Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
När fikaskämten spårar ut
Eftermiddagsfika, vetelängd och småprat. Ett inslag från "Efterlyst" leder till en diskussion om kriminalitet och en kollega förfasar sig över invandringen. Du väljer att sitta tyst. Men efteråt gnager det inombords. Du borde ha sagt ifrån!
Många av oss har någon gång hamnat i en liknande situation. Psykologen Mattias Lindberg förklarar vikten av att vi faktiskt reagerar.
– Gruppen gör ett misstag när man tror att det kommer att försvinna av sig själv om man bara sitter tyst, i stället bekräftar man rätten att få uttrycka den typen av skämt eller åsikter. Skämtaren tar det som en acceptans för att det är uppskattat. Man måste agera, för passivitet löser inte den här frågan, säger han.
– De som drar den här typen av skämt gör det sällan av illvilja. Det positiva är att det behövs väldigt lite för att det ska försvinna, ofta räcker det med att ta personen åt sidan och berätta att den typen av skämt inte är uppskattade.
Tycks man vara ensam om att inte uppskatta jargongen får man enligt Mattias Lindberg ta ansvar själv och förklara att man helst ser att skämten inte framförs när man är närvarande.
– Humor kräver ömsesidighet. Man kan dra hur grova skämt som helst på tu man hand om man vet vad den andre tycker. Men det är omöjligt att vinnlägga sig om det i en större arbetsgrupp, så väl känner vi inte varandra och då måste man vara försiktig.
När kollegor häver ur sig kränkande åsikter bör man också markera, men det finns olika vägar att gå.
– Man kan inte stoppa folk från att ha åsikter, men du behöver inte vara mottagare av dem. Väljer man att debattera måste man löpa linan ut, men det är sällan fruktsamt med dem som har extremt avvikande åsikter. Vill du inte debattera kan du gå därifrån och markera att du inte uppskattar inställningen men att du inte heller vill diskutera frågan. Gillar du personen är det än viktigare att tala om att du inte känner dig bekväm med den typen av åsikter, det funkar i de flesta fall.
Enligt stiftelsen Expo ska man försöka undvika att hamna i sifferdiskussioner när man bemöter främlingsfientliga åsikter och i stället prata om vilket samhälle man vill leva i. Det gäller givetvis också sexism och homofobi.
– Man kan slänga siffror och statistik mot varandra hur länge som helst, men det leder till att vi avhumaniserar människor och det är precis vad intoleransen vill. Många undviker att ta debatten för att de känner sig osäkra, men man måste inte kunna bevisa allt med siffror. Känslor och värdegrund kan man alltid ha med sig och det kan ge självförtroende, säger Niclas Nilsson på Expo.
Många undviker att säga ifrån av rädsla för att skapa dålig stämning på arbetsplatsen, men enligt Expo gäller det att vända på tankesättet.
– Vem är egentligen partydödaren? Är det personen som häver ur sig en kränkande kommentar eller de som tror på ett samhälle där alla har samma värde? I stället för att gå i polemik kan man fråga varför de säger så och var de fått det ifrån. Då flyttas bevisbördan och det uppstår samtal. Tystnaden är intoleransens och rasismens bästa kompis, men jag är väl medveten om att det inte är lätt när det handlar om en polare, kollega eller släkting, säger Niclas Nilsson.
Gör så här!
- Reagera. Problemet löser inte sig självt, tystnad och passivitet bekräftar att det är okej att uttrycka sig så.
- Fråga varför kollegan säger som han eller hon gör och var man fått uppgifterna ifrån. Låt dem stå för bevisbördan men undvik att gå i polemik, då blir det ofta låsta positioner.
- Du måste inte kunna belägga allt med siffor, prata i stället om vilket samhälle du vill ha och vilka värderingar du tror på.
- Prata med en förtroendevald om du känner dig ensam i din reaktion i arbetsgruppen. Kanske kan ni få till en föreläsning eller workshop om diskriminering?
- Försök få till samtal. Initiera diskussioner vid fikabordet med frågor som du själv brinner för.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Ericsson kräver mer kontorsnärvaro på mindre jobbyta
Efter sommaren bestämde sig ledningen på Ericsson för nya riktlinjer – de anställda ska vara på kontoret mer. Det uppskattas inte av all personal. Framför allt inte då företaget har minskat sina kontorsytor.
