Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

"Finns de som spottar, skriker och rycker sönder uniformer"

Resenärerna upplever stor stress i de långa köerna på Arlanda. Det har lett till att SAS markpersonal utsätts för verbala och fysiska angrepp.
– Just nu möter jag bara medlemmar som bryter ihop, säger Martin Johansson, ordförande för markpersonalens Unionenklubb.
Anita Täpp Publicerad
Personer köar på Arlanda.
Personalen på Arlanda har blivit hård ansatta och flera har brutit ihop, efter det stora kökaoset. Emma-Sofia Olsson/SvD/TT

I det kaos som råder på Arlanda möter nu också SAS markpersonal, som sköter incheckningen, förbaskade och aggressiva passagerare.

 Vi vill ju att folk ska få sin semester och inte behöva stå i kö och missa sina flyg. Och vi förstår att många är väldigt stressade. Ändå är förvånansvärt många förstående. Men så finns också de som spottar och skriker och rycker sönder kläder och uniformer, säger Martin Johansson, ordförande för Unionenmedlemmarnas SAS Tjänstemannaförening Terminal.

 Så situationen är oerhört påfrestande.  Och jag tror att vi sedan under den senaste helgen nådde en maxgräns för vad man orkar med innan man går hem och sjukskriver sig.

Något som tynger är också att man inte ser något slut på problemet.

 Det finns ju ingen quick-fix. Och nu har man sagt att vi möjligtvis kan vara i kapp först i september eller oktober. Vi får väl se om någon medarbetare fortfarande står på benen då. För det är otroligt tufft nu, säger Martin Johansson.

"Swedavia har varit för giriga"

Han är mycket kritisk till Swedavia, som han påpekar bestämmer hur det ska se ut på flygplatserna och som också står för ombyggnaden av terminal fem som är full av avspärrningar nu.

 Sanningen är att orsaken till det kaos vi ser nu på Arlanda är att Swedavia har varit för giriga. Man har naturligtvis velat ta igen så mycket intäkter som möjligt av det man har förlorat under pandemin. Men har då tillåtit för många flygbolag och för många avgångar samtidigt i en terminal som inte klarar av det, säger Martin Johansson.

 Dessutom var man för sen med att se över bemanningen i säkerhetskontrollen. Och det trots att vi i i facket förvarnade om att det skulle kunna bli som det nu har blivit redan i slutet av förra året.

Nu har klubben begärt att Swedavia ska minska antalet människor i terminal fem genom att se till inga medföljare till resenärerna släpps in.

 Men då har man sagt att man inte har tillräckligt med personal för att kontrollera att bara de som har biljetter släpps in i terminalen. Vilket jag menar att man i så fall måste ta hjälp av ett vaktbolag med.

"Den pressade situationen är också en säkerhetsrisk"

Situationen har nu lett till att klubben i går informerade SAS om att man planerar att göra en så kallad 6:6a-anmälan.

– Det är framför allt för att sätta mer tryck på Swedavia som vi gör anmälan, så att de tillsammans med andra aktörer här på Arlanda, blir tvingade att göra något åt situationen. För vi kan inte ha personal i terminal fem som det är nu, med alltför många människor och där det hela tiden är trångt, hetsigt och stökigt, säger Martin Johansson.

Han påtalar också att den pressade situationen utgör en säkerhetsrisk.

 Även om allt vi gör både dubbel- och trippelkontrolleras så ökar den här oerhörda pressen och stressen risken för att någon gör ett misstag. Och om man exempelvis räknar fel så att ett flygplan blir för tungt lastat så kan det i allra värsta fall leda till att ett flygplan går åt skogen.

Kollega gav i förmiddags Swedavia möjlighet att besvara den kritik som framförs i artikeln. Men under eftermiddagen kom beskedet att man inte hinner göra det i dag, och kanske inte heller i morgon.

- Vi har ett otroligt tryck på oss nu med ett jättestort antal förfrågningar och  behöver prioritera annat med anledning av situationen på Arlanda just nu. Men jag vill ändå understryka att vi tycker att era frågor är jätteviktiga och att vi också gärna återkommer för att besvara dem, säger Robert Pletzin, presschef på Swedavia.

