Det snackas en del om deckardrottningar, men egentligen finns det bara en nu levande värd titeln - Elizabeth George. Hon får alla andra deckardrottningpretendenter att framstå som fantasilösa dyslektiker med kronisk skrivkramp. Thomas Lynley må vara lite trist och perfekt på sitt överklassätt, men han omger sig med en hop karismatiska karaktärer. Barbara Harvers blir mer underhållande för varje bok och i Denna dödens kropp, där handlingen kretsar kring en mystiskt försvunnen kvinna parallellt med tillbakablickar på ett fruktansvärt mord på en tvååring, lockar hennes klädvåndor till behövliga fniss. Isabelle Ardery, den nya chefen, är en bitch man ändå fattar tycke för och till och med bifigurerna och de potentiella mördarna är mer intressanta än mången platt frontfigur i andra nutida upphaussade deckare. Läsaren flyttar sig än från den ena av de inblandade, till den andra och får tillräckligt mycket information för att kunna ligga aningen steget före poliserna och får därmed möjligheten att känna sig lagom klipsk.
Dessutom är Denna dödens kropp runt 700 sidor lång, så den duger inte enbart att smälla tvestjärtar med - man skulle nog kunna döda åkersorkar med den om det krävs.