Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

”När det gick bra började chefen mobba mig”

Annika, 47, var ny på jobbet som säljare. Ju bättre hon sålde desto sämre blev hon behandlad av chefen.
Publicerad
Colourbox
Annikas framgång retade chefen som mobbade henne ju bättre Annika sålde. (Kvinnan på bilden har inget med Annikas berättelse att göra.) Colourbox

Efter 20 år som egen företagare lade jag ner min verksamhet och tog anställning på ett mindre företag som sålde produkter till industrin. Jag är en riktig säljartyp, är van vid att ta alla slags människor och jobbade även i början av 90-talet som säljare. Innan jag kom till den här arbetsplatsen så har jag alltid trivts med mina arbetskamrater.

Läs mer: Chefer mesta mobbarna

Jag gillade mitt nya jobb och det gick jättebra för mig redan från början. Jag sålde snart över min budget. Men när chefen upptäckte det så började hon klaga. Vi satt alla i samma rum och hon började skicka mejl till mig med kommentarer som ”Det där lät inte bra” och ”Det du sade nu gick inte så bra”.

Jag trodde att jag skulle kunna få hjälp av högsta chefen, men han blev helt manipulerad.

Jag protesterade och förklarade att ”Jag sade ju bara så här” och så vidare… Jag började tappa självförtroende och blev osäker. Chefen gjorde inte det här mot någon annan utan bara mot mig. Hon tog varje tillfälle att trycka till mig. En gång hävdade hon att jag kommit för sent. Klockan var en minut över åtta på morgonen, jag hade varit där sedan kvart i och pratat med administrationen om ett jobbärende. Men nu skulle det rapporteras att jag var sen. Att det kom andra personer för sent samma dag brydde hon sig inte om.

En kollega stöttade mig och berättade att den här chefen alltid hade en hackkyckling. Var det någon som sålde bra så kände hon sig hotad. En förklaring var att hon tidigare hade varit stjärnsäljaren som sålde bättre än alla andra. Nu klarade hon inte av om någon var bättre än hon. Personalomsättningen på säljavdelningen hade varit stor.

Läs mer: Högpresterare kan bli mobbade av chefen

Till slut tog jag upp mitt problem högre upp. Jag fick ett möte med min chef och hennes chef. Då spelade min närmsta chef en helt annan roll, hon var helt lismande och sade med mjuk röst att ”Jag försöker ju bara hjälpa dig att bli en bättre säljare, jag vill ju företagets bästa”. Jag trodde att jag skulle kunna få hjälp av högsta chefen som jag uppfattade som en schysst person. Men han blev helt manipulerad. Jag funderade aldrig på att vända mig till facket, eftersom det inte fanns någon lokal fackklubb.

Mobbningen fortsatte som tidigare. När vi sålde skulle vi ringa i en klocka. En gång när jag gjorde det så sade chefen ”Du kan ju skratta lagom för det är min kund du har sålt till; det här företaget är ju ett dotterbolag till min kund.” Flera liknande händelser inträffade. Det här pågick under ungefär ett år. Jag fick stöd av en kollega och av släkt och vänner. Men jag började ändå isolera mig, gick upp i vikt och när jag skulle gå till jobbet hade jag så ont i magen att jag ville kräkas.

En dag lyckades jag sälja in ett helårsavtal till en kund som jag hade bearbetat i flera månader och skulle få en rejäl provision. Jag var jätteglad för det. Men då hävdade chefen att det inte var min utan min kollegas kund. Jag skulle bli utan bonus. Det var droppen för mig. Jag sade upp mig.

De första sex månaderna hade allt runnit av mig som vatten på en gås. Men till slut hade chefen knäckt mig. Jag mådde så dåligt. På vårdcentralen sade läkaren till mig att jag inte fick gå tillbaka till jobbet. Då började det direkt kännas aningen bättre. Jag var sjukskriven hela min uppsägningstid, en månad, och återhämtade mig. Ganska snabbt fick jag ett nytt jobb som jag trivs bra på.

