1987 klassade Saddam Husseins regim alla anställda i de stora statliga företagen som statstjänstemän. Därmed blev större delen av arbetskraften i Irak förbjuden att organisera sig fackligt och förhandla om kollektivavtal.
Trots att regimen störtades i våras av USA och Storbritannien har varken ockupationsmyndigheterna eller det provisoriska irakiska rådet hävt förbudet. Fackligt aktiva har demonstrerat, strejkat och uppvaktat de nya makthavarna för att få tillbaka gamla fackliga rättigheter, rapporterar journalisten David Bacon för det amerikanska magasinet The Progressive.
- Om arbetarna inte har någon laglig rätt att bilda en fackförening, ingen rätt att förhandla, kommer det att bli mycket svårare för dem att opponera sig mot alla uppsägningar som följer i privatiseringens spår, skriver David Bacon.
I september utfärdade koalitionsmyndigheten en order om att utländska företag ska kunna äga upp till 100 procent av irakiska privatiserade företag med undantag för oljeindustrin. Ett hundratal av 600 statsägda företag står redan på säljlistan.
Lönerna varierar mellan 60 dollar i månaden för arbetare och 180 dollar för tjänstemän i chefsposition. Övertidsersättning existerar knappast.
Under Saddam Hussein hade ingen råd att pensionera sig, menar många irakier, men företagen erbjöd olika förmåner och ibland vinstdelning. Anställningen var i princip på livstid. 70 procent av den arbetsföra befolkningen, ca åtta miljoner människor, är i dag utan jobb.
I juni bildade 400 fackliga aktivister i Bagdad centralorganisationen Arbetarnas demokratiska fackförening. Planer gjordes upp för att starta fackföreningar på tolv av landets största företag.
BJÖRN ÖIJER
Läs hela artikeln i The Progressive
Trots att regimen störtades i våras av USA och Storbritannien har varken ockupationsmyndigheterna eller det provisoriska irakiska rådet hävt förbudet. Fackligt aktiva har demonstrerat, strejkat och uppvaktat de nya makthavarna för att få tillbaka gamla fackliga rättigheter, rapporterar journalisten David Bacon för det amerikanska magasinet The Progressive.
- Om arbetarna inte har någon laglig rätt att bilda en fackförening, ingen rätt att förhandla, kommer det att bli mycket svårare för dem att opponera sig mot alla uppsägningar som följer i privatiseringens spår, skriver David Bacon.
I september utfärdade koalitionsmyndigheten en order om att utländska företag ska kunna äga upp till 100 procent av irakiska privatiserade företag med undantag för oljeindustrin. Ett hundratal av 600 statsägda företag står redan på säljlistan.
Lönerna varierar mellan 60 dollar i månaden för arbetare och 180 dollar för tjänstemän i chefsposition. Övertidsersättning existerar knappast.
Under Saddam Hussein hade ingen råd att pensionera sig, menar många irakier, men företagen erbjöd olika förmåner och ibland vinstdelning. Anställningen var i princip på livstid. 70 procent av den arbetsföra befolkningen, ca åtta miljoner människor, är i dag utan jobb.
I juni bildade 400 fackliga aktivister i Bagdad centralorganisationen Arbetarnas demokratiska fackförening. Planer gjordes upp för att starta fackföreningar på tolv av landets största företag.
BJÖRN ÖIJER
Läs hela artikeln i The Progressive