 

6:6 a anmälan

Arbetsgivaren har ansvar för arbetsmiljön. Om en medarbetare eller ett arbetsmiljöombud (kan också kallas skyddsombud) upptäcker risker i arbetsmiljön ska arbetsgivaren informeras så att bristerna kan åtgärdas. Om det inte sker får ombudet använda sin rätt att begära åtgärder, vilket görs med stöd av kapitel 6, paragraf 6a i arbetsmiljölagen. Om arbetsgivaren sedan ändå inte åtgärdar bristerna kan ombudet vända sig till Arbetsmiljöverket som efter en inspektion kan tvinga arbetsgivaren att genomföra åtgärderna eller tvinga arbetsgivaren att sluta med något som inte är tillåtet.

 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Splittbild: porträttfoto av Matilda Berglund Calais på Attention i blå- och vitrandig skjorta (ansiktet maskerat), bredvid genrebild av ett barn bakifrån som sitter på en stoppad stol.
Föräldrar till hemmasittare kan tvingas ta semester, obetald ledighet eller gå ner i tid för att täcka upp när barnet är hemma. Matilda Berglund Calais på Attention beskriver ett ansvarsglapp där arbetsgivaren i praktiken avgör om vardagen går ihop. Samtidigt varnar Unionen för att olovlig frånvaro kan få arbetsrättsliga följder. Foto: Attention/Colourbox.

När ett barn inte klarar att vara närvarande i skolan minskas påfrestningarna till en nivå som barnet orkar med – så kallad anpassad skolgång. Lektion efter lektion plockas bort. Ibland återstår bara ett par, tre lektioner i veckan.

Innan det sker har barn och föräldrar som regel kämpat länge med att förmå barnet att gå normal lektionstid. Kamp och lirkande för att komma upp ur sängen, för att få på kläder, skjutsa, följa, övertala att stanna kvar.

Föräldrar som behöver vara fysiskt närvarande på arbetsplatsen – men samtidigt måste vara hemma med sina barn – börjar med att använda semesterdagarna, sedan tar de obetalad tjänstledighet. Om de får. Och går ned i arbetstid – om de får.

Semesterdagar och obetald ledighet blir första lösningen

Det hänger på arbetsgivarens goda vilja.

Men när ett barn väl fått anpassningar är det skolans beslut att barnet ska vara där endast ett fåtal lektioner i stället för hela skoldagar.

– Föräldrarna lämnas i ett vakuum. Skolan har beslutat att barnet inte behöver vara där. Men det finns ingenting som möjliggör för föräldern att vara hemma med barnet, säger Matilda Berglund Calais på Riksförbundet Attention, som arbetar för personer med NPF och deras anhöriga.

Att ha ett barn som är hemmasittare innebär inte att man har rätt till den ledighet från arbetet som för det mesta behövs. Om barnet har en NPF-diagnos kan man hänvisa till diskrimineringslagen, men i praktiken är det arbetsgivaren som avgör om ledighet eller kortare arbetstid är förenligt med arbetsgivarens behov.

Olovlig frånvaro kan bli arbetsrättsligt ärende

Den som hamnar i ett dilemma och väljer att prioritera barnets behov genom att vara frånvarande utan vab eller godkänd ledighet riskerar att bli uppsagd på grund av olovlig frånvaro – flera av de föräldrar som Kollega har pratat med har oroat sig för det.

Olle Brynja, Unionen, porträttbild.
Olle Brynja. Foto: Peter Knutson.

Olle Brynja, utredare på Unionen, konstaterar att det skydd som finns för anhöriga i diskrimineringslagen är begränsat.

– Det är upp till arbetsgivaren att avgöra vilka anpassningar som är rimliga, exempelvis med hänsyn till ekonomin eller till vad arbetet kräver.

Arbetsgivare som inte är villiga att göra anpassningar kan ta till helt andra medel, menar han.

– Det finns ofta möjlighet för arbetsgivaren att hitta förevändningar för att göra sig av med någon som uppfattas som besvärlig.

Fackets råd: agera tidigt innan frånvaron infekterar relationerna

Hans främsta råd är att vid problem kontakta facket, men också att vara proaktiv och bevaka att det förebyggande arbetet mot diskriminering fungerar bra Alla arbetsgivare ska jobba förebyggande mot diskriminering, och varje år utvärdera det arbetet.

– Det är tyvärr fortfarande många som inte uppfyller det kravet. Men de flesta arbetsgivare är ambitiösa och vill följa den lagstiftning som finns. Och när man utvärderar det förebyggande arbetet är det ju möjligt att man kommer fram till att personer som har barn med NPF riskerar bli missgynnande, säger Olle Brynja.

