Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmiljö

Sju av tio sitter mest hela dagarna

Arbetslivet förändras och vi med det. Från att ha varit aktiva arbetare i ett produktionssamhälle har vi blivit sittande tjänstemän i stora kontorslandskap. Vad gör det med kroppen? Ur hälsosynpunkt behöver människan röra på sig regelbundet under sin vakna tid, det är det vi är byggda för.
Lina Björk Publicerad
Anders Wiklund/TT
Anders Wiklund/TT

När Kollega frågade sina läsare hur många timmar de sitter stilla under en arbetsdag uppgav 70 procent att de inte lämnar kontorsstolen på halva dagen eller mer. Av dem sitter 35 procent upp till sex timmar och många reser sig inte alls.

- Fysisk inaktivitet har klassats som en av de största riskfaktorerna för att drabbas av våra välfärdssjukdomar. Vi sitter oss bokstavligt till döds, säger Mari Lundberg, som är ledamot i fackförbundet Fysioterapeuterna.

Under senare delen av 2000-talet har man studerat vad ökat stillasittande gör med hälsan, inte bara bristen på fysisk aktivitet. Bland annat har man upptäckt att det inte hjälper att kompensera inaktiviteten med träning utanför jobbet. Förutom ökad risk för sjukdomar, bidrar sittandet även till problem på kortare sikt. I Kollegas undersökning uppgav mer än hälften av de tillfrågade att de har problem med nacke och rygg.

- Belastas inte kroppen blir den skör. Vi har kommit långt ifrån det som är basalt för oss människor. Sedan blir vi förvånade när vår kropp inte fungerar.

För att bryta stillasittandet krävs inte så mycket. Det kan räcka med små förändringar: Att inte ha alla sina prylar inom räckhåll, att gå in till kollegan och ta ett snack istället för att skicka ett mejl, eller att ställa sig upp varje gång du får ett telefonsamtal.

- Oftast handlar det om att börja tänka i nya banor. Mycket är rotat i organisationer, som att sitta ner på möten. Men det finns ingenting som säger att man inte skulle kunna ta en promenad och prata samtidigt. Det är välgörande för både kropp och knopp, säger Mari Lundberg.

Kollega undersöker

Vi lät Novus fråga nästan 1000 slumpvis utvalda av Kollegas läsare hur länge de sitter still under sin arbetsdag.

  • 70 procent svarade att de sitter still halva dagen eller mer.
  • 18 procent svarade att de sitter stilla 2-4 timmar/dag.
  • 11 procent svarade att de sitter still 0-2 timmar/dag.
  • 1 procent svarade vet ej.

Kollega/Novus

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmiljö

Från quiet quitting till revenge quitting

När statsepidemiologen Magnus Gisslén i slutet av sommaren sa upp sig med dunder och brak följde han en ny trend i arbetslivet – revenge quitting. Han använde uppsägningen för att visa sitt missnöje med arbetsgivaren.
Publicerad 3 oktober 2025, kl 06:01
Quiet quitting och revenge quitting som nya arbetslivstrender i Sverige. Tecknad bild på man med slips som slår sönder sitt skrivbord.
Fenomenet revenge quitting sprider sig på arbetsmarknaden när anställda öppet markerar missnöje med dåliga arbetsvillkor. Illustration: Colourbox.

I en video på Linkedin riktade Gisslén hård kritik mot sina chefer – och ifrågasatte Folkhälsomyndighetens förmåga att hantera en framtida pandemi.

– Med mitt engagemang i denna fråga har jag blivit så pass obekväm för myndigheten att man nu inte vill att jag fortsätter. Jag har därför valt att säga upp mig, förklarade han.

Tre skäl till varför anställda säger upp sig med buller och bång

Statsepidemiologens dramatiska avgång kan i stora stycken sorteras under begreppet revenge quitting – hämnduppsägning – en modell för uppsägning som fått spridning det senaste året. I en artikel i tidskriften Forbes tidigare i år anger psykologen Travers Mark tre skäl till varför anställda väljer att markera sitt missnöje och lämna jobbet med buller och bång:

•  Utbränd på grund av hård arbetsbelastning.

• Förväntningar på arbetsplatsen som inte infriats.

• Låg tolerans för dåliga arbetsvillkor.

Axel Gruvaeus.
Axel Gruvaeus. Foto: Kairos Future.

Axel Gruvaeus, analytiker och framtidsstrateg på Kairos Future, menar att fenomenet skulle kunna förstås som ett uttryck för en alltmer individualiserad arbetsmarknad.
– Du har höga krav på din arbetsgivare och känner kanske inte en lojalitet som gör att du stannar kvar på jobbet. Om dina förväntningar inte möts kan det leda till att du slutar, säger han.

I ett mer individualiserat samhälle är det fler som bygger sitt varumärke på sociala medier och vill ha kontroll över berättelsen om sig själv. Då kan det också ligga närmare till hands att säga upp sig på ett sätt som märks, menar Axel Gruvaeus.

Quiet quitting eller revenge quitting – vad är skillnaden?

I rapporten ”Svenskarna, vardagen och meningslöshetens mörker” visar Kairos Future att det 2023 endast var 18 procent av den arbetsföra befolkningen som tyckte att jobbet är en viktig källa till mening i livet. Andelen har sjunkit stadigt sedan början av 1980-talet.

Den som tycker att arbetet är meningslöst kan i vissa fall välja att jobba kvar, men med ett avtagande engagemang. Då är det snarare quiet quitting än revenge quitting det handlar om.
– Man kanske inte anstränger sig lika mycket eftersom man inte tycker att det lönar sig.

Brist på utvecklingsmöjligheter ökar missnöjet

I rapporten konstaterar Kairos Future att de personer som upplever livet som meningslöst oftare verkar vara fast i jobb som uppfattas som att de inte ger möjlighet att utvecklas.
– Apropå den breda samhällsdiskussionen om kompetensbrist är detta intressant. Möjligheten att utvecklas bör vara en viktig fråga att ta tag i på arbetsmarknaden, säger Axel Gruvaeus.

Flexibilitet som nyckel till att behålla talanger

Revenge quitting kopplas framför allt till yngre anställda, men också till mellanchefer som pressas av krav från både medarbetare och högre chefer. I uppsägningen finns ofta ett tydligt budskap till arbetsgivaren: utveckla verksamheten, lyssna på personalen, var mer flexibel.

Annars väntar en högljudd sorti inför öppen ridå. 

Text: Torbjörn Tenfält