Skräckromanen Evig natt innehåller inga plötsliga chockmoment, inga kaskader av blod och kladdiga inälvor, inga saltsyredrägglande monster eller ens en ynka liten likmask. Den innehåller bara en ödesmättad känsla, som tar sig förbi alla försvarsmekanismer, och borrar sig rätt in i kroppens ångestcentrum. Visserligen finns det ett helt onödigt spöke, för den förhärdade läsaren som anser att den dagboksskrivande Jack Millers ohyggliga ensamhet på en forskningsstation i Spetsbergen och det eviga mörkret inte förslår. Nu när vi går mot den mörkare årstiden kan vi i alla fall skatta oss lyckliga att solen visar sig ett par timmar om dygnet.
