Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Gör våra chefer oss deprimerade?

Ett dåligt arbetsklimat kan påverka hälsan negativt. Att ha en dålig chef ökar dessutom risken för att bli deprimerad. Men det finns saker som hjälper, skriver psykologen David Waskuri.
Publicerad
Shutterstock
Depressionssymtom kan bli värre om medarbetaren upplever att chefen inte bryr sig om deras hälsa.. Shutterstock
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Att berätta vad du tänker, känner och behöver för din chef kommer att underlätta en förändring. Det kräver dock att chefen är lyhörd, bekräftar arbetstagaren och är villig att lyssna och möta de behov som finns.  Om man inte få konstruktiv kritik eller beröm för sina arbetsinsatser, har orimligt höga krav och snäva ramar med lite frihet på jobbet, hamnar man i riskzonen för depression.

Depressionssymtomen blir än värre om medarbetaren upplever att chefen inte bryr sig om deras hälsa. Det kan handla om en chef som själv är stressad på grund av höga krav uppifrån, eller har orimliga krav på sina medarbetare. Det kan också handla om att ha dålig insyn i hur medarbetarnas situation ser ut. Ibland kan det handla om personlighetsdrag hos chefen: att exempelvis inte vara inkännande, lyhörd, bra på att sätta sig in i andras situation.

 

Det är skadligt att bara bita ihop

Det finns också perfektioniska och kontrollerande chefer som har svårt att delegera och den kontrollen blir stressande för medarbetaren. I andra fall handlar det om faktorer såsom underbemanning, orealistiska lönsamhetsmål för företaget med mera.

Under Coronatiden har hemmajobbandet upplevts som både negativt och positivt. För personer som har behövt stöd av sin chef och kollegor har det blivit mer stressigt eftersom upplevts svårare att be om hjälp och då sitter man själv med sina problem. Stress tenderar att bli negativt när du inte upplever stöd.

Det är inte lätt att ta ett möte med en auktoritet som besitter makt över din situation. Samtidigt är det skadligt att bara bita ihop. Det kan vara bra att ta ett möte med chefen och berätta hur man upplever och känner kring jobbet och samtidigt ta upp förslag på vad som skulle kunna göra situationen bättre. Förhoppningsvis har du en chef som inte går i försvar och som vill lyssna och hjälpa dig.

Dåligt ledarskap skadar din hälsa i längden

Blir det inte bättre över tid och du även involverat andra i organisationen: HR, facket och om inget ändå händer, kan det tyvärr vara läge att söka dig vidare till en ny arbetsplats. Dåligt ledarskap skapar en dålig arbetsmiljö, vilket kommer att skada din hälsa i längden. 

Mina råd till chefer som vill ha medarbetare som mår bra är följande:

  • Se till att skapa ett tryggt, bekräftande och förlåtande klimat där medarbetare inte behöver vara rädda för att göra fel eller säga vad man tycker, tänker, känner.
     
  • Du kan bidra till det genom att vara lyhörd, lyssna, inte brusa upp och inte stressa upp dina kollegor. Om du märker av mobbning, härskartekniker och utfrysning behöver du ta upp det och se till att det upphör.
     
  • Ge medarbetarna feedback för sina arbetsinsatser. Tänk 80 procent positiv feedback och 20 procent korrigerande feedback. Ta upp det på ett konstruktivt sätt. För mycket negativ feedback gör att medarbetarna börjar tassa på tå och det kan skapa stress, ångest och depression. Personer som anstränger sig och inte får feedback kan tro att de gör saker i onödan. 
     
  • Kontakta inte medarbetarna utanför arbetstid. Det är viktigt att ha tydliga ramar och att kunna koppla bort jobbet när arbetsdagen är slut. Tänk på att även du som chef behöver återhämtning. Ju mer du tar hand om dig själv och din återhämtning desto bättre chef kan du bli. Exempelvis kort stubin kan vara ett tecken på negativ stress. 
     
  • Var inte bara uppgiftsorienterad utan var även relationsorienterad. Det vill säga att du kan fråga medarbetaren om hur de har haft det i helgen. Tänk på att förmedla en värme och att du bryr dig. 
     
  • Försök hjälpa medarbetarna att utvecklas i arbetet.  Det kräver lyhördhet av dig som chef. Det kan även kräva tillit till medarbetaren att inte vara där och hålla på med ”micro management”. Tänk på att monotona arbetsuppgifter tenderar att bli tråkiga.
     
  • Ta dig tid att prata med medarbetarna på regelbunden basis. Om någon tar upp att de är missnöjda eller sätter en gräns så ta det på allvar och lyssna, bekräfta i stället för att gå in i försvar direkt.
     
  •  Som chef kan du uppleva en medarbetare som energitjuv och du kan själv upplevas som energitjuv. Fundera på hur ni kan ge varandra energi och fundera på vilka beteenden på arbetsplatsen som är negativa och vad som går att ändra på.

/David Waskuri ,Leg. psykolog, specialist i psykologisk behandling och psykoterapi, leg. psykoterapeut, socionom, MBA & VD Sveapsykologerna AB.

