Det hände sig i nådens år 2017, runt första advent, att en ombudsman på Unionen fick ett till synes enkelt ärende på sitt bord. En medlem hade enbart fått semesterlön på sin fasta lönedel, men inte på den provisionslön hon tjänat. De lokala förhandlingarna hade avslutats i oenighet. 

Arbetsgivarna fortsatte hårdnackat vägra justera semesterlönen när Centrala ombudsmannen, Anna-Lena Glaad, tog över. Hon hade ingen aning om att detta enda ärende skulle växa betydligt i omfång och bli en dramatisk kamp mot klockan när hon övertog det. 

Muller på kontoret

– Det hade börjat gnissla en del på kontoret där medlemmen jobbade och fler verkade ha fått för lite semesterpengar. Sedan skickade arbetsgivaren av misstag en lista med massa namn, berättar Anna-Lena Glaad.

Hon började utforska listan. Namnen visade sig tillhöra medlemmar, före detta anställda som försvunnit i en företagsuppdelning och som troligtvis också blivit snuvade på semesterlön. Och nu var det bråttom – företaget hade semesterår som började och slutade vid årsskiftet och om förbundet inte agerade snabbt skulle medlemmarna gå miste om en hel del pengar. 

– I normalfallet stoppas klockan när man påkallar tvisteförhandling, säger Pierre Dahlqvist, förbundsjuristen som kopplades in på ärendet.

– Men när det gäller semesterfrågor bryts preskriptionstiden bara av att man väcker talan i domstol. 

Kamp mot klockan

Fyra dagar före julafton, 20 december, satte sig Anna-Lena Glaad och fjorton kollegor ned och ringde upp 72 medlemmar för att höra om de ville bli företrädda av Unionen för att få ut sin rättmätiga semesterlön. 

– Alla fick lägga laxen åt sidan för att hjälpa till. Ett femtiotal av medlemmarna accepterade och nu gällde det för dem att snabbt som ögat få fram lönespecifikationer som visade vad de tjänat de senaste åren, berättar Anna-Lena Glaad.  

Under tiden satt juristen Pierre Dahlqvist och förberedde mallar till individuella stämningsansökningar som han kompletterade vartefter han fick klartecken och uppgifter från medlemmarna. I mellandagarna kunde ett femtiotal stämningsansökningar lämnas in till Stockholms tingsrätt. Och därmed var tidsfristen bruten.  

Arbetsgivaren backade

Efter att stämningarna lämnats in  visade sig arbetsgivaren vara mer samarbetsvillig och återvände till förhandlingsbordet. Stämningsansökningarna kallades tillbaka och cirka en halv miljon i bortglömda semesterslantar betalades slutligen ut till medlemmarna. 

– Om man är osäker på sin semesterlön bör man ringa vår rådgivning, hellre en gång för mycket.  Vår allmänna känsla är att en hel del semesterpengar fryser inne, säger Anna-Lena Glaad. 

– Arbetsgivaren ska göra korrekta beräkningar, men semesterlagen är komplicerad och därför gör arbetsgivarna ofta fel, säger Pierre Dahlqvist som aldrig kommenterar enskilda belopp i uppgörelser. 

– Man har ett eget ansvar att själv hålla koll för att inte riskera att förlora pengar. Det gäller inte bara semesterlönen.