyttor får sin förklaring när det visar sig att det ligger mer än simpel blodtörst bakom den explosiva vampyrepidemi som plötsligt drabbat världen. Å andra sidan uppstår nya frågetecken (hur sannolikt är det till exempel att det genomförs en lyxauktion när samhället håller på att krackelera?). Vampyrjägarna Eph, Fet, Gus och Setrakian mejar oförtrutet ner smittade (som mer liknar zomiber än vampyrer) och man upphör en bit in i boken att förvånas över hur de kan fixa sådana horder. Jag föredrar ändå konventionella vampyrer, som inte bajsar överallt och som attackerar sina offer med huggtänder, och inte genom en överdimensionerad fallos från strupen
