Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Facklig kamp bakom kollektivavtalet

I dag hyllar vi kollektivavtalet – och de som engagerar sig för att förbättra det, skriver Dimce Storm, Lea Koponen och Stefan Nordqvist från Unionens regionstyrelse i Göteborg.
Publicerad
bild på Dimce Storm, Lea Koponen och Stefan Nordqvist och händer som håller i varandra.
Utan kollektivavtalet skulle vi troligtvis inte ha betald semester, sjukledighet eller lönehöjningar, skriver Dimce Storm, Lea Koponen och Stefan Nordqvist. Foto: Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

I dag, den 17 mars, är det Kollektivavtalets dag. En dag när vi hyllar ett avtal som många tar för givet i sin anställning, men som det ligger många fackliga fighter och engagerade förtroendevalda bakom.

Hade vi haft rätt till betald semester, sjukledighet, lönehöjningar, pension, sjukförsäkringar, sociala tryggheter, övertidsersättning eller att inte bli godtyckligt uppsagd utan kollektivavtal och facklig kamp?

Svaret är troligtvis nej.

Förtroendevalda är länken mellan arbetsgivaren och medlemmarna

En av framgångsfaktorerna är att kollektivavtalet ger fackets förtroendevalda möjlighet att påverka, utveckla och förbättra sina arbetsplatser. Och det gör vi tillsammans. Det är ett uppdrag som är både utvecklande och meriterande. Förtroendevalda är länken mellan arbetsgivaren och medlemmarna på arbetsplatsen, liksom mellan medlemmarna och fackförbundet centralt.

Det som förtroendevalda i fackföreningsrörelsen har kämpat för, och lyckats med genom åren, är historiskt. Som fackföreningsrörelse har vi i dag utmaningar med att få den enskilde individen att förstå varför det är viktigt att engagera sig som förtroendevald. Det är ofta individualismen som styr.

Därför är en dag som Kollektivavtalets dag viktig att uppmärksamma. Det är en dag att fundera på hur dagens arbetsliv hade sett ut, om inte kollektivavtal hade funnits. Det ger oss en tankeställare om hur dagens arbetsliv hade sett ut om inte vi haft engagerade förtroendevalda som inte bara kämpar för sig själva, utan för alla medarbetare på en arbetsplats.

 Hur hade dagens arbetsliv hade sett ut utan kollektivavtalet?

Inget kommer av sig självt och det gäller att värna om det vi har idag. Demokratin som vi har i Sverige ger oss rättigheter att organisera oss fackligt och, inte bara förvalta det som kollektivavtalen har gett oss, utan även utveckla det kollektivavtalen reglerar.

Så du som har kollektivavtal på din arbetsplats, se till att fira lite extra i dag. Och du som inte har det, låt Kollektivavtalets dag bli starten på ditt fackliga engagemang och kräv kollektivavtal av din arbetsgivare!

Dimce Storm, ordförande, Unionen Stampen Media
Lea Koponen, styrelseledamot, Unionen Stena
Stefan Nordqvist, sektionsordförande, Unionen Volvo Göteborg

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Arbetsförmedlingen mötte mig som en människa

Mitt i strukturer och regelverk måste det finnas mänsklighet. Att peppa istället för att ifrågasätta. Men för att nå dit måste vi stå på samma sida – Arbetsförmedlingen och arbetssökande, skriver Sabrina Johansson.

Sabrina Johansson Publicerad 24 februari 2026, kl 09:15
Arbetsförmedlingen
Arbetsförmedlingen och arbetssökande behöver stå på samma sida i arbetslivet. Foto: Johan Nilsson/TT/Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Det talas ofta om arbetslöshet i siffror. Men mellan siffrorna finns människor som kämpar. Jag är en av dem just nu.

Sabrina Johansson

Jag bär med mig erfarenhet, driv och ett starkt nätverk. Jag har arbetat i tekniska roller och inom IT-säkerhet, utbildat och byggt relationer som betyder mer än bara titlar. På min fritid driver jag en podd och engagerar mig ideellt. Det är i det ömsesidiga, i givandet och tagandet, som något verkligt värdefullt uppstår. Där utvecklas både människor och möjligheter.

Och ändå befinner jag mig i mellanrummet. Det är en märklig plats. Man kämpar. Man tror. Man fortsätter även när svaren dröjer.

Mitt i allt kämpande måste det också finnas glädje

När jag hade mitt första samtal med Arbetsförmedlingen förberedde jag mig på att bli granskad. Som om jag behövde visa att jag gör allt. Söker jobb, går på intervjuer, har stöd från Trygghetsrådet, jobbcoach och nätverkar. Det är sårbart att vara kapabel och samtidigt behöva redogöra för sin kamp. Men samtalet blev något annat.

Handläggaren sa: 

”Fortsätt göra det du redan gör. Och glöm inte att fokusera på det som ger dig glädje och energi – för det behövs för att orka.”

De orden blev viktiga för mig. För mitt i allt kämpande måste det också finnas glädje. Mitt i strukturer och regelverk måste det finnas mänsklighet. Samtidigt vet jag att alla upplevelser inte är likadana. Det finns de som känner sig ifrågasatta. Det finns processer som kan bli mer mänskliga. Det behöver vi prata om utan att ställa oss på varsin sida. För det är inte två motparter. Det är två världar som behöver mötas.

Som arbetssökande behöver vi fortsätta våga:

Våga nätverka. Våga testa. Våga utvecklas. Våga fråga. Våga ta dialog inte för att bevisa vårt värde utan för att hålla oss i rörelse.

Varje samtal är ett möte med en människa som redan kämpar

Som myndighet behöver man fortsätta skapa struktur och rättssäkerhet. Men också komma ihåg att varje samtal är ett möte med en människa som redan kämpar. Förtroende byggs inte i rapporter. Det byggs i relationer. I mellanrummet mellan kompetens och anställning formas något. Uthållighet. Ödmjukhet. Nya vägar.

Och kanske är det just där bron byggs mellan kamp och förståelse, mellan system och människa. Där kan både den arbetssökande och myndigheten vinna. Inte bara ett jobb. Utan något större. Framtidstro. 

/Sabrina Sabina Johansson, TechQueen