Tidigare debattartiklar hittar du här.

Skriv för Kollega debatt

Kontakt: 
lina.bjork@kollega.se  

Läs mer: Så här skriver du för Kollega Debatt

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Tjänstemannafacken måste få tillbaka sina tänder

Ett stort medlemsantal betyder inte automatiskt facklig styrka. Tjänstemannafacken måste komma närmare arbetsplatserna om de vill påverka på riktigt, skriver Kari Parman.
Kari Parman Publicerad 22 september 2026, kl 05:57
Facket
Solidariteten mellan facken måste återupprättas, skriver Kari Parman. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Den svenska fackföreningsrörelsen byggde på en enkel idé: ensam är arbetstagaren svag, tillsammans är vi starka. Ändå har något hänt. För många tjänstepersoner har facket gradvis gått från att vara en kraft på arbetsplatsen till att bli en serviceorganisation vid sidan av arbetslivet.

Det borde bekymra oss.

Vårt arbetsliv har förändrats dramatiskt. Då borde det fackliga behovet vara större än någonsin.

Vid omorganisationer, ökad arbetsbelastning eller försämrade villkor borde arbetstagarsidan kunna agera gemensamt

Men tjänstemannafacken står inför en särskild utmaning: hur förvandlar man ett stort medlemsantal till verklig kollektiv styrka?

En del av svaret finns i fackföreningsrörelsens fragmentering. På många arbetsplatser finns flera organisationer som företräder olika grupper. Det skapar också konkurrens om medlemmar och resurser. Arbetsgivaren har ett tydligt mandat. På arbetstagarsidan kan flera organisationer stå bredvid varandra och bevaka sina revir.

Arbetsgivaren ser däremot arbetstagarsidan som en motpart. Det borde tjänstemannafacken också göra.

Alla förbund måste inte slås samman. Olika yrkesgrupper behöver olika kompetens och avtalslösningar. Men vid omorganisationer, ökad arbetsbelastning, ny teknik eller försämrade villkor borde arbetstagarsidan kunna agera gemensamt.

Här finns något att lära av andra europeiska fackliga rörelser. I exempelvis Belgien, Frankrike och Italien är kollektiv mobilisering och strejker betydligt vanligare och mer offensiva än i Sverige. Danmark visar samtidigt att en stark facklig kultur kan kombineras med hög organisationsgrad. Sverige behöver inte kopiera dessa modeller. Men vi kan lära oss att facklig styrka inte bara handlar om medlemsantal, utan om vad man är beredd att göra med den kollektiva kraften.

Den svenska modellen bygger på förhandling och kompromiss. Det är en styrka. Men kompromiss får inte förvandlas till konflikträdsla. En förhandling blir balanserad först när båda parter vet att den andra faktiskt har kraft att säga nej.

Därför måste solidariteten mellan facken återupprättas.

Fler aktiva medlemmar behövs, inte bara inför avtalsförhandlingar utan varje dag

När ett tjänstemannaförbund möter ett problem borde det inte automatiskt betraktas som det förbundets problem. När arbetsgivaren ökar pressen på en grupp kan nästa grupp stå på tur. När arbetsmiljön försämras, AI förändrar arbetsuppgifter eller arbetstillfällen försvinner är det inte en fråga för ett enskilt förbund. Det är en fråga för hela arbetstagarsidan.

Facklig solidaritet kan inte bara vara ett vackert ord i kongresshandlingar. Den måste märkas på arbetsplatsen.

Samtidigt måste tjänstemannafacken våga ställa en obekväm fråga: Har medlemskapet blivit för mycket service och för lite organisering?

Juridisk rådgivning, försäkringar och medlemsservice är viktiga. Men facket skapades inte som en försäkringsprodukt. Det skapades som en maktorganisation. En försäkring hjälper när något gått fel. En stark fackförening ska bidra till att arbetstagaren inte behöver stå ensam när arbetsgivaren förändrar villkoren.

Tjänstemannafacken måste därför närmare arbetsplatsen. Mer organisering, mer medlemsinflytande och fler aktiva medlemmar behövs, inte bara inför avtalsförhandlingar utan varje dag.

För tjänstepersoner är arbetslivet ofta individuellt. Karriär, prestation och ansvar har blivit individuella frågor. Men arbetsmiljö, arbetstid, lönestrukturer, digital kontroll, kompetenskrav och anställningstrygghet är fortfarande kollektiva frågor.

Det är där facket måste återta sin roll.

Vi behöver inte fler fackliga revir.

Vi behöver en starkare arbetstagarsida.

Tjänstemannafacken har fortfarande medlemmarna, resurserna och möjligheten att påverka. Det som behövs är modet att använda den kollektiva styrkan.

Den svenska fackföreningsrörelsen är fortfarande en tiger.

Men det är hög tid att tjänstemannafacken får tillbaka sina tänder.

/Kari Parman, debattör och för detta fackligt förtroendevald i Unionen.