Peder Andersson har arbetat som fotograf i många år, tidigare som egen företagare men på senare tid genom egenanställningsbolaget Frilans Finans.

I höstas arbetade han åt ett skolfotoföretag och uppdragen i Gävletrakten gav honom full sysselsättning. Mot slutet av året följer normalt en nedgång i branschen och under den lågsäsongen har Peder kompenserat inkomstbortfallet med a-kassa. Men för att inte gå på a-kassa på heltid har han tagit vissa fotouppdrag för Gefle Dagblad. Detta skulle dock visa sig vara ett misstag.

– Unionens a-kassa anser att jag är företagare och drog in min ersättning, berättar han.

Men Peder Andersson har inget företag. Och han är varken registrerad för f-skatt eller moms. När han utför ett fotouppdrag fakturerar Frilans Finans uppdragsgivaren och betalar därefter ut lön till honom. Men enligt regelverket kan man ändå bli klassad som företagare.

Det är som om a-kassan inte vill förstå detta nya sätt att arbeta

Det som är intressant för a-kassan är hur självständig en uppdragstagare anses vara gentemot sina uppdragsgivare. Är självständigheten för stor kan kassan klassa frilansaren som företagare. Unionens a-kassa tar alltså ingen hänsyn till att Peder Andersson saknar företag och får ut lön som anställd i egenanställningsbolaget.

– Enligt handläggaren på a-kassan är min enda chans att få ersättning att jag medger att jag är företagare och slutar ta uppdrag. A-kassan vill alltså att jag ska ljuga och säga att jag är företagare trots att jag inte är det. Men jag vill inte ljuga och jag kan inte lägga ner ett företag som inte existerar. De vill tydligen att jag ligga på soffan i stället, säger han.

Unionens a-kassa anser att Peder Andersson inte lyckats styrka att han inte söker nya uppdrag och att han inte har några inplanerade uppdrag. Enligt Inspektionen för arbetslöshetsförsäkringen får en frilansare ha en eller högst två uppdragsgivare för att inte klassas som företagare.

– Jag har haft två uppdragsgivare under den här perioden och det kan inte anses vara många. Jag har försökt förklara, men det är som om a-kassan inte vill förstå detta nya sätt att arbeta, säger Peder Andersson.

Sedan Peders ersättning ströps har han haft 1 600 kronor att leva på under sex veckor, pengar för de fotouppdrag han gjort för lokaltidningen. Nu tvingas han gå till socialen för att klara sin försörjning.

– Det känns fruktansvärt. Det är så pinsamt att behöva gå till ett socialkontor, helt i onödan dessutom. Plötsligt befinner jag mig på ruinens brant, trots att jag bara försökt göra rätt för mig och ta så många uppdrag som möjligt. Jag känner mig väldigt uppgiven, säger han.

Peder Andersson tycker att reglerna i arbetslöshetsförsäkringen måste ändras.

– Arbetsmarknaden har förändrats och det är uppenbart att lagtexten inte har hängt med.