I augusti gick ett internt mejl ut till de anställda på Ericsson där ledningen informerade om nya riktlinjer. I stället för en kontorsnärvaro på 50 procent skulle de anställda vara på kontoret 60 procent, eller tre dagar i veckan.
Det togs inte emot med glädjesång, speciellt då företaget just krympt sina kontorslokaler med två byggnader i Kista. Enligt Per Östberg, Unionens klubbordförande på Ericsson, har kravet på ökad kontorsnärvaro orsakat en del bekymmer.
– Det finns tillräckligt med platser för att alla ska kunna ha en arbetsplats. Däremot finns det inte tillräckligt med enskilda rum där man kan ta möten eller telefonsamtal, säger han.
– Det orsakar en del stress bland dem som har globala kontakter och behöver leta rum så fort de kommer till jobbet.
Svårt att hitta enskilt rum
En av dem som brukar ha bekymmer att hitta ett rum är utvecklaren Anna Sjöberg. De dagar hon åker in till kontoret i Kista bokar hon sin kontorsplats via en app. Telefonrum eller mötesrum går dock inte att boka.
– I appen ser det ut som att det ska vara fullt med folk på kontoret, men när man kommer dit så sitter alla i mötesrummen och det ekar tomt i det öppna landskapet.
– Jag måste alltid komma till jobbet i god tid för att hitta ett rum när jag har möten, det kan vara stressigt, säger hon.
Anna Sjöberg jobbar bland annat med internationella kontakter och sajter i andra delar av landet. Var hon sitter rent fysiskt spelar egentligen ingen roll.
– När jag väl är på arbetsplatsen så är mina kollegor ofta på andra möten, så jag ser egentligen ingen vits med att åka in oftare. Dessutom får jag mer gjort när jag är hemma. Däremot kan jag förstå om man vill skapa en ”Ericssonanda” för nyanställda på plats.
Ericsson: Hybridarbetet bestäms i dialog
Enligt Ericssons pressavdelning, som svarar via mejl, så menar arbetsgivaren att även om det finns en ”kontoret först”-policy är det fortfarande upp till varje chef, team och anställd att bedöma hur och var de arbetar bäst.
– Ericssons hybrida riktlinje har alltid gett möjligheten att i dialog komma fram till hur och var man arbetar bäst och att alla förstår vikten av och fördelarna med att träffas, utifrån ett individuellt och teamperspektiv.
Samtidigt som fler ska komma in till kontoret har ni krympt er kontorsyta det senaste året. Hur går det ihop?
– Ericssons kontorsstrategi bygger på att skapa rätt lokaler som ger rätt förutsättningar för verksamheten att utföra arbetet. Ericsson har många kvadratmeter kontorsyta och arbetar ständigt med att utveckla våra kontor. Vi bedömer att vi har gott om kontorsyta för de som vill jobba på kontoret.
Kommer ni att kontrollera att anställda är 60 procent av sin arbetstid på kontoret?
– Policyn ska ses som en rekommendation snarare än ett strikt krav där vi vill att våra anställda förstår betydelsen av möten mellan människor. Ericsson litar på sina anställda.
Hybridarbete effekt av coronapandemin
Synen på hybridarbete har ändrats efter coronapandemin. Att kunna jobba flexibelt har blivit en förmån som arbetsgivare kan erbjuda. För att få anställda att vilja komma tillbaka till kontoret måste arbetsgivaren kunna erbjuda något mer än en sittplats och ett skrivbord, tror Unionens klubbordförande Per Östberg.
– Ericsson försökte spara pengar genom att ta bort kaffeautomater på några våningar. Så får man till exempel inte folk att komma tillbaka till kontoret. Men de fick backa där, det blev protester, säger han.
För utvecklaren Anna Sjöberg är gemenskapen med kollegor det som skulle få henne att komma till kontoret mer.
– Om arbetsgivaren anordnade aktiviteter som skapade gemenskap mellan kollegor så skulle det kännas meningsfullt att åka till kontoret.
