Det var efter att kvinnan hade sökt ett utannonserat jobb på pastoratet på våren 2015 som hon, med stöd av Unionen, beslöt att stämma Kiruna pastorat för diskriminering.
Några år tidigare – hade hon efter flera års visstidsanställningar – blivit utsatt för sexuella trakasserier av en kollega.
Hennes anmälan om detta ledde till att arbetsgivaren gjorde en utredning varpå mannen fick en muntlig varning. Han blev dock kvar på arbetsplatsen, varför hon då tackade nej till en tillsvidareanställning.
Att hon nu sökte sig tillbaka till arbetsplatsen berodde på att hon kände att hon ändå hunnit lägga det mesta bakom sig.
När hon fick besked om att hon inte fick tjänsten och kände att något var fel vände hon sig till Unionen för att få hjälp.
Det visade sig då att kvinnan hade bättre kvalifikationer än de två som hade anställts. Då framkom också att chefen hade frågat personalen om de tyckte att det var lämpligt att anställa kvinnan, vilket den man som hon tidigare anmält för sexuella trakasserier inte tyckte.
I stämningsansökan hävdade kvinnans juridiska ombud, Anne Alfredsson på LO-TCO Rättsskydd, att kvinnan hade blivit direkt diskriminerad av Kiruna pastorat, att diskrimineringen hade samband med kön och att hon hade bättre kvalifikationer/meriter för tjänsten än en man som fick den.
Dessutom, menar hon, att kvinnan hade blivit utsatt för repressalier genom arbetsgivarens beslut att inte anställa henne. Det eftersom beslutet var grundat på omständigheten att hon tidigare anmält och medverkat i en utredning om sexuella trakasserier på arbetsplatsen.
Kiruna pastorat har bestridit att man har gjort sig skyldig till diskriminering. Men i dag meddelade Gällivare tingsrätt att pastoratet har gjort sig skyldig till just det.
– Tingsrätten gick helt på vår linje och tycker bland annat också att det är märkligt att pastoratet lät mannen som utsatt kvinnan för sexuella trakasserier få inflytande över vem som skulle anställas, säger Anne Alfredsson.
– Det är något som har stuckit i ögonen hela tiden och tingsrätten menar att det väl snarare hade varit på sin plats att pastoratet åter hade klargjort för mannen att vissa beteenden inte tolereras på en arbetsplats.
Den diskriminerade kvinnan, som nu får en diskrimineringsersättning på 50 000 kronor, säger:
– Det känns jättehärligt att jag vann, även om jag vetat att jag har haft rätt hela tiden. Nu kan jag lämna det här bakom mig, säger hon.
Diskrimineringen kostar pastoratet totalt drygt 350 000 kronor, inkluderat diskrimineringsersättningen till kvinnan och hennes och de egna rättegångskostnaderna.
