Hoppa till huvudinnehåll
Kompetensutveckling

Här peppas framtidens programmerare

När varken offentlig sektor eller näringslivet lyckas lösa samhällsproblem finns entusiaster inom ideell verk­samhet. En av dem är den sociala entreprenören Johan Wendt. Han vill ge alla barn samma möjlighet i livet och är med och utbildar framtidens programmerare.
Linnea Andersson Publicerad
Stefan Holm
Minea Stewart, 12 år, och Sofia Sand, 11 år, började på Kodcentrum under hösten och vill gärna fortsätta till nästa steg. "Det är jätteroligt att hålla på med dator", säger Minea Stewart. Stefan Holm

År 2020 kommer Europa att sakna 1 000 000 dataprogrammerare enligt EU-kommissionen. Trots att arbetslösheten och särskilt ungdomsarbetslösheten är hög har de flesta länder, däribland Sverige, ingen programmering på schemat.

Att det svenska skolväsendet inte har lyckats tillgodose den kommande kompetens­bristen såg Johan Wendt som en orättvisa och bestämde sig för att göra något åt saken. Det var dock inte första gången som Johan Wendt drog i gång ett socialt företag, fröet till idén såddes redan under studietiden.

Johan Wendt pluggade till civilingenjör i Lund. En kväll ringde det på dörren. Utanför stod granntjejen Gabriella. Hon insåg att hon inte skulle klara matte­provet dagen därpå om hon inte fick hjälp. Johan Wendt som vuxit upp i ett lärarhem var van att alltid kunna fråga sina föräldrar men ingen i Gabriellas familj hade möjlighet att förklara gymnasiematten för henne. De slog sig ned i köket och kvällen sprang förbi. Johan Wendt hade kul. Han mådde bra och föreslog att de skulle göra om det. En kväll var hon tillbaka. Plugg­träffarna i köket kom att pågå i flera år. Ibland tog hon med sig sina syskon eller någon kompis, alla var välkomna till Johan Wendts kök.

Som nybakad civilingenjör var Johan Wendt taggad att börja jobba. Men starten på arbetslivet blev inte som han hade hoppats. Efter en kort tid som avloppsingenjör i Södertälje ville han vidare och fick jobb på Vattenfall i Råcksta. Här var medelåldern hög och stämningen låg. Det enda som verkade glädja människor var att räkna dagarna till pensionen.

Besvikelsen och atmosfären gjorde till slut att Johan Wendt gick in i en depression. Han började fundera över när i livet han hade varit lycklig och tankarna förde honom tillbaka till kvällarna när han pluggade matte med grannbarnen.

Insikten fick honom att säga upp sig från Vattenfall och kontakta skolor i Stockholm för att låna klassrum under kvällstid. Det visade sig vara lättare sagt än gjort. Skolorna anklagade honom för att tillhöra en religiös sekt som ville värva barn genom att erbjuda gratis läxhjälp, och Johan Wendt fick bedyra att så inte var fallet när Skolverket ringde.

– Det var många som var skeptiska när jag skulle starta Mattecentrum och mamma grät när jag sa upp mig, säger Johan Wendt och flinar lite.

Men såväl mammas tårar som misstron från skolan var helt i onödan. Sedan starten 2008 har Mattecentrum växt till att finnas i 26 svenska städer och föreningen hjälper i dag över 180 000 barn och ungdomar med matte.

Efter succén med Mattecentrum bestämde sig en rastlös Johan Wendt för att starta systerföreningen Kodcentrum. Nu skulle alla barn oavsett bakgrund få chansen att lära sig programmering.

Att Matte- och Kodcentrum drivs av volontärer tror Johan Wendt är en av anledningarna till att de klarar det som svenska skolan har misslyckats med. Precis som när han själv agerade läxhjälp är volontärerna där för att de vill och mår bra av att undervisa barnen. Att de får ägna sig helt och fullt åt det som de är utbildade för låter kanske som en självklarhet men flera pensionerade lärare som nu är volontärer säger att det är första gången i livet.

– De behöver varken vara poliser, sjuksköterskor eller psykologer, utan bara lära folk matte.
Det är en orimlig förväntan att en ensam lärare ska kunna bedriva undervisning på 25 elevers olika nivå. Skolan har dessutom problem med att motivera inlärning. Johan Wendt beskriver upprört hur elever frågar sina lärare varför de ska kunna något och får till svar att det är för att bli godkända i matte. Volontärerna lyckas med att sätta in matten eller programmerandet i ett sammanhang.

Viktigast för Johan Wendt är ändå att volontärerna delar hans syn om alla människors lika värde och strävar efter att möta barnen oavsett bakgrund.

