Handlingen i Nio Drakar som kom härom året kändes överdriven och orealistisk och jag bestämde jag mig för att sluta läsa om polisgubben Harry Bosch. Ändå sitter jag här och nästan njuter av Fallet. Harry är rätt trivsam ändå. Han närmar sig pensionen (kanske också Connelly) och får två nya fall.
Ett är från slutet av 80-talet och som kan tas upp igen med hjälp av DNA. Snart visar det sig dock att den som lämnat spåren efter sig omöjligen kan vara mördaren. Det andra fallet måste han lösa skyndsamt: Politikern Irvin Irvings son har hittats död, efter ett fall från en hotellbalkong. Bosch och Irvings vägar har mötts åtskilliga gånger och de är allt annat än vänner, ändå vill denne politiker ha just Bosch som utredare.
Precis som i Connellys Prövningen, där huvudpersonen är Harrys halvbror, är berättartekniken annorlunda och mer uppfriskande jämfört med till exempel Nio Drakar. Det är mindre utdragen action (skönt) och mer beskrivande (bra ibland, tröttsamt ibland). Antagligen ses vi igen, Harry!
