Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Bättre arbetsmiljö på Arlanda - men slutkörd personal

SAS markpersonal på Arlanda utsattes för fysiska och verbala angrepp i början av sommaren. Efter klubbens krav på åtgärder blev situationen snabbt bättre.
– Men personalen är slutkörd och vid minsta extrabelastning finns risken att de inte orkar mer, säger Martin Johansson, ordförande för markpersonalens Unionenklubb.
David Österberg Publicerad
Människor köar på Arlanda.
Arbetsmiljön har blivit bättre på Arlanda efter sommarens kaos, men personalen är alltjämt slutkörd. Foto: Ali Lorestani/TT

I juni rådde kaos på Arlanda flygplats. Väntetiderna till incheckning och säkerhetskontroll var stundtals timslånga och ledde till att resenärer missade sina plan.

Martin Johansson är ordförande för Unionenklubben SAS Tjänstemannaförening Terminal. I mitten av juni berättade han för Kollega att arbetssituationen emellanåt var extremt påfrestande.

– Vi vill ju att folk ska få sin semester och inte behöva stå i kö och missa sina flyg. Och vi förstår att många är väldigt stressade. Ändå är förvånansvärt många förstående. Men så finns också de som spottar och skriker och rycker sönder kläder och uniformer, sa han.

Kritisk mot Swedavia

Martin Johansson var kritisk mot Swedavia, som driver flygplatsen. Han ansåg att företaget tillåtit för många flygbolag och för många avgångar i en terminal som inte var tillräckligt väl anpassad.

Nu, två månader senare, är läget lugnare.

– Det har lugnat sig. Vi har fortfarande mycket att göra, särskilt under morgnar och helger, men så är det varje sommar, det är vi vana vid. Nu är trycket ungefär likadant som det var innan pandemin. Men personalen är slutkörd och vid minsta extrabelastning finns risken att de inte orkar mer, säger han.

Fler vakter i avgångshallen

I juni krävde klubben åtgärder med stöd i arbetsmiljölagen, via en 6:6a-anmälan.

– Den innehöll fyra punkter, där en var riktad mot SAS och tre mot Swedavia. Efter anmälan gick det snabbt. På några dagar fick de upp avspärrningar, såg till att bara passagerare med mindre än tre timmar till avgång fick komma in, placerade ut fler vakter i hallen och såg till att det blev lättare för passagerarna att hitta rätt, säger Martin Johansson.

Hur har den här tiden påverkat personalen?

– Sjukskrivningarna gick upp när det var som tuffast, men det blev inte så illa som jag befarade. Men jag är fortfarande rädd att för att sjukskrivningarna kommer. Tröttheten kommer ofta efteråt, ungefär som när man ofta blir sjuk första veckan på semestern.

Brist på personal

En av förklaringarna till att kökaoset uppstod var brist på personal, framförallt i säkerhetskontrollen. Men svårigheterna att rekrytera finns i hela flygbranschen, enligt Martin Johansson.

– Flyget har fortsatt svårt att rekrytera ny personal. För några år sedan kunde vi få tusentals ansökningar till en utlyst tjänst, nu får vi kanske 20. Det är inte lika attraktivt att arbeta inom vår bransch längre och så ser det ut i hela Europa.

Kommer det att leda till bättre villkor?

– Man hoppas ju det. I Tyskland fick markpersonalen nyligen 19 procent i löneökningar. Så kommer det inte att bli här, men det säger något om hur lönen och villkoren ser ut för markpersonalen. Ingångslönen är 21 823 kronor om man är 24 år och efter 30 år i yrket är lönen knappt 30 000 kronor för många. Det har varit lite vilda västern i flygbranschen och jag tror att folk kommer att få lära sig att det inte längre går att flyga till London för 299 kronor.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Carpaccio bredvid veganen – när matkulturer möts på jobbet

Vad får man säga om kollegans mat? Finns det förbjudna samtalsämnen och hur reagerar man på ovana maträtter? Kollega slog sig ner vid lunchbordet på Ericsson i Kista.
Elisabeth Brising Publicerad 11 november 2026, kl 06:00
En kvinna med en matbricka, en skylt om disk och en man med en mjukglass.
Kollega snackar lunchkultur i matsalen hos Ericsson i Kista. På bilden syns Na "Hanna" Han och Mark Flannagan. Foto Elisabeth Brising

På Ericssons kontor i Kista ryms ett hav av sittplatser i matsalen, en lunchrestaurang, ett café och ett mikrorum för alla som har matlåda. Lunchen på Ericsson präglas av den internationella företagsmiljön med anställda från många olika länder.

Många här jobbar digitalt med kollegor och chefer i hela världen. Kollega satte sig ner över några lunchtallrikar. 

