Må Reginald Hill leva länge och väl och måtte han skriva många, många fler böcker. Hämnden hör kanske inte till hans allra bästa (mest för att jag saknar den fräcke Dalziel och den vanligtvis så hejdlösa Hillhumorn) men den är fortfarande ruggigt bra. Finansmannen Wolf Haddas liv krossas brutalt och inte förrän han efter flera år bakom lås och bom möter svenskättade fängelsepsykiatrikern Alva, börjar han berätta. Och vilken berättelse! Lite förutsägbar är den (mycket på grund av att det svenska förlaget av något outgrundlig anledning valt att översätta originaltiteln The Woodcutter till Hämnden) men det finns en viss tjusning i att ana sig till händelseförloppet. Och riktigt säker kan man aldrig vara - Hill har alltid en och annan rejäl överraskning på lut.
