Om du är medlem i Unionen och inte redan prenumererar på Kollegas populära nyhetsbrev så kan du passa på att registrera dig via länken nedan.
Då får du Kollegas bästa nyheter, avslöjanden och smarta tips om allt som rör arbetsmarknaden direkt i din inkorg varje vecka.
I augusti förra året skulle kvinnan, som är troende muslim, vikariera sin första dag på en friskola i Helsingborg. Under en rast mötte hon en manlig skolvärd. När mannen sträckte ut handen besvarade hon hälsningen genom att placera ena handen på hjärtat och utföra en lätt bugning. Skolvärden blev kränkt och sårad av händelsen. Han, som själv är muslim, uppger att han aldrig tidigare i sitt liv upplevt att en kvinna låtit bli att ta honom i hand.
Senare på dagen blev kvinnan uppkallad till rektorns kontor som ville veta varför hon inte skakat hand med skolvärden. Här går historiebeskrivningen isär. Enligt lärarvikarien gav rektorn henne ett ultimatum: börja skaka hand med alla eller så kan det inte bli fler vikariat på skolan. Unionen anser att friskolan därmed gjort sig skyldig till diskriminering och stämde i början av februari företaget i Arbetsdomstolen.
Men i friskolans svar till Arbetsdomstolen framträder en annan bild av mötet på rektorsexpeditionen. Skolans rektor förnekar att hon ställt ultimatum till lärarvikarien. I stället ska hon ha beskrivit de regler om jämställdhet och likabehandling som gäller enligt Skollagen och läroplanen. Därefter frågade hon lärarvikarien vad hon tyckte som då svarade att hon skulle lämna skolan, vilket hon också gjorde. Det var alltså inte skolan som sa åt vikarien att lämna arbetsplatsen utan ett beslut hon fattade själv. Enligt arbetsgivarorganisationen Almegas jurist, som företräder friskolan i ärendet, kan det därmed inte ha skett något missgynnande från skolans sida.
Arbetsgivarsidan anser vidare att vägran att ta en person av motsatt kön i hand av religiösa skäl inte är en ”manifestation” som omfattas av skyddet i Europakonventionen och därmed inte heller av skyddet i Diskrimineringslagen.
Det var inte lärarvikariens hänvisning till sin religion som fick rektorn att redogöra för innehållet i Skollagen och läroplanen utan det faktum att vikarien vägrade ta män i hand och även på andra sätt att komma i fysisk kontakt med män. Rektorn uppger att hon skulle ha agerat på samma sätt om en lärare hade vägrat ta i hand av andra skäl.
Läs Unionens debattinlägg: Sättet att hälsa bör i sig inte ha betydelse för hur en anställd kan utföra sina arbetsuppgifter
– Jag orkar inte längre.
Ingrid Tauson ringde i början av juni upp arbetsförmedlingen och bad om att bli utskriven, avförd som arbetssökande. Nu går hon i pension, trots att hon har tre år kvar till 67 år, som är riktåldern för pension numer.
– Jag har varit arbetssökande sedan 2019 och de tuffare kraven på arbetslösa blev droppen som fick bägaren att rinna över. Ska jag lämna min familj, mitt hem och behöva flytta från Göteborg?
Förra året sökte Ingrid Tauson runt 200 jobb. Med närmare 37 års bred erfarenhet som alltifrån tekniker och ekonom till projektledare och chef inom telecombranschen, kunde hon tycka att någon skulle nappa på hennes kompetens – men nej. Hon fick nobben överallt, trots att flertalet jobb hon sökte var mindre kvalificerade och lönen betydligt längre än vad hon haft tidigare.
– Visst har jag blivit kallad till några intervjuer, med det ledde ingenstans. Det beror troligen på min ålder, men kanske också på att arbetsgivarna är rädda att jag ska lägga mig i eller tröttna, eftersom jag varit chef tidigare. Men jag skulle vilja säga att vi äldre inte tar jobb för att sedan sluta. Vi vill känna oss trygga.
Ingrid Tauson, som bland annat jobbat mycket med ekonomi, har räknat ut att hennes tidiga pension kostar henne 10 000 kronor i månaden i runda slängar.
– Men å andra sidan är det ändå 10 000 mer än vad jag får ut från försäkringskassan. Och dessutom slipper jag sitta här och våndas varje dag. Det känns som man sjunker längre och längre ner i ett svart hål av att hela tiden få negativa besked, om man får något svar alls.
Ingrid Tauson är långt ifrån ensam om att bli pensionär av tvång. Pensionsbolaget SPP har med hjälp av SCB tagit fram en rapport som visar andelen äldre som gått i pension i förtid och som varit arbetslösa året före pensionen har ökat markant de senaste 20 åren, samtidigt som allt färre av de som har jobb pensionerar sig före riktåldern.
– Det är något på den svenska arbetsmarknaden som är djupt problematiskt. Vi slösar bort enorma resurser genom exkludering och diskriminering, säger Shoka Åhrman, ekonom på SPP.
– Inte nog med att personer som vill och har förmågan att jobba, är tvungna att gå i pension i förtid och går miste om pengar – samhället förlorar miljarder i skatteintäkter och pensionsavgifter vilket slår på tillväxten och välfärden.
Ska man få politiker och näringsliv att lyssna, behövs det sättas en prislapp på problemet, resonerar Shoka Åhrman. SPP har räknat ut att samhällsnotan för ålderismen i arbetslivet ligger på 11, 4 miljarder kronor per år i missad tillväxt.
– Vår syn på ålder i Sverige är problematisk, vi måste förändra normen. Alla vet, och all forskning visar också, att dynamiken i en arbetsgrupp gynnas av olika kön, ålder och bakgrund, säger Shoka Åhrman.
Ingrid Tauson är inne på samma spår – hon har lärt sig att de bästa resultaten uppnås när det finns en bred mix av medarbetare.
– Det behövs en ändrad inställning hos arbetsgivare och rekryterare. Vi som är äldre behövs ju också på arbetsmarknaden. Vi sitter här och har en massa kompetens, men får inga jobb, samtidigt som företagen skriker efter kompetens, säger Ingrid Tauson.