1. Finns det några oskrivna regler, som att inte mikra fisk?

Anastasia Kristiansson
Anastasia Kristiansson. Foto: Privat

– Inte här där så många nationaliteter jobbar, säger Anastasia Kristiansson, contract adherence manager. 
Hon önskar att de hade ett extra neutralt mikrorum, utan starka dofter,  eftersom de stör henne. 
– Men jag löser det genom att köpa lunch eller äta hemma. Jag tycker det blir en crazy blandning i mikrorummet. Men jag respekterar andra, säger hon. 

Hon är av fem anställda unionare som satt sig till bords med Kollega för att snacka lunchetikett på jobbet i Sverige. Flera av dem har bakgrund i andra länder.  

Mark Flanagan
Mark Flanagan.

– Jag uppskattar verkligen den svenska lunchkulturen. I andra länder har man inte lika ofta rast och det är mer utbrett att äta lunch vid datorn, säger Mark Flanagan, strategic distribution manager, som mumsar på en buffé från restaurangen. 

Det visar sig dock efter en stund att det faktiskt finns en oskriven regel här på Ericsson – att inte äta vid datorn i kontorslandskap. 
– Möjligen en sallad, säger Na Han, Commercial manager, på företaget. 

2. Vad är det äckligaste en kollega ätit? 

Per Östberg
Per Östberg. Foto: Elisabeth Brising

– Tillagad kål, som kokt blomkål, kåldolmar, brynt eller stekt kål. Jag mår nästan illa när någon bredvid äter det. Men jag har hög tolerans och överseende med det mesta, säger Per Östberg, verksamhetsutvecklare på Ericsson och klubbordförande för Unionen på företaget.   

Kollegan Yvonne mittemot minns ett extra stinkande lunchtillfälle: 

Yvonne Henriksson
Yvonne Henriksson. Foto: Elisabeth Brising

– Inlagd strömming är nog det värsta jag varit med om, den fick surströmming att lukta gott i jämförelse. Det var unga killar som tog med hemifrån och jag misstänker att strömmingen hade stått framme lite för länge, säger Yvonne Henriksson, kanslist för Unionenklubben, som har över 3000 medlemmar bland de anställda. 

3. Får man kommentera kollegors lunchmat?  

– På ett tidigare jobb skulle alla berätta om sin matlåda varje dag. Jag tyckte det var jobbigt att visa upp för andra vad man äter. Men man kan ju säga att något ser spännande ut och att man vill ha receptet, säger Anastasia Kristiansson.

– Jag får kommentera andras mat och de min, jag är hämningslös, haha. Men det blir ibland lite som en tävling om vem som har bäst mat, säger Per Östberg. 

– Det beror på. Ibland ser andras lunchrätter spännande ut, men när jag frågar vad det är och kollegan berättar att det är typ friterade gräshoppor känner jag att det börjar krypa i kroppen, säger Yvonne Henriksson, som tycker det är svårt att veta vad hon ska säga då. 

4. Finns det någon mat som är tabu här? 

Mark Flanagan:  

– Inget är tabu i dag, men när jag äter kött bredvid en kollega som är vegan så känner jag mig alltid lite generad, haha. 

Na Han
Na "Hanna" Han.

Na "Hanna" Han har en liknande erfarenhet: 

–  En gång åt jag carpaccio (rå oxfilé) till lunch och då frågade en indisk kollega vad jag åt. När jag förklarade att det var rått kokött (ett heligt djur i hinduisk kultur reds. anm.) såg jag att han blev chockad, men vi fortsatte prata om annat. Vi har en bra arbetsrelation, säger hon.

Alla runt bordet tycker att svenska arbetsplatser blivit mer toleranta när det gäller människors olika kostvanor senaste tio åren. Glutenfritt, proteindieter, vegetariskt eller religiösa kostval är inget ovanligt. 

5. Får man prata om vad som helst vid lunchen?  

– Nej. Undvik politik, religion och jobbfrågor. Prata om familj, semester och resmål i stället, säger Anastasia Kristiansson bestämt. 

– Det beror helt på vilken relation man har. Om vi jobbat ihop 25 år behöver jag inte ens prata för att veta vad den andra tycker. Då kan man även diskutera känsliga saker, säger Yvonne Henriksson. 

6. Vad lagar ni helst för mat själva?

– Aldrig exakt samma recept två gånger och mycket på känsla. En favorit är att koka en hel fisk, som röding, med soja och chili, säger Na Han. 

– Jag är mer för bakning än matlagning. Jag har bjudit mina kollegor på cheesecake med handplockade blåbär och björnbär. Nu ska jag ta mjukglass till efterrätt. Vill du ha? undrar Mark Flanagan.