Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsrätt

Arbetsgivare vill slippa lagens krav på lönekartläggning

Arbetsgivarverket konstaterar att de oförklarade löneskillnaderna bara utgör en bråkdel av kvinnors och mäns inkomstklyftor. Mer krut borde därför satsas på att minska de förklarade skillnaderna. JämO är av en annan åsikt.<br />
Publicerad
Arbetsgivarverket, myndigheters och statliga verks arbetsgivarorganisation, kommer i nästa vecka med en rapport där man slår fast att de oförklarade löneskillnaderna inom statlig sektor ligger på 1,7 procent. Betydligt större är de skillnader som kan förklaras med till exempel arbetets svårighetsnivå, arbetstid och chefspositioner.
- Man bör fokusera på det, i stället för den lilla del som är oförklarade skillnader, säger Göran Ekström, generaldirektör på Arbetsgivarverket.
Det är i princip en strukturförändring Ekström efterlyser. Men han håller inte med om att det vore att flytta ansvaret från arbetsgivaren till samhället.
- Arbetsgivarna har ett stort ansvar. Det pågår en rad åtgärder, bland annat chefsutvecklingsprogram för unga kvinnor. Det finns mycket man kan göra. Problemet är att lönekartläggningarna tar enorma resurser, speciellt på små myndigheter, så det finns inte utrymme för mycket annat.
Arbetsgivarverket anser att man borde lätta på reglerna kring lönekartläggning i jämställdhetslagen.
- Ge parterna större ansvar. Det finns ett mycket starkt commitment att arbeta med de här frågorna. Det skulle absolut fungera, säger Göran Ekström.
På JämO anser man att det är samma gamla argument som kommer igen.
- Den statistik man för fram är ofta på makronivå. Man tar alla arbetsgivare inom ett område eller hela landet och slår ihop. Men jämställdhetslagen och lönekartläggningsbetämmelserna är på mikronivå. Det görs tusentals justeringar på företagsnivå, särskilt inom statlig sektor. Vi kan inte se att bestämmelserna inte fyller någon funktion, säger Eberhard Stüber hos JämO.
Han anser att den typ av statistik som Arbetsgivarverkets rapport bygger på inte säger något om hur det ser ut på de enskilda arbetsplatserna. Dessutom faller kritiken mot lagen ganska platt om man ser till de kollektivavtal som har tecknats, menar han.
- Det finns ingen motsättning mellan avtal och lag. Tvärtom. Kollektivavtalen, i synnerhet det statliga, har högre krav på löneanalys än jämställdhetslagen. Arbetsgivarna har inte presenterat en enda metod för hur man ska leva upp till sitt eget avtal utan att uppfylla lagens krav, säger Eberhard Stüber.
Det finns dock tvingande formuleringar i lagen, i enlighet med EG-rätten. Arbetsgivaren måste göra en arbetsvärdering, där man bestämmer vilka jobb som är likvärdiga. Men det anser Stüber att man med automatik gör om man följer avtal som grundar sig på saklig lön.
- Arbetsgivarverket har genom årens lopp agerat på ett sätt som om begreppet likvärdigt arbete var påhittat av JämO eller klåfingriga politiker. Alla EU:s stater måste förhålla sig till begreppsparet lika och likvärdigt arbete. De arbetsgivare som i regel har problem med lönekartläggningar är de som inte heller har en tydlig lönepolitik. Problemet för dem är att de även har problem att leva upp till de egna kollektivavtalen.

LINDA SVENSSON

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsrätt

Nekades rehab – fick sparken

En sjukskriven IT-utvecklare nekades rehabinsatser från arbetsgivaren. När Unionen blev inkopplat påstod företaget att mannen inte längre jobbade kvar. Ett avsked, menar facket som nu stämt IT-bolaget.
Ola Rennstam Publicerad 2 september 2025, kl 13:04
En sjukskriven IT-utvecklare i Stockholm nekades rehabilitering och avskedades utan uppsägningshandling. Unionen stämmer nu arbetsgivaren för brott mot LAS och kräver skadestånd. På bilden syns en IT-utvecklare i en serverhall.
IT-bolaget nekade medarbetaren rehabiliteringsinsatser och dök inte upp på rehabmöte med Försäkringskassan. När Unionen ville diskutera saken med bolaget meddelade ledningen att mannen inte jobbade kvar.
Foto: Colourbox

Hösten 2024 blev en IT-utvecklare på ett Stockholmsföretag sjukskriven på grund av psykisk ohälsa. När Försäkringskassan bokade in ett rehabiliteringsmöte med arbetsgivaren visade det sig att företaget inte ville delta. Bolaget upprättade heller ingen rehabiliteringsplan, vilket man är skyldig till enligt lag (se faktaruta) och ingen chef följde upp hur medarbetaren mådde.

Bolaget: ”Olovlig frånvaro”

Företaget hävdar att IT-utvecklaren varit olovligt frånvarande från arbetet men det tillbakavisas av Unionen.

Annika Jonasson
Annika Jonasson

– Vår medlem har inte varit olovligen frånvarande, däremot har han missat att lämna in ett läkarintyg, vilket har sin grund i hans hälsotillstånd. Arbetsgivaren har haft god kännedom om hans sjukdomshistorik och att han var sjukskriven, säger Annika Jonasson, förbundsjurist på Unionen, som företräder mannen.

Hon påpekar vidare att arbetsgivaren borde ha utrett varför läkarintyget inte lämnades in.
– I det här fallet har arbetsgivaren inte vidtagit några rehabiliteringsinsatser eller någon plan för återgång.

Unionen: ”Orimligt”

När Unionens ombudsman kallade till förhandling med företaget meddelade bolaget att IT-utvecklaren inte längre jobbade kvar, detta på grund av den olovliga frånvaron.
– Det är ett agerande som vi anser vara jämförbart med ett avskedande, säger Annika Jonasson.

Enligt Unionen har IT-utvecklaren inte fått någon uppsägningshandling som visar att anställningen upphört. Nu har förbundet stämt arbetsgivaren för brott mot las, lagen om anställningsskydd, och kräver 150 000 kronor i skadestånd till medlemmen.

– Det är helt orimligt att avsluta en anställning för en sjukskriven medarbetare, som på grund av sitt hälsotillstånd, inte haft möjlighet att skicka in ett läkarintyg, säger Annika Jonasson.

Fotnot: Kollega söker företaget för en kommentar.

Arbetsgivaren skyldig att rehabilitera

  • Den som är sjukskriven har rätt till ett förstärkt anställningsskydd. Det innebär att arbetsgivaren – i princip – inte får säga upp medarbetaren på grund av din sjukdom.
  • Arbetsgivaren har ett långtgående rehabiliteringsansvar, en skyldighet att bidra till att medarbetaren kan gå tillbaka till arbetet.
  • Arbetsgivarens skyldighet att rehabilitera är densamma oavsett om ohälsan uppkommit till följd av arbetet eller om den har andra orsaker. Arbetsgivaren har dock inte några skyldigheter att rehabilitera medicinskt.
  • Arbetsgivaren är skyldig att ta fram en plan för återgång i arbete – en rehabiliteringsplan –om det förväntas ta mer än 60 dagar innan medarbetaren är helt tillbaka i arbete.
     

Arbetstagare skyldig att medverka

  • En arbetstagare är skyldig att medverka till sin egen rehabilitering. Det innebär att vara villig att testa olika åtgärder som arbetsgivaren föreslår, att komma till möten och kommunicera med sin chef. 

KÄLLA: Unionen och Försäkringskassan