Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Hbtq-personer kränks på jobbet

Hbtq-personer upplever ofta diskriminering, trakasserier och nedlåtande kommentarer på sina arbetsplatser. Mest utsatta är transpersoner och bisexuella visar en ny studie.
Elisabeth Brising Publicerad
Hbtq-vänlig arbetsplats
Hbtq-personer utsätts ofta för mikroaggressioner, som subtilt nedlåtande kommentarer, på jobbet. Foto: Shutterstock
Andrea Eriksson, KTH.
Andrea Eriksson, KTH. Foto: Katja Alexanderson

”Jävla bög” om en dålig fotbollsspelare. Eller ”Hur ser det ut därnere efter operationen?”. Det är exempel på kränkande kommentarer som kan kastas ut på en hbtq-omedveten arbetsplats. Risken är stor att en sådan arbetsmiljö skapar stress och ohälsa bland anställda.

Andrea Eriksson, docent i ergonomi vid Kungliga Tekniska högskolan, har med tre andra forskare gått igenom en rad studier om den psykosociala arbetsmiljön för hbtq-personer och skrivit en rapport.

Hur står det till med likabehandling inom hbtq-frågor på svenska arbetsplatser?
– Det skiljer sig mellan olika arbetsplatser. Det saknas kompetens hos många chefer och man ser det inte som en viktig arbetsmiljöfråga. Välvilja finns, men man säger kanske inte ifrån vid kränkningar och chefer kan ha en omedveten nedlåtande jargong, säger Andrea Eriksson.

Vilka är det viktigaste resultaten i er studie?
– Att man inte alltid behöver ha en sämre arbetsmiljö som hbtq-person, utan att många skattar arbetsmiljön som god. Men parallellt med det upplever hbtq-personer också olika kränkningar, diskriminering och mikroaggressioner i form av nedlåtande kommentarer. Transpersoner är mest utsatta.

Hur kan kränkningarna se ut? Vad sägs?
– Icke-binära, de som inte vill identifiera sig som man eller kvinna, blir till exempel inte kallade det pronomen eller namn som personen själv önskar. Transpersoner som genomgår könsbekräftande vård och väljer att byta namn känner sig utsatta om det inte respekteras att någon bytt namn eller vill kallas hen. Vissa som går igenom en sådan transitionsprocess kan till och med få frågor som: hur ser du ut nu därnere? Den frågan skulle inte ställas till någon annan.

Bisexuella upplever också oftare problem än andra hbtq-personer ?
– En nederländsk välgjord studie visar på en högre risk för mobbning av bisexuella i arbetslivet. Det finns också en omedvetenhet hos många om frågan. De flesta utgår från att alla som lever med något av ett annat kön är heterosexuella.

Ni skriver att den vanligaste formen av kränkning är mikroaggressioner. Vad är det?
– Subtilt nedsättande bemötande i vardagen. Till exempel i form av en jargong eller skämt, ibland helt omedvetna angrepp som inte är direkt riktade mot någon person. Det kan vara uttalanden som är allmänt nedlåtande mot en grupp man som hbtq-person identifierar sig med. Då blir det ett arbetsklimat där anställda inte vet om de kommer bli negativt bemötta om de är öppna med sin läggning.

Ett heteronormativt arbetsklimat är en riskfaktor – vad betyder det?
– Då utgår man från att alla på arbetsplatsen är heterosexuella och lever på ett visst sätt. Det bidrar till ett arbetsklimat där anställda inte vet om de kommer bli accepterade om de är öppna med sin läggning, vilket skapar en ständig stress och osäkerhet. Det kan kännas som att man ljuger om man är trans eller inte kan säga vad man gjort i helgen med sin partner. Man måste vara på sin vakt och känner mindre gemenskap med kollegor. 

Hur kan man agera som kollega för att stötta hbtq-personer på jobbet?
– Tänk på att olika identiteter och läggningar kan finnas i rummet. Säg ifrån om det uppstår en negativ jargong eller börja prata positivt om hbtq-frågor. Då kan de som inte är öppna än känna sig mer trygga. Vänta också in att andra berättar om sig själva i stället för att fråga eller utgå från att det är på ett visst sätt. Och stötta personer som drabbas av kränkningar. 

Om studien

Fyra svenska forskare har sammanställt internationell och svensk forskning om hbtq-personers organisatoriska och sociala arbetsmiljö, med särskilt fokus på transpersoners situation.

Myndigheten för arbetsmiljökunskap har organiserat studien på uppdrag av den förra regeringen. Rapporten innehåller också en ny studie om arbetsmiljön för transpersoner i Sverige.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Ozempic-ödlans gift är Eric Sundmans arbetsmiljö

Djurvårdaren Eric Sundmans favoritrum är reptilariet på hans arbetsplats Universeum, ”ett hus fullt av nördar” enligt honom själv. Här bor de riktigt giftiga ormarna och ödlorna. Som gilaödlan vars gift är otroligt smärtsamt att uppleva, men som också gett oss läkemedlet Ozempic.
Sandra Lund Publicerad 2 april 2026, kl 06:01
100 000 människor dör varje år av ormbett. Eric Sundman och hans kolleger bär en särskild handske som skydd för ormar som känner av kroppsvärme. – Den är inte helt säker mot bett men ganska, säger han. Foto: Nora Lorek

Varför blev du djurvårdare?

