Tänk dig fattigdomen i världen som ett badkar där alla är fixerade vid att göra något åt vattnet som rinner över kanterna. Ingen bryr sig om kranen, som hela tiden fyller på karet.

Fast den indiske professorn brydde sig. Han hade studerat kranen ingående och noga i 35 000 hushåll i 400 samhällen i sex olika länder och kommit fram till att den största orsaken till att kranen strömmade ymnigt var bristen på fri sjukvård. Sjukdom gör att folk hamnar på obestånd och genom fri hälsovård kan man täppa till kranen rejält, så att den bara droppar.

Att hälsa är den absolut viktigaste faktorn är försummat av världens ledare som stirrar sig blinda enbart på hur man ska få folk att ta sig ur fattigdom, menade professorn som var i Sverige för att studera hur vi tagit oss ur fattigdomen på bara hundra år.

Det här var fem år sedan, innan sjuka i Sverige tvingades söka jobb de inte kunde få och leva på 223 kronor om dagen i introduktionsersättning eller på socialbidrag. Sjukvården är dock fortfarande nästan fri - att betala 200 kronor i patientavgift måste svida rejält när man bara har 223 om dagen, men det finns ändå högkostnadsskydd.

Vården har dock tuffa krav på sig - för att få pengar måste man minska köerna och det gör man genom att prioritera struntsjukdomar. Dessutom finns dessa privata sjukförsäkringar en del arbetsgivare lockar med som, om jag begripit saken rätt, är någon slags gräddfil till vården. Ett sätt för bemedlade att peta undan obemedlade.

Sedan en tid tillbaka har jag haft intensiv kontakt med vården och kommit att misströsta djupt. Kaos är ett ord som ligger nära till hands för att beskriva bilden av akutsjukvården.

Mitt i all vanmakt och frustration är det ändå en lättnad att slippa bekymra sig för kostnaden. Att inte behöva oroa sig över om ens sjukförsäkring verkligen täcker pet-skanning eller om det i vanlig ordning finns någon lömsk lite klausul som undantar datortomografi. Inte behöva grubbla på om försäkringsbolaget tänker trilskas eller förhala. Inte tvingas välja mellan en familjemedlems liv och en framtid i fattigdom.

Vårdapparaten står tydligen inför kollaps. Enligt en DN-artikel kommer politikerna behöva välja att antingen höja skatterna eller vårdavgifterna. Jag hoppas ändå de lyssnar på den indiske professorn och inte vrider på kranen ännu mer än de redan har gjort.