Hoppa till huvudinnehåll
Jämställdhet

Unionen i stor uppföljning av MeToo

Problemen med sexuella trakasserier på arbetsplatserna satte MeToo spotlight på under förra året men ”Vad händer efter MeToo?”. Det är vi nog många som har frågat oss. Sifo har nu initierat en uppföljning där bland annat Unionen och forskningsvärlden medverkar.
Sofia Broomé Publicerad 25 oktober 2018, kl 14:28
Mego-Studio/Colourbox.com
18 procent kvinnor svarar att de utsatts för sexuella trakasserier under de senaste 12 månaderna. Mego-Studio/Colourbox.com

Den partsgemensamma satsning som Sifo nu har initierat har förutsättningar att bli den mest genomgripande uppföljningen av förra årets Metoo-upprop. Redan nu står det klart att Unionen och Volvo medverkar.

Förra veckan hölls ett lanseringsseminarium och intresset var stort bland de representanter för arbetsmarknadens parter - fackförbund, arbetsgivarorganisationer och enskilda arbetsgivare som infann sig på det fullsatta seminariet. Även representanter för andra organisationer såsom intresseorganisationer och myndigheter hade bjudits in.

– Ja, det var ett fullsatt seminarium, säger Lina Andersson, utredare på Unionens politiksektion med inriktning på jämställdhetsfrågor.

Att man inte hör något om sexuella trakasserier kan ju faktiskt också bero på att det råder en tystnadskultur

– Vi vill bidra till ett arbetsliv fritt från diskriminering. Jämställdhet är en oerhört viktig fråga för oss och att vi är skyldiga dem som blir utsatta att göra det vi kan för att bidra till förändring. Dessutom vill vi vara med och ta fram nya rön kring vilka metoder som verkligen fungerar då det saknas kunskap kring det i dag. Vi kan bidra med det vi redan vet inom förbundet. Vi har ju en stor kunskapsbas i våra förtroendevalda och arbetsmiljöombud, säger hon.

Varför är just den här satsningen viktig?
– Det som jag tycker är bra är bredden av medverkande aktörer. Detta är ju ingen fråga som man kan hålla sina positioner inom. Det är ju en fråga som angår alla parter.

– Det första vi kommer att göra är just insamlingen av kunskap. Vi kommer att söka orsakerna till sexuella trakasserier, ta reda på var det förekommer. Att man inte hör något om sexuella trakasserier kan ju faktiskt också bero på att det råder en starkare tystnadskultur.

– En annan fråga som är viktig är hur vi integrerar arbetet mot sexuella trakasserier i vår vardag. Som arbetsgivare och förtroendevald ska man vara försiktig med att tro att det inte kan inte hända här hos oss.

Men hur vanligt är det med sexuella trakasserier?

Svaret är inte helt enkelt. När Sifo ställde frågan i den undersökning som de gjorde i vintras och som ligger till grund för samarbetet, var tolkningarna om vad som är sextrakasserier olika.

På frågan ”Har du blivit utsatt?” svarade fem procent av kvinnorna och en procent av männen ja.

– Men det är intressant när frågan ställdes mer specifikt. På en lista med de tio grövsta exemplen; om man till exempel hade utsatts för ovälkommen sexuell beröring eller blivit tvingad att utföra en sexuell handling, svarade 18 procent av kvinnorna att de hade utsatts för det de senaste 12 månaderna.

– Vi kommer också att göra en årlig undersökning om utbredningen och förhoppningsvis kommer den att visa på en minskning men som sagt, vi ligger bara i startgroparna, säger Lina Andersson.

Men kan hon redan nu med bakgrund av det tidigare arbete mot sexuella trakasserier som Unionen har gjort, säga någonting om orsakerna?

– Ja det handlar helt klart om jämställdhet och makt och det hänger ihop. Det är ytterligare ett skäl för att Unionen ska jobba för mindre könssegregerade arbetsplatser, säger hon.

Hela projektet kommer att baseras på forskning och kvalitetssäkras av forskare.

Knutet till samarbetsprojektet är dessutom ett forskningsprojekt på Stressforskningsinstitutet som ska pågå år 2019-2021 med fokus på genusbaserade trakasserier på arbetsmarknaden. Det finansieras av Forskningsrådet för hälsa, arbetsliv och välfärd.

Förutom Unionen och Volvo väntar Sifo besked från 40 organisationer, företag myndigheter och fackförbund. En av de fyra storbankerna ville skriva på och gå med direkt efter introduktionsseminariet.

Läs också: Så bör facket hantera sexuella trakasserier

Jämställdhet

Kvinnor frågar oftare hur kollegan mår

Var fjärde kvinna frågar hur kollegorna mår varje dag. Motsvarande siffra för män är en tiondel. Det visar en enkät av Novus i samarbete med Make Equal.
Elisabeth Brising Publicerad 6 maj 2024, kl 06:01
Två kvinnor samtalar stående.
Kaffekokare och trevlighetsexpert. Vem är kontorets kurator, festfixare och florist? Känner du igen rollen hos någon eller har du tagit den själv? Foto: Shutterstock

Brukar du ställa frågor om hur kollegor mår? Om du är kvinna är det troligare att du svarar ja på frågan enligt en Novus-undersökning som gjordes i april i samarbete med jämlikhetskonsulterna Make Equal. 

