Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Bättre arbetsmiljö på Arlanda - men slutkörd personal

SAS markpersonal på Arlanda utsattes för fysiska och verbala angrepp i början av sommaren. Efter klubbens krav på åtgärder blev situationen snabbt bättre.
– Men personalen är slutkörd och vid minsta extrabelastning finns risken att de inte orkar mer, säger Martin Johansson, ordförande för markpersonalens Unionenklubb.
David Österberg Publicerad
Människor köar på Arlanda.
Arbetsmiljön har blivit bättre på Arlanda efter sommarens kaos, men personalen är alltjämt slutkörd. Foto: Ali Lorestani/TT

I juni rådde kaos på Arlanda flygplats. Väntetiderna till incheckning och säkerhetskontroll var stundtals timslånga och ledde till att resenärer missade sina plan.

Martin Johansson är ordförande för Unionenklubben SAS Tjänstemannaförening Terminal. I mitten av juni berättade han för Kollega att arbetssituationen emellanåt var extremt påfrestande.

– Vi vill ju att folk ska få sin semester och inte behöva stå i kö och missa sina flyg. Och vi förstår att många är väldigt stressade. Ändå är förvånansvärt många förstående. Men så finns också de som spottar och skriker och rycker sönder kläder och uniformer, sa han.

Kritisk mot Swedavia

Martin Johansson var kritisk mot Swedavia, som driver flygplatsen. Han ansåg att företaget tillåtit för många flygbolag och för många avgångar i en terminal som inte var tillräckligt väl anpassad.

Nu, två månader senare, är läget lugnare.

– Det har lugnat sig. Vi har fortfarande mycket att göra, särskilt under morgnar och helger, men så är det varje sommar, det är vi vana vid. Nu är trycket ungefär likadant som det var innan pandemin. Men personalen är slutkörd och vid minsta extrabelastning finns risken att de inte orkar mer, säger han.

Fler vakter i avgångshallen

I juni krävde klubben åtgärder med stöd i arbetsmiljölagen, via en 6:6a-anmälan.

– Den innehöll fyra punkter, där en var riktad mot SAS och tre mot Swedavia. Efter anmälan gick det snabbt. På några dagar fick de upp avspärrningar, såg till att bara passagerare med mindre än tre timmar till avgång fick komma in, placerade ut fler vakter i hallen och såg till att det blev lättare för passagerarna att hitta rätt, säger Martin Johansson.

Hur har den här tiden påverkat personalen?

– Sjukskrivningarna gick upp när det var som tuffast, men det blev inte så illa som jag befarade. Men jag är fortfarande rädd att för att sjukskrivningarna kommer. Tröttheten kommer ofta efteråt, ungefär som när man ofta blir sjuk första veckan på semestern.

Brist på personal

En av förklaringarna till att kökaoset uppstod var brist på personal, framförallt i säkerhetskontrollen. Men svårigheterna att rekrytera finns i hela flygbranschen, enligt Martin Johansson.

– Flyget har fortsatt svårt att rekrytera ny personal. För några år sedan kunde vi få tusentals ansökningar till en utlyst tjänst, nu får vi kanske 20. Det är inte lika attraktivt att arbeta inom vår bransch längre och så ser det ut i hela Europa.

Kommer det att leda till bättre villkor?

– Man hoppas ju det. I Tyskland fick markpersonalen nyligen 19 procent i löneökningar. Så kommer det inte att bli här, men det säger något om hur lönen och villkoren ser ut för markpersonalen. Ingångslönen är 21 823 kronor om man är 24 år och efter 30 år i yrket är lönen knappt 30 000 kronor för många. Det har varit lite vilda västern i flygbranschen och jag tror att folk kommer att få lära sig att det inte längre går att flyga till London för 299 kronor.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Sveriges mest udda yrke? Johan är tunnbindarmästare

På högstadiet nekades Johan Thorslund att göra en tunna i träslöjden – det var alldeles för svårt. I dag är han Sveriges enda tunnbindarmästare och exporterar hantverkstunnor till dryckesförädling.
Joachim Stokstad Publicerad 26 juni 2026, kl 06:02
Johan Thorslund är tunnbindarmästare på Thorslundkagge som gör ektunnor till dryckesförädling. Ett tidskrävande hantverk med lång historia. Foto: Fredrik Stehn

Johan Thorslund, hur hamnade du i detta 2 500 år gamla yrke?

