Hoppa till huvudinnehåll
Arbetsmarknad

Företagen tror inte på de unga

Skolan är en av näringslivets största underleverantörer. Men hur fungerar de som kompetensförsörjare? Inte så bra enligt en ny rapport. Endast 12 procent av de tillfrågade företagen anser att skolan lyckas förbereda elever för ett framtida arbetsliv.
Lina Björk Publicerad
Thomas Oneborg/TT
Hälften av företagen som medverkat i Svenskt Näringslivs undersökning tycker att skolan rustar eleverna med god digital kunskap. Thomas Oneborg/TT

Den svenska ungdomsarbetslösheten är hög. Samtidigt vill företagen rekrytera men hittar inte rätt kompetens. Ett bekymmersamt problem anser Svenskt Näringsliv som i en ny undersökning tittat på skolans roll för företagens komptensförsörjning. Resultatet är nedslående. 

Endast 12 procent av de tillfrågade företagen anser att skolan i stor eller mycket stor utsträckning lyckas förbereda eleverna för ett framtida arbetsliv, nästan hälften av företagen tycker till och med att skolan lyckats riktigt dåligt.

- Stora företag är lite mer positiva i sin syn på skolan. Varför de små företagen är mer försiktiga framgår inte av undersökningen, men en kvalificerad gissning är att enskillda medarbetare är viktigare i små verksamheter än i stora, säger Johan Olsson, är en av rapportförfattarna, tillsammans med Fredric Skälstad.

När man frågat företagen om vilka kompetenser de anser att skolan lyckats rusta sina elever med, tycker över hälften av företagen att de unga är bra på digital kunskap. Ledarskap, entreprenörskap och analytisk kompetens får dock bottenbetyg i undersökningen. Något oroande är också att endast 30 procent av de tillfrågade anser att skolan lyckats rusta sina elever med baskompetens, som att skriva, räkna och läsa.

Nio av tio företag värderar social kompetens hos sina medarbetare högt. Att behandla sina kollegor med respekt, vara ordningsam och passa tider. Men även här finns det klara förbättringsmöjligheter. Fem procent anser att skolan rustar eleverna för att passa tider, i hög utsträckning. Drygt 45 procent tycker att man gör det klart godkänt.

- Ordningsproblemen drabbar både företagsklimatet och tillväxten. Istället för produktivitet får man lägga värdefull tid på att ingjuta värderingar som eleverna borde haft tidigare i livet. I grunden beror det inte på lärare eller föräldrar utan skolpolitiken.

För att företagens förtroende för skolan och dess elever inte ska blir sämre med åren föreslår Svenskt Näringslivs utredare en rad förbättringar. Exempelvis vill man att skolan ska samverka mer med näringslivet, genom praktik och arbetsplatsförlagt lärande. Man vill höja lönerna för de mest ykesskickliga lärarna och slutligen vill man att det ska bli lättare för elever att jämföra utbildningar, genom olika resultat- och kvalitetsmått.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arbetsmarknad

Lista: Sumprunkare och fem andra utdöda yrken

Yrken kommer och går, och framtida jobb är svåra att förutse. Men vi kan se tillbaka på historiska jobb som inte längre finns - som till exempel sumprunkare och rackare.
Lena Michanek Publicerad 23 oktober 2026, kl 06:00
Småbåtar och bryggor i hamnen vid Slussen, med Stockholms bebyggelse och kyrktorn i bakgrunden.
Fiskarhamnen vid Slussen i Stockholm 1896. Här jobbade sumprunkare med att hålla infångad fisk vid liv. Fotograf: Okänd, Stadsmuseet i Stockholm

Teknikskiften har alltid påverkat arbetsmarknaden. Gatubelysning, kylskåp, modern sjukvård och nya lagar har inte bara gjort vardagen enklare. Förändringarna har också skickat hela yrkeskårer till historieböckerna. 
Här är sex jobb som en gång gick att skriva på visitkortet, åtminstone om visitkort hade varit vardagsmat.

 

1. Lykttändare 

I mitten av 1700-talet fick Stockholm allmän gatubelysning och kungliga förordningar bestämde när lyktorna skulle tändas och släckas. Därmed blev lykttändare ett yrke, som gick i graven under 1940-talet då elektriska lampor tog över. 

  1. Rackare 

En rackare var i södra Sverige dräng till bödeln, vilket bland annat innebar att göra i ordning avrättningsplatser och ta hand om de avrättade. Rackaren slaktade även hästar och andra djur och tog hand om avfall på nätterna. 

När rackaren kom för att slakta hästar serverades en slaktarsup i ett speciellt glas som ingen annan drack ur eftersom rackaren ansågs vara oren. Därifrån härstammar uttrycket ”ta sig en rackare”. Yrket försvann i samband med att dödsstraffet avskaffades i Sverige 1921. 

  1. Sumprunkare

Sumprunkaren såg till att vattnet i fisksumpar cirkulerade så att syre tillfördes och fiskarna inte dog. En sump är i sammanhanget en behållare för förvaring av levande fisk. 

Arbetet var hårt. En teknik var att fästa ett rep i sumpen eller i en båt med sump, och i andra änden sätta en tung sten som sumprunkaren höll i ständig rörelse. Yrket dog ut under 1940-talet, när modernare kylteknik gjorde sitt intåg.

  1. Salpetersjudare 

Yrket bestod i att samla in urindränkt jord och genom olika processer, däribland sjudning, utvinna salpeter. Gustav Vasa hade bestämt att jorden under böndernas ladugårdar tillhörde staten, eftersom salpeter var en viktig beståndsdel i svartkrut. Yrket hade öknamnet ”pissegubbe” och gick ur tiden när bomullskrutet upptäcktes. Den statliga organisationen för yrket avskaffades 1895.

  1. Munskänk 

En munskänk skötte dryckesvarorna vid kungliga hov och hos furstar och stormän. Munskänken skulle skydda sin herre mot förgiftning och behövde ibland prova drycken själv innan den serverades. En munskänk behövde vara pålitlig och yrket ansågs vara en förtroendepost. I Sverige tycks munskänkar ha funnits vid hovet till början av 1700-talet. 

  1. Fältskär 

En fältskär var medeltidens kirurg, ofta med en bakgrund som barberare. 

Under de många krigen i Europa under medeltiden var efterfrågan stor, men från 1800-talet började utbildade läkare successivt ta över kirurgin. Fältskär var dock en erkänd utbildning övervakad av Medicinalstyrelsen fram till slutet av 1800-talet.  

Källa: Wikipedia, Förvaltningshistorisk ordbok