Fram till 1987 var han brandman/ambulanssjukvårdare på Gotland. Då började han på dåvarande SOS Alarmering  i Visby. Där blev han kvar till 2005 då centralen lades ner - han fick själv skruva ner skylten - och han flyttade till Eskilstuna.

Längtar du tillbaka till den aktiva tiden någon gång?

- Varje dag. Ibland när det hänt en stor brand eller olycka och jag larmar ut ambulans och räddningstjänst kan jag känna ett sting i hjärtat. Jag tänker att jag vill vara med men det skulle inte gå. 30 kilo är i vägen. Åldern och stillasittandet har gjort sitt.  

Vilka egenskaper bör en SOS-operatör ha?

- Du måste vara stress- och stryktålig, lyhörd, snabbtänkt och snabb i fingrarna på tangenterna. Det surrar mycket i lokalerna och du kanske överhör en kollega som pratar om något som du har varit inblandad i och då ska du kunna informera kollegan samtidigt som du hanterar egna samtal. Säg att femton tjugo personer ringer angående en trafikolycka, men du måste ändå svara snabbt på alla för ett av de där samtalen kan gälla något annat.

Vad behöver man för utbildning?

- Det är viktigt att man har både arbetslivs- och livserfarenhet och jag tror att man måste vara tjugotre år för att få börja jobba hos oss. Omvårdnadsprogrammet är en bra utbildning. En del har jobbat som väktare eller larmoperatör på ett bevakningsföretag. Andra har jobbat i vården eller har varit larmoperatörer på det gamla 90 000.

- Man måste klara ett stress- och simultankapacitetstest. Testet bygger på det som blivande trafikledare får genomgå.

Hur många av samtalen är befogade?

- Ungefär 40 procent. Man ska ringa 112 om det gäller pågående brott eller livshotande skada eller misstanke om pågående brott eller livshotande skada.

- Den som kommer ut på gatan och ser att bilen är stulen eller den som har ont i öronen och misstänker öroninflammation ska inte ringa hit.

Vad vill övriga som ringer?

- Rapa i luren, beställa taxi för att de inte kommer fram till taxiföretagen, be mig begå sexuella tjänster eller att jag ska åka till ett varmt ställe. Andra samtal som jag tycker illa om är till exempel när en trafikant, som har sett en bil i diket och människor stående omkring, ringer och säger att han förmodligen passerade en trafikolycka. Vad kan vi göra om han inte stannade och undersökte saken? Det kan röra sig om en punktering. Sådana personer tar bara upp vår tid, de gör mer skada än nytta.

När är det som mest att göra?

- Nyårsnatten är värst. Sedan kommer midsommarnatten. Därefter kommer lokala festivaler i Sörmland och, eftersom vi svarar på larmsamtal från Gotland, Stockholmsveckan i Visby. Under vecka 29 är Stureplansgänget och Stureplanswannabees på plats.

Många kungar i baren?

- Exakt. Det är alltid mer fredagen och lördagen efter lön. Men också efter pensionsutbetalningarna märker vi en viss ökning. Våra seniorer kan också även om de inte rumlar om på samma märkbara sätt.

- Vid fullmåne vaknar många knäppisar. Jag kan komma till jobbet utan att ha pejl på vilken fas månen är i, men om jag får två tre samtal i en viss stil kan jag fråga mina kollegor: Är det fullmåne? Jag brukar gissa rätt på någon dag när.

Vad brukar fullmånesamtalen röra sig om?

- Det kan vara någon som har löst Palmemordet. Eller någon som tror att han är avlyssnad och måste få hjälp med att klä in lägenheten i folie. Jag försöker föra ett vettigt resonemang och säga att jag vet att ingen buggar dem, att det bara är tungt kriminella som blir avlyssnade och att jag inte tror att de hör till den kategorin.

Kan du koppla av jobbet på fritiden?

- Ja, men visst finns det samtal som man aldrig glömmer.

När känns ditt jobb som bäst?

- När jag går hem och vet att jag har varit delaktig i att en människa överlevt eller att en ny människa har kommit till världen.

- Jag har ett minne som jag kan spela upp inom mig när som helst. Jag jobbade i Visby, en kvinna från Stockholm ringde från sin mobil. Hon befann sig vid Slussens tunnelbanestation. En äldre man hade ramlat ihop på golvet. Jag bad henne gå fram och kolla. Han andas inte, svarade hon. Jag frågade om hon kunde hjärt- och lungräddning. Hon var osäker. Jag gav henne instruktioner samtidigt som jag kontaktade en kollega i Stockholm. Efter sju minuter kom första ambulansen och tog över. De defibrillerade - gav mannen en elstöt över hjärtat - och när de förvarnade sjukhuset sa de att de kom med en man som hade haft hjärtstillestånd men som nu hade egen puls. De orden fick mig att sväva fem centimeter ovanför marken resten av dagen. Efteråt fick jag veta att mannen i vart fall levde ett dygn senare.

... och när känns det som sämst?

- När man inte hinner hjälpa. Jag minns en man som hade blivit knivhuggen och som inte klarade av att lägga på luren, som tur var. Jag hörde honom dö. Gärningsmännen som inte var helt nyktra stökade runt och pratade i bakgrunden. Den inspelningen fick så småningom betydelse i tingsrätten.

- De som missbrukar 112. En del använder ambulans som transportmedel, för att i slutändan komma till systembolaget eller något annat som inte har med vård eller nödläge att göra. De tar mycket tid och energi. Fastän man har hört samma visa från en person tio tolv gånger tidigare så måste vi bedöma varje enskilt samtal från scratch. Den här gången kan han eller hon ha en verklig hjärtinfarkt.

Vill man inte be en sådan person dra åt skogen?

- Det kan man inte göra. Jag vet en kollega som blev tagen ur tjänst direkt efter att ha bett en person dra åt helvete. Men det tillhör extremfallen.

Har du blivit anmäld någon gång?

- Ja, en gång för fyra år sedan. Anmälaren var en Stockholmsbrat av manligt kön som, i grova drag, blödde näsblod och ville ha en ambulans till där han befann sig i Visby. Jag ifrågasatte hans begäran och larmade inte ut någon. Han drev ärendet via Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd till länsrätten men fick inget gehör.

- Händelsen och det faktum att arbetsgivaren i senare fall inte gett mig återkoppling bidrog till att jag blev sjukskriven i oktober förra året. Jag kände mig otillräcklig i arbetet och blev mer och mer osäker. Jag blev vresig och dum och var rädd att jag skulle säga emot en inringare. En dag kände jag sådan ångest att jag inte vågade gå till jobbet.

- Jag är tillbaka och jag måste säga att numera har arbetsgivaren gett mig hundra procent stöttning.

Du är också fackligt aktiv?

- Ja, jag är klubbordförande och ledamot av regionstyrelsen Mälardalen. Jag tycker att det är jätteintressant och har fått gå på bra kurser. Bland annat har jag läst arbetsrätt tio poäng. För mig som bara har grundskola var det en enorm boost för självförtroendet att få godkänt på den kursen.