På måndagen presenterade facken inom industrin. Unionen, IF Metall, Sveriges Ingenjörer, GS och Livsmedelsarbetareförbundet, sitt förslag till avtalspolitisk plattform för 2023.
Avtalskraven bygger på ettårigt avtal och landade på 4,4 procent, ett krav som är det högsta under Industriavtalets snart 26 åriga historia.
– Sammantaget finns goda själ växla upp löneökningstakten, förklarade Ulrika Lindstrand, förbundsordförande för Sveriges Ingenjörer och pekade på den fortsatt positiva utvecklingen av konkurrenskraften, den goda lönsamheten i svenska företag och den höga sysselsättningen.
Nivån på arbetskraftskostnaden är också en parameter och Sverige ligger precis under genomsnittet i Europa. Den höga inflationen har inneburit sänkt reallön för 2022, men Facken inom industrin vill inte kräva lönekompensation för inflationen.
– Prognoser visar att inflationen kommer falla tillbaka under 2023. Vi tycker parterna bör använda inflationsmålet som ankare – med andra ord ska vi inte jaga dagens höga inflation. Skulle vi försöka kompensera för sänkta reallöner skulle det innebära ännu mer inflation och räntehöjningar och det gagnar inte våra medlemmar. Det skulle sluta med urholkade löner och risk ökad arbetslöshet, sade Marie Nilsson, förbundsordförande IF Metall.
Facken inom industrin ställer också krav på ytterligare avsättningar till flexpension och en satsning på att få upp de lägsta lönerna. Fackens krav skulle innebära en höjning med 1600 kr i de avtal där lägst löner finns.
– Det var länge sedan vi hade en sådan gemensam satsning. Som det ser ut nu viktigt att värna dem med de lägsta lönerna, sade Marie Nilsson.
