"MBL fyller 30 år" var en rubrik som såg ut som en tanke, när forskare, fackligt aktiva och arbetsgivare på torsdagen samlades till seminarium för att summera erfarenheter av vår medbestämmandelag. Den är 31 år - och ingen väckarklocka längre.

"Vi pratar ju väldigt lite om mbl ute på företagen...", sa Unionens ordförande Mari-Ann Krantz och fick leta i minnet när utfrågaren Allan Larsson bad henne och motparten Almegas vd Jonas Milton berätta hur snacket går om mbl nu för tiden.

Om en och annan ryckning i ögonlocken förmärks när denna bokstavskombination nämns ska det inte tas som något förklenande. Mbl har bara inrangerats bland övriga folkloristiska objekt i den svenska modellens hembygdsgård. "Satt sig", som Jonas Milton gillande uttryckte det.

Arbetsgivarna skräms inte av medbestämmandet. De använder det. Utmärkt.

Farhågorna var på sin tid stora för krångel och byråkrati. Men liksom andra arbetets lagar från 70-talet innehåller mbl så kallade dispositiva delar - sådant som fack och arbetsgivare gemensamt kan avtala om att lyfta ut eller skriva om.

Några år efter lagens införande kom centrala medbestämmandeavtal med sådana inslag, och följdes upp inom respektive avtalsområde och i företag.

Förutsättningarna har samtidigt ändrats radikalt. Globaliseringen har accelererat. Privatanställda tjänstemäns arbetsgivare ingår oftare i en världsvid koncern. Jobben vilar inte på paragrafer utan på arbetsplatsens insats i en stenhård världskonkurrens. Ombytliga investerares otålighet väger tyngre än tålmodiga trotjänares.

Allt detta har förstås begränsat fackets möjlighet att påverka - men samtidigt gett det en viktigare strategisk partnerroll tack vare den samarbetskultur mbl bidragit till.

Den svenska modellen för medbestämmande är en konkurrensfördel för våra företag framför den mer hierarkiska kulturen i tyska, engelska och amerikanska, ansåg Jonas Milton. Almegas vd bejakar facklig verksamhet som en styrka vid rationalisering och ser ett problem när fackklubb saknas, något han inpräntar vid företagarutbildningar.

Inflytande via europeiska företagsråd inom EU kan i framtiden vara en arena, som dock begränsas av att våra storföretag även verkar i USA och andra delar av världen, ansåg Mari-Ann Krantz. Med sin erfarenhet från Electrolux såg hon en bättre direkt påverkan via globala företagsavtal i internationella koncerner. Unionens ordförande ville ta ett kliv över de europeiska råden och lansera globala företagsråd som en idé.

Ett annat globalt råd hon bör ta med: Starkt fack bygger på hög anslutningsgrad.