Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Studenter vill ha större trygghet

Nio av tio studenter anser att studiemedlen måste höjas. Det visar en enkät som Tria gjort tillsammans med Sveriges förenade studentkårer och TCO.
Linda Svensson Publicerad

Studenternas ekonomiska situation lämnar en hel del i övrigt att önska. I en webbenkät har drygt 2 000 studenter svarat på hur de ser på saken. Svaren visar att en klar majoritet vill se en höjning av studiemedlen. De allra flesta tycker inte heller att arbete under sommarmånaderna ska räknas in i fribeloppet, den inkomst en student kan ha utan att studiemedlet reduceras.

Tidigare undersökningar visar att studenter går back med 900 kronor varje månad. Situationen för studenter med barn är ofta ännu värre.

Ändå är det relativt få, i snitt fem procent, som någon gång har sökt socialbidrag. I stället vänder man sig hellre till föräldrar eller andra anhöriga för ekonomiskt stöd.

Boendekostnaderna utgör en tredjedel av studenters utgifter i dag, jämfört med en femtedel för 20 år sedan. Trots det söker inte studenter i någon större omfattning bostadsbidrag. Den främsta orsaken är att man är rädd att bli återbetalningsskyldig.

Studenters trygghet vid sjukdom skiljer sig från den yrkesverksamma befolkningens. I stället för en karensdag har studenten 30 dagar. Inte heller har en student möjlighet att vara sjukskriven på deltid.

- Det är obegripligt. Om man tycker att studier är viktigt måste man göra något åt det här, säger TCO:s ordförande Sture Nordh.

Tria är ett fackligt studerandesamarbete mellan Unionen, ST och SKTF.

Fakta

En heltidsstuderande kan få 39 100 kronor per termin (20 veckor), eller 7 820 kronor per fyraveckorsperiod.

Av beloppet 39 100 kronor utgör bidragsdelen 13 420 kronor och lånedelen 25 680 kronor.

Fribeloppet, det vill säga den inkomst studenten kan ha utan att studiemedlen minskas, uppgår till 53 500 kronor per termin (20 veckor). Studiemedlet minskas med 50 procent av inkomsten som överstiger fribeloppet.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.