– Något av det absolut vackraste med Sverige är att vem som helst kan bli vad som helst därför att utbildningssystemet är gratis. Men vad dina föräldrar gör och tjänar påverkar dina chanser att lyckas. Sådana faktorer vill jag eliminera. Jag vill att alla ungar ska få samma chans. Det är så fundamentalt viktigt i en demokrati. //

Gratis kod för barn

  • Kodcentrum är en ideell förening som med hjälp av volontärer och sponsorer lär ut programmering till barn mellan 9 och 13 år, kostnadsfritt. 
  • Kodcentrum startades 2013 av Johan Wendt. 
  • Målet är att finnas i fem städer innan året är slut, i 15 städer året därpå och i 30 städer 2016.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Kompetensutveckling

Jobbade och krävs på tusentals kronor – regeln ändras inte

Flera personer som pluggar med omställningsstudiestöd har krävts på tiotusentals kronor av CSN. Anledningen är att de har jobbat några timmar medan de pluggat. Men Lotta Edholm (L), ansvarig minister, ser ingen anledning att ändra på reglerna.
David Österberg Publicerad 22 april 2026, kl 06:01
Alternativ bildtext.
Bildtext. Foto: Jessica Gow/TT/Fredrik Sandberg/TT.

För ett par veckor sedan berättade Kollega om Robert Toth som studerat med omställningsstudiestöd, OSS. Han fick ett återkrav från CSN på 56 000 kronor eftersom han jobbat 24 timmar under studietiden.

Och Robert Toth är långt ifrån ensam om att krävas på stora belopp efter några timmars arbete under studierna. Flera läsare har hört av sig till Kollega med liknande berättelser. 

Att det är otydligt vad som gäller blir tydligt när Kollega granskar de ärenden som kommit in till Överklagandenämnden för studiestöd, ÖKS (se faktaruta). Ett tiotal personer har begärt att nämnden ändrar på CSN:s beslut om återkrav. Flera av dem har bara arbetat några timmar under studietiden. 

En person har fått ett återkrav på drygt 14 000 kronor efter att ha jobbat 8 timmar och 15 minuter under en period. Återkravet var riktigt, anser ÖKS och avslog överklagandet. En annan tog, under studietiden, ut fem semesterdagar från det jobb hon var tjänstledig från och krävdes därför på nästan 26 000 kronor. Även det återkravet var korrekt, enligt ÖKS. 

Okej att jobba 7 timmar

Men det händer också att ÖKS går på de klagandes linje. Att kräva tillbaka studiemedel från en person som jobbat 7 timmar var fel, enligt ÖKS. Det var också fel att skicka återkrav till en person som jobbat två timmar under sin praktik, enligt nämnden.

När CSN fattar beslut om återkrav gör de det med stöd i lagen om omställningsstudiestöd. I den står att den som har arbetat för mycket ska betala tillbaka pengar till CSN.

Men i förarbetet, alltså den utredning som låg till grund för lagen, står också att CSN inte ska kräva tillbaka pengar om en studerande endast arbetat ”ett fåtal timmar” under studietiden. Frågan är vad det betyder. 

När förslaget var ute på remiss ville CSN att regeringen skulle precisera vad ”ett fåtal timmar” betyder:

”CSN vill att det i det fortsatta lagstiftningsarbetet tydligare framgår vad som avses med arbete ett fåtal timmar mer än vad som tidigare anmälts till CSN. Mer specifikt vill CSN veta om det rör sig om ett fåtal timmars arbete per dag, vecka eller månad.”

Någon sådan precisering blev det dock aldrig. I stället har ÖKS tolkat vad ”ett fåtal timmar” betyder – och den tolkningen är strikt. Enligt ÖKS räcker det att någon har jobbat mer än en procent av en heltid för att CSN ska ha rätt att kräva tillbaka pengar. Det betyder exempelvis att den som pluggar på heltid i fem månader maximalt får jobba åtta timmar under den tiden.

Tillåtet att jobba när man pluggar

För den som studerar med vanligt studiemedel gäller helt andra regler. Den som pluggar på heltid på universitet kan maximalt få 4 120 kronor i studiebidrag och 9 472 kronor i studielån i månaden. Den studerande förutsätts då plugga 40 timmar i veckan, motsvarande ett heltidsjobb. Trots det är det tillåtet att jobba vid sidan om studierna. Under en termin får en student tjäna 114 676 kronor utan att det påverkar rätten till studiemedel.

 Den som tjänar 150 kronor i timmen kan med andra ord jobba 38 timmar i veckan utan att det påverkar rätten till studiemedel.

Lagen om omställningsstudiestöd stiftades under den förra regeringen. I dag är det Lotta Edholm (L) som är ansvarig minister för stödet. Hon vill inte ställa upp på en intervju, men skickar skriftliga svar.

”(…) Tanken med stödet är att täcka det inkomstbortfall som blir följden av minskat arbete till förmån för studier. Den som börjar studera och inte minskar sitt arbete i motsvarande omfattning drabbas ju inte av ett inkomstbortfall och därför är det rimligt att de inte heller kan få lön och kompletterande omställningsstudiestöd som tillsammans uppgår till mer än motsvarande heltid.”

I lagtexten står att CSN inte ska skicka återkrav om en studerande arbetat "ett fåtal timmar". Lagen preciserar inte vad "ett fåtal timmar" innebär. ÖKS har slagit fast att det är maximalt en procent av en heltid. Är det en rimlig tolkning av lagen? 

”Jag kan som statsråd inte uttala mig om hur en myndighet tolkar lagstiftningen men jag noterar att det finns viss flexibilitet i systemet.”

Och hur har det då gått för Robert Toth? Han har nyligen lämnat in en stämning till EU-domstolen och hoppas att den ska pröva hans ärende.

För att betala av skulden till CSN har han tvingats ta ett banklån.