Hoppa till huvudinnehåll
Ledare

Vad ska du bli?

Vad ska du bli när du blir stor? Det frågade bandet Ebba Grön på sitt punkiga sätt och ungefär samtidigt som den låten kom ut svarade jag (relativt opunkigt får man väl medge) träslöjdslärare på den frågan. Det fanns också andra – hemliga – planer på alternativa yrkesvägar.
Helena Ingvarsdotter Publicerad
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär, ville som barn bli träslöjdslärare. Foto: Christopher Hunt

Träslöjdslärare. Det var svaret när jag i lågstadieåldern fick frågan om vad jag skulle bli. En underligt specifik plan för ett barn i den åldern kanske du tänker, men det var helt enkelt en kombination av mina föräldrars yrken: snickare och lärare. Kanske för att göra dem glada, kanske för att jag såg att de trivdes med sina arbeten.

Såklart hade jag ytterligare några parallella karriärspår i tankarna under uppväxten: världsberömd gymnast (förebild Nadja Comaneci) eller världsberömd popsångerska (förebild Agneta Fältskog).

Sedan blev vägen en annan och det är svårt att sätta fingret på exakt vad som avgjorde att min yrkesbana blev journalistikens. Så tror jag det är för många, att tillfälligheter avgör. Men också vår bakgrund och våra resurser förstås.

Nuförtiden upprepas som ett mantra att vi inte kan stanna i ett och samma yrke hela livet. Att vi måste vara beredda att ställa om. Det finns något positivt i det, kanske kan vi rätta till ett val som inte visade sig bli rätt eller slippa risken att bli uttråkade.

Häromdagen hamnade jag i ett samtal med vänner som är runt 50-strecket som tänker att de har åtminstone ett par yrkesskiften kvar innan det är dags att pensionera sig. I deras fall är det något positivt, de trivs med att drömma och se möjligheter.

Men för andra blir karriärbyte ett nödvändigt ont för att jobben försvinner när tekniken utvecklas och branscher förändras. Det kan vara kopplat till oro och stress. Hur sadlar du om ifall du har lån på bostaden och barn att försörja? Hur ska det gå till att läsa till ett nytt yrke om du redan maxat studielånen eller passerat CSN:s åldersgränser?

Det här har facket och politikerna också funderat på och nu finns långt gångna planer på ett nytt omställningsstöd som ska underlätta. Vi på Kollega har kikat lite närmare på vad stödet innebär, missa inte det. 

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Kollega nummer 1 2025 omslag

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledare

När AI särskriver blir jag en bakåtsträvare

Ständig förändring är vår tids mantra. Att testa nytt är bra och nödvändigt, det går inte an att vara en bakåtsträvare. Fast lite kanske?
Helena Ingvarsdotter Publicerad 3 februari 2025, kl 05:55
Helena Ingvarsdotter
Helena Ingvarsdotter, chefredaktör Kollega och Chef & Karriär. Foto: Klas Sjöberg

Vi arbetar agilt – är i ständig förändring. Så ska man säga och göra i dagens arbetsliv. Annars framstår man som en bakåtsträvare, och med viss rätt eftersom de flesta branscher förändras snabbt i dessa digitala tider. Ta bara AI-verktygen som redan är en realitet men ändå bara i början av utvecklingen.

Vi testar! Så säger vi när vi ska införa något nytt på jobbet. Och det är ju bra. Men för att på riktigt våga prova måste det finnas utrymme för att misslyckas. Finns det?

Nja, inte av sig självt i alla fall. Det är nämligen djupt rotat i oss människor att undvika att göra fel, vi är rädda att behöva möta skammen. Därför måste vi prata mer om motgångarna. Det tipset ger ledarskapsutvecklaren Loa Lava Brynjulfsdotter och hennes tips inspirerade mig att formulera ett nyårslöfte. Jag brukar egentligen inte ge några längre, förutom ”jag ska använda läppstift oftare”. Men nu har jag lagt till ett för 2025. Jag lovar att jag ska misslyckas, och att prata öppet om det för att bidra till avdramatisering av motgångar. Välkommen att hänga på om du vill!

Jag lovar att jag ska misslyckas, och att prata öppet om det

Apropå förändring. Jag läste att cirka hälften texterna på plattformen Linkedin kommit till med hjälp av AI-verktyg, till exempel chatGPT. Nog är det en smula omvälvande att vi snart inte vet vem som skrivit?

Inte ens missarna behöver vara mänskliga. Jag tänkte annars att vi i denna nya tid skulle bli lite glada över grammatiska fel, då vet vi säkert att det finns en människa bakom texten. Men tji fick jag. För nu har stavningskontrollsprogrammen som finns i datorn och mobilen börjat särskriva, alltså dela upp vissa sammansatta ord som absolut inte ska delas upp. Jag tror bestämt att jag känner en liten, liten bakåtsträvan komma krypande.