Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Snabbfotade företag pandemins vinnare

Coronapandemins förändringar är här för att stanna. Uppmaningen till näringslivet är tydligare än någonsin: digitalisera er eller gå under.
Publicerad
digitalisering Jonas Hammarberg
Många företag har tvingats ställa om sitt arbetssätt under coronapandemin. Nu är det viktigt att inte ta ett kliv bakåt, skriver Jonas Hammarberg. Foto: Shutterstock/Kristian Pohl
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Två års pandemi har fungerat som en vattendelare för svenskt näringsliv. Många företag har snabbt ställt om till digitala lösningar och datadrivna aktörer har sett nya affärsmöjligheter. Andra har haft svårare att lämna de gamla hjulspåren. Trögrörliga företag har krampaktigt hållit fast vid gamla verktyg och förlegade arbetssätt, i en värld som springer ifrån dem.

Vi har sett det hända tidigare. Under 2010-talet har flera väletablerade butikskedjor tappat mark till kvicka e-handlare. Bland företag som säljer till andra företag, så kallad business-to-business har omställningstrycket dock inte varit lika högt. Enligt studier från McKinsey ligger sådana företag därför efter i digitaliseringen, jämfört med konsumentmarknaden.

Det gör det svårt för säljare att gå tillbaka till gamla mönster

För dig som äger eller leder ett B2B-företag finns det skäl att vara orolig. Pandemin har lagt i en högre växel i den redan intensiva digitaliseringen. McKinseys studier av business-to-business visar att 70 procent av inköparna numera föredrar digital interaktion med säljare. 24 procent vill inte ens träffa en säljare under köpprocessen.

Samtidigt ställer inköpare allt högre klimatkrav. I ett varumärkesperspektiv är hållbarhet inte längre en fråga; det är ett utropstecken. Här har digitala möten blivit en game changer. Videokonferenser minskar behovet av utsläppsintensiva flygresor, och sparar dessutom både tid och pengar. Det gör att säljaren kan erbjuda inköparen ett ännu lägre pris.

Dagens inköpare föredrar digital interaktion, värderar klimatfrågan högt och vill rimligen ha ett så lågt pris som möjligt. Det gör det svårt för säljare att gå tillbaka till gamla mönster. Pandemins digitala krav är alltså här för att stanna. Vi bör förvänta oss ett fundamentalt skifte inom business-to-business, i paritet med det som redan har skett i butiksbranschen.

Svenskt näringsliv präglas av ett gap mellan de som vill stanna i dåtiden och de som vågar satsa på nya arbetssätt

Det säger sig själv att ett bolag som skickar ut sin säljkår på fysiska korståg, tappar både fart och effektivitet i jämförelse med konkurrenter som möter kunden digitalt. Företag som kan erbjuda en professionell, digital kundupplevelse kommer tveklöst att vinna kriget mot de som tar flyget mellan Stockholm och Oslo för ett möte.

Svenskt näringsliv präglas av ett gap mellan de som vill stanna i dåtiden och de som vågar satsa på nya arbetssätt. Coronapandemin har gjort splittringen ännu mer kännbar. Nu har snabbfotade företag en chans att lämna krisen som vinnare, medan motsatsen ser betydligt mörkare ut. Mitt budskap är lika enkelt som dramatiskt: digitalisera er eller gå under.

/Jonas Hammarberg, vd och grundare på SP_CE och författare till böckerna Get Digital or die trying och Apparnas Planet.

Skriv för Kollega debatt

Kontakt: 
lina.bjork@kollega.se  

Läs mer: Så här skriver du för Kollega Debatt

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning
C&K 2-25

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: En hyllning till småbarnsföräldrar: förlåt mitt yngre jag

Mitt 26-åriga jag tittade snett på alla småbarnsföräldrar som kom sent och gick hem tidigt från kontoret. Nu vet jag bättre. Småbarnsföräldrar, I salute you.
Publicerad 3 juni 2025, kl 09:00
två vuxna höjer sina barn i luften
Föräldrar som går tidigare från jobbet är inte lata. Men det tog tid innan jag förstod det, skriver Oskar Eklind. Foto: Colourbox/Daniel Ekbladh
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Jag tittade snett på alla föräldrar som gick hem tidigt från kontoret. Muttrade över dem som kom in sent och gick tidigt. Som behövde få ihop ”livspusslet”.

Jag var 26 år och ny i min roll i marknadsteamet på Storytel. Coola kontor, coola människor, en tydlig hierarkisk stege att klättra uppför.

”Varför behöver de inte jobba lika mycket som oss andra?” tänkte jag. Ofta högt.

Utan att reflektera över svetten i deras pannor eller stressen i deras blick när de ramlade in 09.02 på kontoret på Riddarholmen i Stockholm. Utan att se hur de jobbade varje kväll för att komma ifatt. Jag tyckte helt enkelt att de kom undan lätt, inte bidrog på samma sätt som oss andra.

Ja, en högst osympatisk tanke. En naiv syn på livet. Jag hade inga barn (no shit, Sherlock) men heller ingen förståelse.

Jag tyckte att de kom undan lätt, inte bidrog på samma sätt som oss andra

Nu, efter två barn och drygt fem år av att kombinera föräldraskap och jobb, skäms jag över mitt tidigare jag. Jag skäms över att jag inte kunde se längre än min egen verklighet. Att jag inte försökte förstå deras situation. Inte såg hur sjukt krävande det är att försöka leverera på jobbet, samtidigt som du gör ditt bästa för att vara en godkänd förälder.

Och nej, jag hade aldrig kunnat förstå föräldraskapet helt innan jag själv fick barn. Men jag skäms över min brist på medkänsla. Min avsaknad i kompetens för att kunna sätta mig in i någon annans situation.

Jag såg bara föräldrar som kom in sent och gick hem tidigt. Inte hur de kämpade med hämtning, lämning och sömnlösa nätter.

Men jag vet bättre nu.

Jag vet hur det är att titta på veckans kalender med sambon för att försöka få ihop schema/drömmar/logistik/möten.

”Tror du att någon annan förälder märker att vi lämnar först och hämtar sist på förskolan?”

Frustrationen som växer, stressen och skammen som gör sig påmind vid ytterligare en kompromiss. Känslan av att inte kunna ge 100 procent varken på jobbet eller som förälder.

Jag försöker påminna mig själv om att det inte är möjligt. Att work life-balance är ett uttryck som gör mer skada än nytta, för mig. Eftersom balans, med exakt jämn fördelning mellan två sidor, är en omöjlig strävan. Det är okej att saker går upp och ner. Att det ibland blir mer av det ena än det andra. Jag försöker hitta någon slags harmoni mellan de två.

Jag skäms över att jag inte kunde se längre än min egen verklighet

Det här är en hommage till dig som gör ditt bästa i både ditt jobb och som förälder. Och en påminnelse till mitt 26-åriga jag om att visa större förståelse och medkänslan för andra.

Att vara förälder är underbart. Men jag älskar också mitt jobb. Att utvecklas och försöka skapa något av värde. Och den kombinationen är stundtals tärande.

En sak är tydlig i dag jämfört med mitt tidigare jag. I dag är jag betydligt bättre på att fokusera och prioritera. Jag har blivit stenhård kring hur jag fördelar ut min tid, energi och uppmärksamhet.

Och förhoppningsvis, har jag blivit en människa med större medkänsla och empati längs vägen.

Nu förstår jag.

Småbarnsföräldrar, I salute you.

/Oskar Eklind