Att skriva en recension utan att ha läst hela boken må vara en synd av stora mått, men nu gör jag det i alla fall. Jag vill nämligen inte slösa på mina berglinare, vill ta dem i doser. Vill sprida ut nöjet över lång tid och få möjlighet att fnissa åt de stornästas löjlighet hela sommaren. Jag vill få förundras över makarna Berglins otroliga förmåga att alltid träffa rätt, att fånga in trender i tiden, mejsla ut det komiska i vår samtid och häckla högt som lågt. Visst har jag läst många av serierna i Bronto Berglin tidigare, men det spelar ingen roll, de rutor från förra decenniet jag unnat mig läsa hitintills känns fortfarande fräscha och fyndiga.

Jag vill dessutom starta ett upprop för att få makarna Berglins långnästa självporträtt på en sedel av lagom hög valör - en på vardera sidan. Bergman och Birgit i all ära, tänk så mycket roligare det skulle bli att betala med Berglinsedlar?