När stora händelser inträffar: nazister attackerar en manifestation i Kärrtorp, en moské eller bönelokal bränns ned, det blir nyval efter regeringskris, så släpper de anställda på stiftelsen Expo vad de har för händerna och jobbar dygnet runt. De jobbar mot orättvisa, intolerans och hat. Att som klubbordförande sätta ned foten och säga att de anställda ska gå hem klockan fem är inte helt lätt. För att inte säga omöjligt.

– Vi har haft en del diskussioner om arbetstiden särskilt när det kommer till målstyrt arbete. Risken finns att man jobbar ihjäl sig om det inte finns någon som säger stopp. Det ställer höga krav på arbetsledningen, säger Anna-Sofia Quensel.

Och även om arbetsledningen drar i bromsen kan det vara svårt att sätta en gräns för sig själv när engagemanget för jobbet är stort.

– Man måste givetvis ta eget ansvar. Men vad räknas som arbetstid? Att jag väljer att läsa böcker på kvällstid som är viktiga för jobbet, eller går på en intressant föreläsning kvällstid?

Expo har tre verksamhetsinriktningar: granskning, utbildning och engagemang. Granskningen har ett research-team som samlar och analyserar information om intoleranta grupper. Där ingår också tidsskriften och nyhetswebben.  De som jobbar med utbildning föreläser för skolor, företag och organisationer. Och slutligen Tillsammansskapet, som är en plattform för initiativ, nätverk och föreningar som arbetar för att stärka sammanhållningen i lokalsamhället. Arbetsplatsen har en Unionenklubb, som funnits i drygt ett halvår.

Anna-Sofia Quensel tror att det är bra om det finns tydliga riktlinjer för hur och när man förväntas arbeta. En arbetsbeskrivning som tydliggör vad som ingår i ens arbetsområde och vad som ligger utanför.

– Finns det på pränt är det lättare att säga stopp. Det gäller även för riktlinjerna. Praktiska frågor kring restid, traktamenten, arbetstid, vilka möten man kan gå på och vilka möten man måste gå på.

Din arbetsgivare jobbar med väldigt viktiga frågor. Blir det någonsin en konflikt för dig som klubbordförande att värna om de anställdas välmående?
– Nej, vi sitter alla i samma båt och det är en gemensam fråga att de anställda ska må bra.