Cajsa Högberg
cajsa.hogberg@kollega.se

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Ericsson kräver mer kontorsnärvaro på mindre jobbyta

Efter sommaren bestämde sig ledningen på Ericsson för nya riktlinjer – de anställda ska vara på kontoret mer. Det uppskattas inte av all personal. Framför allt inte då företaget har minskat sina kontorsytor.
Lina Björk Publicerad 21 november 2024, kl 11:15
Ericsson fasad
Ericsson kräver att deras anställda ska vara mer på kontoret. Men där är det svårt att hitta mötesrum och någonstans att sitta enskilt. Foto: Mikaela Landeström/TT

I augusti gick ett internt mejl ut till de anställda på Ericsson där ledningen informerade om nya riktlinjer. I stället för en kontorsnärvaro på 50 procent skulle de anställda vara på kontoret 60 procent, eller tre dagar i veckan. 

Det togs inte emot med glädjesång, speciellt då företaget just krympt sina kontorslokaler med två byggnader i Kista. Enligt Per Östberg, Unionens klubbordförande på Ericsson, har kravet på ökad kontorsnärvaro orsakat en del bekymmer. 

Per Östberg

– Det finns tillräckligt med platser för att alla ska kunna ha en arbetsplats. Däremot finns det inte tillräckligt med enskilda rum där man kan ta möten eller telefonsamtal, säger han. 
– Det orsakar en del stress bland dem som har globala kontakter och behöver leta rum så fort de kommer till jobbet. 

 

Svårt att hitta enskilt rum

En av dem som brukar ha bekymmer att hitta ett rum är utvecklaren Anna Sjöberg. De dagar hon åker in till kontoret i Kista bokar hon sin kontorsplats via en app. Telefonrum eller mötesrum går dock inte att boka. 

– I appen ser det ut som att det ska vara fullt med folk på kontoret, men när man kommer dit så sitter alla i mötesrummen och det ekar tomt i det öppna landskapet. 

– Jag måste alltid komma till jobbet i god tid för att hitta ett rum när jag har möten, det kan vara stressigt, säger hon.

Anna Sjöberg jobbar bland annat med internationella kontakter och sajter i andra delar av landet. Var hon sitter rent fysiskt spelar egentligen ingen roll. 

– När jag väl är på arbetsplatsen så är mina kollegor ofta på andra möten, så jag ser egentligen ingen vits med att åka in oftare. Dessutom får jag mer gjort när jag är hemma. Däremot kan jag förstå om man vill skapa en ”Ericssonanda” för nyanställda på plats.  

Ericsson: Hybridarbetet bestäms i dialog

Enligt Ericssons pressavdelning, som svarar via mejl, så menar arbetsgivaren att även om det finns en ”kontoret först”-policy är det fortfarande upp till varje chef, team och anställd att bedöma hur och var de arbetar bäst. 

– Ericssons hybrida riktlinje har alltid gett möjligheten att i dialog komma fram till hur och var man arbetar bäst och att alla förstår vikten av och fördelarna med att träffas, utifrån ett individuellt och teamperspektiv.

Samtidigt som fler ska komma in till kontoret har ni krympt er kontorsyta det senaste året. Hur går det ihop?

– Ericssons kontorsstrategi bygger på att skapa rätt lokaler som ger rätt förutsättningar för verksamheten att utföra arbetet. Ericsson har många kvadratmeter kontorsyta och arbetar ständigt med att utveckla våra kontor. Vi bedömer att vi har gott om kontorsyta för de som vill jobba på kontoret.

Kommer ni att kontrollera att anställda är 60 procent av sin arbetstid på kontoret?

– Policyn ska ses som en rekommendation snarare än ett strikt krav där vi vill att våra anställda förstår betydelsen av möten mellan människor. Ericsson litar på sina anställda.

Hybridarbete effekt av coronapandemin

Synen på hybridarbete har ändrats efter coronapandemin. Att kunna jobba flexibelt har blivit en förmån som arbetsgivare kan erbjuda. För att få anställda att vilja komma tillbaka till kontoret måste arbetsgivaren kunna erbjuda något mer än en sittplats och ett skrivbord, tror Unionens klubbordförande Per Östberg.

– Ericsson försökte spara pengar genom att ta bort kaffeautomater på några våningar. Så får man till exempel inte folk att komma tillbaka till kontoret. Men de fick backa där, det blev protester, säger han. 

För utvecklaren Anna Sjöberg är gemenskapen med kollegor det som skulle få henne att komma till kontoret mer. 

– Om arbetsgivaren anordnade aktiviteter som skapade gemenskap mellan kollegor så skulle det kännas meningsfullt att åka till kontoret.