Vad har format ditt ledarskap?
– Mitt ledarskap växte fram och var inte från början givet. Jag prövades tidigt. Jag hade förmånen att bli kommunalråd 26 år gammal. Jag var naturligtvis omogen och okunnig. Jag tyckte att det var självklart hur man skulle göra, i stället för att sitta ner, reflektera och tänka efter en gång till.

Hur är din självdistans?
– Man måste kunna skratta åt sig själv och erkänna att man gjorde fel. Det skickar en signal om att det är tillåtet att göra fel.

Hur tror du att dina medarbetare uppfattade dig?
– De tio närmaste är nästan som en familj, man var ständigt uppkopplad mot dem. I kretsen utanför fanns det allt från respekt, distans, rädsla och osäkerhet. Någon gång har jag missat det, har inte riktigt förstått och var kanske för brysk, för hård, för krävande. Vi är alla människor, man orkar inte vara perfekt jämt.

Din ledarstil har kritiserats för att vara presidentlik.
– Herregud, det låter hellöjligt! Jag är en vanlig arbetargrabb. Det är möjligt att jag har varit dominant. Det beror i så fall på att jag har trott väldigt mycket på det vi har gjort och var angelägen om att övertyga andra om det.

Var du en buffel som dina kritiker hävdat?
– I resonemang av det slaget har det funnits politik. Jag är en extrovert och utåtriktad person, glad och ganska pratsam. I den meningen kan de tycka att jag tar för mig för mycket. Okej, då erkänner jag det. Men hellre det än att vara grå, slätstruken och aldrig visa några känslor. Men bufflighet får aldrig uppfattas som elakhet.

Har du använt härskarteknik?
– De här anklagelserna är inte sanna, utan är en politisk metod för att komma åt mig. Däremot har jag någon gång varit väldigt hård. Men kan man inte någon gång vara väldigt hård mot en politisk motståndare som är en kvinna? Lika hård som mot en man? 

Har kritiken rubbat din trovärdighet som ledare?
– Det är möjligt att den gjort det. Samtidigt har jag rannsakat mig själv och kommit fram till att den inte var sann. Och då måste man gå vidare.

Eyal Sharon Krafft
brev@kollega.se