Kort sagt behöver medvetenheten öka. Även fackförbunden är relativt obekanta med den problematik som föräldrar till hemmasittare brottas med, eftersom det är ganska sällsynt att de kontaktar facket.

– Min spontana tanke är att det finns en stor okunskap om de rättigheter man har. Men det här är absolut en fråga som behöver tas om hand bättre i arbetslivet.

Matilda Berglund Calais på Attention betonar vikten av att komma in tidigt i processerna, innan hög och oförutsägbar frånvaro har hunnit infektera relationerna.

– Ofta kommer fackförbunden in först i förhandlingar om uppsägning. 

Orosanmälningar ökar pressen när frånvaron blir hög

I de här situationerna finns ofta samtidigt en press som gäller orosanmälningar. Många skolor har som rutin att orosanmäla vid hög frånvaro, eftersom det är ett tecken på att ett barn inte mår bra. Socialtjänsten utreder och kan besluta om insatser i hemmet. Även familjehemsplacering kan bli aktuell när föräldrar inte klarar att stötta barnet till en normal skolgång.

Många av de föräldrar som Kollega har talat med stressas av orosanmälningarna och att få föräldraförmågan ifrågasatt när det egentligen är förutsättningarna som brister.

Anpassad skolgång används allt oftare. Dessutom har flera kommuner börjat med distansundervisning för hemmasittare.

– När skolor beslutar om en åtgärd som innebär att barnet är hemma måste det möjliggöras även för föräldrarna. Eller så måste man på annat sätt säkerställa att barnet har en trygg plats att vara på när det inte är i skolan.

När systemen brister blir föräldern sista skyddsnätet

Matilda Berglund Calais konstaterar att föräldrarna saknar alternativ när alla samhällssystem runt barnet misslyckas – de gör vad som behövs för barnet, oavsett konsekvenserna för dem själva. 

– Ska man vara lite cynisk kan man säga att så länge föräldrarna löser det  behöver det inte bli någon annans problem.

Text: MARIKA SIVERTSSON

Ledighet och VAB när barnet är hemmasittare

UTAN OMVÅRDNADSBIDRAG

Man har rätt att gå ned i arbetstid fram tills barnet fyller tolv år, eller efter avslutat femte skolår om föräldern tar ut föräldrapenning.

Delledighet i form av förkortning av normal arbetstid med upp till en fjärdedel kan man vara tills barnet fyllt åtta år.

 

MED OMVÅRDNADSBIDRAG

Förkortning av normal arbetstid med upp till en fjärdedel.

En förälder har rätt till omvårdnadsbidrag om barnet på grund av funktionsnedsättning kan antas vara i behov av omvårdnad och tillsyn under minst sex månader, i viss omfattning till och med den dag barnet fyller 19 år.

 

VAB

Från om och med i år kan föräldrar vabba för möten med skola, förskola eller socialtjänsten som rör barnets 

behov av stöd, eller tillfällen då föräldern behöver lära personal hur barnets vård ska hanteras.

Förutsättningen är att barnet har en sjukdom, psykisk ohälsa eller funktionsnedsättning.

Fram till att barnet är tolv år kan man få vab under som mest 120 dagar per år. Efter 7 dagar krävs intyg från läkare eller sjuksköterska.

Vid fara för barnets liv kan man med läkarintyg vabba obegränsat tills barnet fyller 18 år.

 

Källa: Cecilia Arklid, förbundsjurist på Unionen.

Hemmasittare i siffror – därför är statistiken osäker

* Underrapportering. Det statistiska underlaget för hemmasittande barn är osäkert. 

   Skolorna rapporterar själva in frånvaro och redan där finns en underrapportering, enligt forskaren Sara Linderdahl vid Uppsala universitet.

* 19 000 hemmasittare är den siffra som oftast används.    Den kommer från föräldranätverket Rätten till utbildning som 2025 samlade in uppgifter om runt 400 000 elever.  Av dem hade 19 000 en frånvaro på 50 procent eller mer.

* 25 procent av landets 100 000 skolbarn med NPF kan antas vara helt eller delvis frånvarande från skolan.

 Uppskattningen bygger på en undersökning gjord av Riksförbundet Attention år 2025 (med svar från 2 700 föräldrar).

* 75 procent av de hemmasittande skolbarnen kan ha NPF, enligt en återkommande uppgift. Den kommer från ett tio år gammalt projekt som Kind (Center of Neurodevelopmental Disorders) vid Karolinska institutet hade i Salems kommun för att få elever tillbaka till skolan.