– I träslöjden i nian skulle vi få göra ett valfritt projekt under en termin. Jag ville göra något som ingen annan gjorde och valde en trätunna. Men läraren sa nej, det var för svårt. Det triggade något i mig, så senare läste jag på om tunnbinderi och hittade en 80-årig mästare på Gotland. Efter det praktiserade jag på ett ölbryggeri i Storbritannien och besökte binderier i Europa. I gymnasiet skapade en skola i Norrköping en skräddarsydd utbildning i ämnet, med mig som enda elev.

Har du konkurrenter i Sverige?

– Det finns ett till tunnbinderi, men där görs främst trädgårdstunnor, inte tunnor för drycker som är min specialitet. Jag är den första i Sverige som har fått mästarbrev i det på 50 år.

Vad är det bästa med yrket?

– Komplexiteten. Att allt man gör hänger ihop. En glipa på en halv millimeter kan göra en tunna obrukbar.

Johan Thorslund, tunnbindarmästare Thorslundkagge. Foto: Fredrik Stehn

Får du fortfarande nya utmaningar?

– Min vision, som jag funderat på i 25 år, var länge att vi skulle lyckas få en dubbelt oval tunna – som var mitt gesällprov – i produktion. För några år sedan lyckades jag anpassa våra maskiner för det.

Hur ser processen från ekstock till färdig tunna ut?

– Den optimala eken är 150 år och växer rak och hög i granskog. Jag betalar ibland upp till fyra gånger mer än andra uppköpare, eftersom kvaliteten är så avgörande. Ändå är utbytet bara 25 procent – resten går till att värma fabriken. Ekarna kapas på längden och klyvs till tårtbitsform. Sedan sågas de till stavämnen, som får ligga utomhus i två–tre år, för att mogna och laka ur bitterämnen, innan de tas de in i fabriken.

– Efter det ska de bearbetas så att de är bredast på mitten och har rätt vinkel på sidorna. Nu läggs ämnena ihop till på millimetern exakt rätt bredd, reses till en spretande tunna, dras ihop med en vajer och värms upp över eld,  för att kunna böjas. Spåret där botten ska sitta tätas med en deg av rågmjöl och vatten. När metallband runt tunnan är på plats provtrycks den. Det tar runt en dag för en person att få till en tunna.

Vad är det som är så speciellt med just ek som träslag?

– Det har aromegenskaper som gör att det lämpar sig för att förädla drycker.

Vad kostar en tunna?

– Från 3 000 till 12 000 kronor, beroende på storlek. Finns från 3 till 225 liter.

Hur ofta händer det att en tunna inte håller måttet?

– Det händer, då får man gå tillbaka och göra om.

Vilka kunder har ni?

– Främst dryckesproducenter, men även privatpersoner som till exempel vill hälla köpt whisky i en mindre tunna för att förändra dryckens karaktär. På senare år har vi alltmer visningar, rundturer och provningar, exempelvis av whisky och rom. Man pratar nästan enbart om hur länge en dryck har lagrats på tunna, mer sällan om vilken sorts tunna. En och samma whisky smakar helt olika beroende på tunnan.

OM THORSLUNDKAGGE

VAR: I Högsjö, 1,5 mil från Vingåker.

ANSTÄLLDA: Sju, inklusive Johan Thorslund.

PRODUKTION: 500–1 000 tunnor per år. Thorslundkagge tillverkar ektunnor för dryckesförädling. Plus en del trädgårdstunnor för vatten eller växter. Dessa tillverkas bland annat av begagnade vinfat.

EXPORT: Till 14 länder runt om i världen.

De största tunnorna är på 225 liter och väger runt 50 kilo. De minsta är på fem liter och säljs till privatpersoner. Det tar drygt tre år från träd till tunna.

Få exemplar av ekar lämpar sig för att bli tunnor. Ändå kan man bara använda 25 procent av den ek som köps in. Men resten används för att värma fabriken. 

Ek kan innehålla upp till 400 arom- och smakämnen av olika karaktär som under lagring bidrar till dryckens smak och bouquet. Svensk ek ger annan karaktär än fransk och amerikansk.

Den äldsta maskinen i Thorslunds tunnbinderi har runt 100 år på nacken. Maskinerna är inköpta runt om i Europa.