Drygt var fjärde kvinna uppger att de själva har uppmärksammat kollegors mående minst en gång varje dag under senaste månaden. Motsvarande siffra för män är tio procent. 

Ungefär lika många män som kvinnor uppger att de själva uppmärksammat kollegors mående minst en gång per månad. 

Inte bara ”Tjena – läget?”

Alva Karlsson, jämlikhetskonsult på Make Equal, betonar att den sociala arbetsmiljön är en viktig, men ofta osynlig del i trivseln på arbetsplatsen. 

Alva Karlsson.jpg
Alva Karlsson. Foto: Make Equal

– Både män och kvinnor ställer frågor om kollegors mående, alltså frågor som är inte bara är: Tjena, läget? utan mer lyssnar in och tar till sig det kollegor säger.

Mer än dubbelt så många kvinnor som män upplever också att kvinnor i högre grad plockar bort andras koppar eller glas på kontoret. Enligt undersökningen är det också fyra gånger fler kvinnor som upplever att kvinnorna i högre grad tar ansvar för att ta anteckningar under möten. 

Fler kvinnor ökar uppskattningen 

Ett trevligt klimat gör att fler mår bra och vill stanna kvar. Men sällan får de som gör de små outtalade och osynliga uppgifterna cred, karriärutveckling eller lönepåslag för att de är sympatiska lagspelare som lyfter andra. Tvärtom kan det enligt studier påverka karriären negativt för individen, trots att arbetsplatsen gynnas. 

– Det här är en fråga som vi märkt på arbetsplatser att det är lite extra svårt att ta på. Det går inte att skapa roterande scheman kring vem som sköter det sociala, men det är osynligt arbete, något som tar tid och påverkar arbetsmiljön, säger Alva Karlsson. 

Vad får det här för effekter?

– Alla de osynliga arbetsuppgifterna är ingen stor grej var för sig, och nödvändigtvis inget som upplevs som jobbigt. Som att prata om helgen, det är inget man tänker på som en uppgift, men om samma personer också tar anteckningar och fixar fika blir det många timmar. 

Ska kvinnor vara mindre sociala eller män mer?

– Det handlar inte om det, utan om att börja synliggöra och ge cred till de som gör det här arbetet och hur vi är som personer. Vissa har lättare att ta socialt ansvar vilket är viktigt för arbetsplatsen. Är man inte så bra på det kanske man kan göra något annat extra. 
 
Hur creddar man de där som är skickliga i det sociala?

– Prata om att du uppskattar att personen frågar hur du mår. Det kan kännas skönt att någon märker det. Det kan även komma upp som något positivt i medarbetarsamtal. 

Blir man inte mindre produktiv av att sitta och prata? 

– Det behöver inte ta särskilt lång tid, jag tror få sitter och tar socialt ansvar åtta timmar per dag. Men om det är samma personer som kanske också städar efter fikan, tar anteckningar och gör en sammanlagd insats som inte ger personen någon uppskattning blir det en ojämlik utmaning. 

Förväntas det av kvinnor att de ska ta mer socialt ansvar?

– Ja, vi har sociala förväntningar på att kvinnor ska göra det. Om de inte gör det straffas de för att de inte stöttar och hjälper till. Men när män inte gör det så funderar man inte över det. Och om en man tar socialt ansvar anses det jättebra att han till exempel fixat fikat, säger Alva Karlsson.  

Hur ska man kunna prata om osynligt arbete utan att män slår bakut?

– Det handlar inte om skuld, utan om att synliggöra saker som man inte alltid tänker på, utan tar för givet. Prata om det på arbetsplatsen. Har vi några osynliga arbetsuppgifter i gruppen som tenderar att landa i vissas knä? Nu finns ett handlingsutrymme. Vi kan skapa positiv skillnad för en mer jämlik arbetsplats. 

Make Equals Osynligt-arbete-barometer i samarbete med Novus tar tempen på jämställdheten i svensk arbetsmiljö. Den senaste enkäten är gjord på 715 personer i åldrarna 20-65 år och ger en fingervisning om mäns och kvinnors upplevelse av socialt ansvarstagande. 

”Osynligt arbete” på jobbet är uppgifter som: 

• Hjälper företaget men som inte ingår i din arbetsbeskrivning eller i företagets/organisationens huvudsakliga uppdrag.

• Inte leder till några professionella fördelar för den som utför det. 

• Ofta görs i skymundan. 

• Inte kräver några särskilda specialkunskaper. 

• Studier visar att kvinnor lägger 200 fler timmar än män per år på osynligt arbete, vilket kan påverka lön och karriär negativt. 

Exempel kan vara brygga kaffe, föra mötesanteckningar, köpa fika, samordna presentinsamling - eller fråga hur kollegorna mår. 

Källa: Lise Vesterlund, professor i nationalekonomi som forskar om ”non-promotable work” och har skrivit boken The No Club: Putting a Stop to Women’s Dead-End Work. 

"Känslomässigt arbete"
Begreppet ”känslomässigt arbete” fick genomslag 2017 i en viral krönika av nordamerikanska journalisten Gemma Hartley som sedan skrev boken Så jävla trött - om kvinnors känslomässiga arbete.