– Det självklara svaret är ju att man brinner för djur. Men här får jag också utbilda besökarna om vilken roll den biologiska mångfalden spelar, och hur den hotas. Ibland handlar det om att arten är hotad, ibland är det miljön den lever i. Som den blå palmhuggormen som lever i träden på Komodoöarna i Indonesien, en hotad ögrupp på grund av klimatförändringarna.

Eric Sundman håller i en stor ödla framför ett skåp i ett arbetsrum.
I studier av Gilaödlan upptäckte man att den äter extremt sällan, men ändå har jämn blodsockernivå. Ur den insikten föddes läkemedlet Ozempic, som alltså härstammar från ödlans gift, som också är väldigt smärtsamt att uppleva. Varje morgon före öppning kontrolleras alla djur, samtliga är journalförda. Eric Sundman ser till deras allmäntillstånd, kollar ögon och duschar dem vid behov.

Foto: Nora Lorek

Hur länge har du varit just här?

– I tio år nu, jag stannar inte på ett jobb jag inte trivs på. Jag har jobbat på djurpark och Västra djursjukhuset tidigare, innan jag blev headhuntad hit. Men jag även arbetat med it och som makeupartist.

 

En färgglad leksaksorm i ett plaströr, som kallas för tubningsrör
Bland hjälpmedlen som finns i reptilariet finns tubningsrör i olika grovlekar. Röret används för att undersöka giftiga reptiler, på så sätt kan de aldrig vända sig och hugga. Då kan veterinären som kommer två gånger varje vecka till Universeum ta blodprov, röntga och ibland även mjölka dem på gift. Foto: Nora Lorek

Varför är ormar kul?

– Det intresset kom redan i femårsåldern, då började jag rita dem. Jag älskade ju djur, men var pälsallergiker. Och så förstod jag inte varför jag skulle tycka illa om dem när så många gör det. Det är vanligt att fascineras av schimpanser för att de är så lika oss, jag är fascinerad av ormar för att de är så olika oss.

Du fascineras också av deras gift.

– Ja, framför allt vad det innehåller. Där finns grunden till nya läkemedel. Som Gilaödlans gift som gett oss succémedicinen Ozempic.

Eric Sundman sitter framför en dator, ovanför hänger en stor skylt med texten "Djurtransport"
80 procent av tiden sitter Eric Sundman vid datorn. Bland annat ansvarar han för djurtransporter. Till sin hjälp har han en enorm databas som i stort sett alla världens djurparker är kopplade till. Här ska han snart skicka ett prov med hajblod till Nerdeländerna. Foto: Nora Lorek

Har du giftormar hemma?

– Jag har haft orm sedan 12-årsåldern, men när jag fick barn rök giftormarna på grund av platsbrist. Ormrummet fick bli barnrum. Men giftormarnas beteendemönster och miljön de kräver är mer intressanta. Det är spännande att få vara med och bygga upp sådana habitat. 

– Däremot tycker jag det är viktigt att barn ska möta orm. Vid ett tillfälle la jag med respekt  för ormen, ned en snok i mitt barns vagn så att han kunde studera den. Mitt barn är inte rädd för ormar alls.

En mörk bild på världens minsta krokodildjur pansarkajmanen som ligger helt stilla i vattnet.
I regnskogsområdet på Universeum i Göteborg finns världens minsta krokodildjur pansarkajmanen. Den kan ligga så här blickstilla ett bra tag. Foto: Nora Lorek

Fobier är ju väldigt vanligt med de här djuren, vad göra?

– Fobi är inte nedärvd utan social. Sorry, men den är någons fel. En professor i psykologi från Göteborgs universitet brukar komma hit med sina studenter och två patienter med fobi. Det har aldrig slaget fel – efter 30–40 minuter håller båda i en orm eller spindel.

Eric Sundman står framför en vägg med olika verktyg som tänger och krokar.
– Mitt favoritverktyg är kroken. Den är lika viktig för mig som penseln är för målaren. Tänger plockar man mest ömsade skinn med, säger Eric Sundman. Foto: Nora Lorek

Om Eric Sundman

GÖR: Djurvårdare på Universeum i Göteborg.

ÅLDER: 46.

BOR: Mölnycke

UTBILDNING: Djurvårdare, läst fristående kurser som etologi på universitet.

FACKLIGT: Klubbordförande och arbetstagarledamot i styrelsen för Universeum AB. 

LÖN: Djurvårdare tjänar normalt mellan 26 300 och 33 400 kronor i månaden, enligt SCB.

Eric Sundman i Unverseums regnskogsmiljö framför en fågel.
En gång i månaden jobbar Eric Sundman helg, då ”driftar man” och utfordrar bland annat djuren i Universeums autentiska regnskogsmiljö. Foto: Nora Lorek