Kören hörs tydligast på nya diskussionssajten Newsmill, som är det senaste försöket av de medelålders cheferna på Bonniers att hänga på "Internet-trenden". Jag testar deras beta-version i dagarna, men jag tvivlar på att unga surfare kommer att lockas av en sajt som fylls med bloggkommentarer av personer med "exklusiv kunskap". Risken är att det blir det vanliga gänget medelålders proffstyckare som uttrycker sina cementerade åsikter. Då blir Bonniersgrabbarna tvungna att försöka skapa konflikter, till exempel genom att några överklassdamer skriver att det väl inte är så farligt med riktiga karlakarlar som använder sina fruar som sandsäckar, bara sexet är skönt, typ.
Okej, det var en bra provokation. Men hur många gånger går vi på den?
Det verkar inte som att särskilt många yngre blivit engagerade av diskussionen om hur bra svensk TV var på den gamla goda tiden. Den tiden definieras förstås som den tid då de inblandade själva stod på topp, alltså 70-talet. Per Ragnar, Sam Nilsson och Annika Hagström skriver att det gjordes bättre TV på Lennart Swahns tid.
Nej, det sparkades inte ens bättre boll då.
Okej för nostalgitrippar, men hur hett var egentligen "Halv sju" eller "Hylands hörna"? Bortsett från Per Oscarsson stripp var det faktiskt rätt stelt och fantasilöst.
TV har utvecklats enormt, och det är positivt att man tillåter även unga människor utan formell utbildning att ta plats i rutan. Jag behöver inte räkna upp några exempel, ni vet själva vad ni gillar, och jag tror inte att det är program som gjorts på samma sätt i 30-40 år.
Det som var bra förr var att det var akademiker som fick jobb på TV, skriver Annika Hagström på fullt allvar, med tillägget att sen släppte man in folk från kvällstidningarna. Snacka om att kasta sten i glashus (även om hon numera sitter i radiohusets betongbyggnad)!
