Helvetet är det ställe där engelsmännen lagar maten, italienarna dirigerar trafiken och tyskarna står för underhållningsprogrammen, sa den tyske journalisten och tv-mannen Robert Lembke.

Inom näringslivet sägs ibland - med glimten i ögat - att det optimala storföretaget borde ha en finsk vd, en amerikansk marknadschef, en japansk fabrikschef, en engelsk ekonomichef och en indisk IT-chef. Mellanchefer kan gärna vara svenskar och norrmän är bra som gruppchefer.

I verkligheten görs rekryteringen av olika chefer oftast utifrån andra kriterier än de egenskaper man lite fördomsfullt kan förknippa med nationaliteten. En genomgång av positionerna inom femton framgångsrika och attraktiva globala företag visar att företagets historia, huvudkontorets placering, ägarskap och språkliga hemvist betyder mycket för vilka som sitter i koncerntoppen.

- Språkkunskaper är väldigt viktiga. Om man inte har engelska som modersmål säger man det man kan och inte alltid det man vill, hävdar Bengt Lejsved, chefsrekryterare med 25 års erfarenhet från internationell chefsrekrytering.

Han säger att 7-8 av de största företagen inom varje bransch tidigare var amerikanska därför att USA:s ekonomi var ledande. På grund av detta har också amerikanskt management blivit tongivande över hela världen. Nu håller detta på att förändras i och med tillväxten i ekonomier som Indien och Kina och Europa.

- I dag försöker företagen hitta personer med internationella erfarenheter och vana att arbeta i multikulturella sammanhang till toppjobben, säger Bengt Lejsved.

Thomas Ekvall, HR-direktör på Carlsberg, rekryterar chefer på ledningsgruppsnivå till koncernens alla kontor. På de högre nivåerna inom koncernen letar Carlsberg efter personer som har erfarenhet från andra stora internationella företag.

- Man behöver inte ta någon särskild kulturell hänsyn. Den affärsmässiga kompetensen skiljer sig inte så mycket åt mellan länderna, säger han.

För Thomas Ekvall är en ledares personlighet viktigare än både kunskaper och nationalitet.

- Jag väljer alltid den som är ledarskapsmässigt stark framför den som kan allt. Har man rätt attityd och är en duktig ledare så klarar man av de flesta ledarjobb.

En annan viktig aspekt är mixen i en grupp, men även här väger personligheten tyngst.

Ledarskapets grunder skiljer sig inte åt mellan länderna, enligt Thomas Ekvall. Det handlar alltid om att leda ett antal människor i en viss riktning. Skillnaderna ligger i hur ledarskapet utförs, om det är konsensusinriktat eller auktoritärt. Detta i sin tur beror på i vilken kulturell kontext ledarskapet ska utföras.

- I kulturer med mycket demokrati kan chefen delegera arbetsuppgifter i högre utsträckning och medarbetare kan driva egna projekt. I mindre demokratiska länder bygger ledarskapet ofta på ett antal starka chefer som driver arbetet framåt, säger Thomas Ekvall.

Samtidigt som man letar globala spelare till koncernernas toppositioner finns en tendens att anställa lokala landschefer. Detta bekräftas av Thomas Ekvall. Landscheferna inom Carlsberg kommer oftast från det land de ska leda. Kännedom om de lokala förhållandena, lagstiftningen och ett nätverk är ofta nödvändigt för att arbetet ska fungera.

Han är ovillig att ge nationella exempel men säger ändå att västerländskt ledarskap fungerar sämre i de forna Sovjetstaterna och i Kina.

- I Sverige kan du samla din arbetsgrupp och tala om vart och när, du behöver inte vara så specifik med hur. I en kinesisk miljö måste man styra mer i detalj. En chef får inte vara rädd för att fatta beslut och vara tydlig och man kan inte ge för mycket utrymme åt individen. En god kinesisk skolelev lär sig utantill, säger Thomas Ekvall.

Vid en titt på ett femtontal globala jättars hemsidor visar det sig att de bekräftar både Bengt Lejsveds och Thomas Ekvalls reflektioner. De flesta företag har lokalt anställda på positioner som exempelvis landchefer, medan koncernledningens sammansättning speglar företagets kulturella och språkliga hemvist. Ytterligare en gemensam nämnare verkar finnas. De flesta på toppositioner inom koncerner där huvudspråket är engelska har tagit examen på ett prestigefyllt amerikanskt universitet. Utbildning, erfarenhet och språkkunskaper verkar alltså vara viktigare än nationalitet.

Svenskar och andra skandinaver återfinns relativt ofta på udda positioner i de globala toppledningarna. Goda språkkunskaper och att de svenska storföretagen sedan länge sökt sig ut på den internationella marknaden när hemmamarknaden blivit för liten har inneburit att de fungerat som språngbrädor ut i världen.

- Svenskar är efterfrågade till väl definierade uppgifter i internationella sammanhang. Vi är bra på att leverera resultat. Men vi är inte så eftertraktade som entreprenörer och när det handlar om lite mindre definierade uppdrag, säger Bengt Lejsved

Managementkonsulten Carl-Olof Alknert är en av dem som nämner vikten av att ha studerat utomlands. Efter sin examen på KTH studerade han på Harward. Han har arbetat mycket internationellt, främst inom telekom, både inom Telia och som konsult och affärsutvecklare under de senaste tio åren.

När han kommer till ett nytt land där han ska arbeta skaffar han sig alltid en lokal rådgivare. Harward-tiden gav honom ett internationellt nätverk som han ofta kan ta hjälp av.

- Det är viktigt att få en "second opinion" från en neutral person som vet vilka ens partner är i det nya landet och hur de hänger ihop med konkurrenter och andra delar av det lokala näringslivet. Annars är det lätt att bli lurad.

Carl-Olof Alknert sticker också ut hakan lite vad gäller svenskt ledarskap som, enligt honom, inte alltid fungerar så bra i andra delar av världen.

- Svenskt ledarskap är lite för mycket interaktivt, man behöver ofta vara mer auktoritär. Som orutinerad svensk chef utomlands har man svårt att vara så bestämd och kontrollerande som man kan behöva vara, säger han.

Ett tips är att alltid be personen som ska utföra en uppgift att med egna ord beskriva vad det är han eller hon ska göra för att kontrollera att de har förstått instruktionen rätt.