Det finns ett bra skäl till varför Gud glömde den här urfjompiga boken, tänker jag efter bara något kapitel. Ändå kan jag inte lägga den ifrån mig. Det är trots allt omöjligt att inte bli imponerad av så mycket ohöljd entusiasm, kunskap och kärlek till skräckgenren.  Och entusiasmen smittar - man blir onekligen väldigt nyfiken på flera av de böcker och filmer som nämns. De nördiga snuttarna med triviala fakta är förtjusande och till och med de återkommande episoderna med författarens personliga skräckupplevelser blir, efter ett tag, lite småkul att läsa. Mest givande är ändå intervjuerna med olika personer som av en eller annan anledning har åsikter om skräck i litteratur, film och musik. Mest skrämmande är de bedrövliga illustrationerna som får boken att framstå som ett skoltidningsprojekt på mellanstadienivå.