Diplomaten och Mellanösternexperten Ingmar Karlsson går i sin senaste bok till våldsamt angrepp mot sionismen, den ideologi som strävar efter att skapa en judisk stat, Eretz Israel - landet Israel - i Palestina. 

Rörelsen startade med Theodor Herzls bok "Der Judenstaat" från 1896 där Herzl argumenterar för att antisemitismen i Europa aldrig kommer att upphöra utan att lösningen är att skapa en judisk stat. I det s k Baselprogrammet från 1897 fastslås att målet är att för det judiska folket skapa "ett genom offentlig rätt garanterat hem i Palestina". Bokens titel syftar på ett telegram som två utsända representanter från Baselkongressen skickade efter ett besök i Palestina: "Bruden är vacker men hon är redan gift med en annan man".

Utan hänsyn till detta bearbetade de sionistiska representanterna skickligt regeringar och internationella organisationer runt om i världen och lyckades få den brittiska regeringen att utfärda Balfourdeklarationen 1917 som förklarade sig sympatiskt inställd till sionismens strävanden. När Storbritannien lämnade sitt mandat i Palestina efter det andra världskriget lyckades den sionistiska rörelsen 1947 med att få FNs generalförsamling att erkänna en judisk stat i Palestina, Eretz Israel. Efter ett krig med de arabiska grannarna utropades Israel som stat den 14 maj 1948.

Därefter har ju Israel som bekant levt i ett osäkert tillstånd med palestinierna och de arabiska grannstaterna. Karlsson driver stenhårt tesen att sionismen som ideologi driver konflikten mellan i första hand judar och palestinier. Det beror, enligt Karlsson, på i första hand två förhållanden. Sionismen vill skapa en judisk stat med det bibliska Israels största omfattning som gränser. Det skulle innebära att landet utöver dess nuvarande gränser skulle innefatta en del av Sinai, Gaza, Västbanken, samt större delen av Libanon och Syrien, däribland Damaskus. Enligt Karlsson har Israels regering aldrig officiellt deklarerat sina territoriella anspråk, men samtidigt pågår en enveten bosättarpolitik på Västbanken för att etablera ett fullbordat faktum och därmed införliva en stor del av Västbanken i Israel vid en framtida fredsuppgörelse, kanske t o m göra en palestinsk stat omöjlig.

I Ingmar Karlssons framställning blir dessa strävanden vad som från början dikterat Israels politik, en judisk stat på den bibliska stormakten Israels territorium. Det går i hans beskrivning en rät och konsekvent linje från Theodor Herzl till Israels nuvarande premiärminister Benjamin Netanyahu.

Min erfarenhet är att verkligheten inte ens i sina mörkaste stunder är helt svart, liksom inte heller i de ljusaste är helt vit. Det är först i bokens avslutande avsnitt som Ingmar Karlsson tar fram något av den rasande inrikespolitiska debatten i Israel om den sionistiska politiken. Den politiken är i högsta grad omstridd. Jag är med andra ord väldigt ambivalent till Karlsson bok. Samtidigt håller jag helt med om grunden för hans kritik: Israels rätt att existera är ovillkorlig och den bygger på FNs generalförsamlings beslut 1947, inte på ett gudomligt löfte till Abraham eller en kompensation för vidrigheterna i nazisternas förintelseläger.