Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

"Vuxendagis" för arbetslösa god affär

Antalet arbetssökande inskrivna på Arbetsförmedlingen minskar. Och antalet lediga jobb ökar. Men fortfarande är det många som inte får plats i arbetslivet. Andelen arbetslösa som är i program med aktivitetsstöd ökar.
Linda Svensson, Niklas Hallstedt Publicerad

Finn Heie har varit i fas 3 av Jobb- och utvecklingsgarantin i mer än ett år. I fas 3 hamnar den som har haft aktivitetsstöd i 450 dagar. Då har man möjlighet att få en så kallad sysselsättningsplats hos en arbetsgivare. Just nu är Finn Heie, tillsammans med runt 100 andra arbetslösa, placerad i Jobbfabriken, där man bland annat får stöd och hjälp att starta eget.

- Ursprungligen hade de kanske en tanke med verksamheten. Men nu är det ett vuxendagis. Det är mer förvaring än sysselsättning, säger Finn Heie.

I september förra året befann sig drygt 3 000 personer i fas 3 av jobb- och utvecklingsgarantin. I november i år var de 24 000.

Finn Heie anser att många av de förslag på sysselsättningsplatser som han har fått har varit misstänkt lika riktiga jobb.

- Det förstör arbetsmarknaden.

Den arbetsgivare som tar emot en arbetssökande i fas 3 behöver inte betala någon lön. I själva verket får företaget betalt, 225 kronor per dag.

För Jobbfabriken, som drivs av Blatteförmedlingen, innebär det intäkter på närmare en halv miljon i månaden, om man har 100 arbetssökande på plats.

- Det är slöseri med skattepengar. Man borde satsa på riktiga kurser som leder till jobb. Det är bättre än att göra så här och pytsa ut pengar till höger och vänster, säger Finn Heie.

Sunbeam Lilja, personal- och verksamhetschef på Jobbfabriken, påpekar att Jobbfabrikens uppgift är att erbjuda "en meningsfull sysselsättning och arbetsgemenskap för att hitta nya vägar in i arbetslivet". Idén med jobbfabriken är att deltagarna "får möjlighet att skapa nya referenser genom att arbeta i projekt som behövs inom framtidens arbetsmarknad", skriver hon i ett mejl. Enligt Sunbeam Lilja har tio procent av deltagarna avslutat sin sysselsättningsplats i förtid eftersom de fått en vanlig anställning.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.