Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Göran Persson: Utpekad som buffel

Position ställde sju frågor till tidigare statsminister och Socialdemokraternas förre partiledare Göran Persson, om att bli utpekad som en buffel till ledare. Man måste kunna skratta åt sig själv, svarar han.
Publicerad

Vad har format ditt ledarskap?
– Mitt ledarskap växte fram och var inte från början givet. Jag prövades tidigt. Jag hade förmånen att bli kommunalråd 26 år gammal. Jag var naturligtvis omogen och okunnig. Jag tyckte att det var självklart hur man skulle göra, i stället för att sitta ner, reflektera och tänka efter en gång till.

Hur är din självdistans?
– Man måste kunna skratta åt sig själv och erkänna att man gjorde fel. Det skickar en signal om att det är tillåtet att göra fel.

Hur tror du att dina medarbetare uppfattade dig?
– De tio närmaste är nästan som en familj, man var ständigt uppkopplad mot dem. I kretsen utanför fanns det allt från respekt, distans, rädsla och osäkerhet. Någon gång har jag missat det, har inte riktigt förstått och var kanske för brysk, för hård, för krävande. Vi är alla människor, man orkar inte vara perfekt jämt.

Din ledarstil har kritiserats för att vara presidentlik.
– Herregud, det låter hellöjligt! Jag är en vanlig arbetargrabb. Det är möjligt att jag har varit dominant. Det beror i så fall på att jag har trott väldigt mycket på det vi har gjort och var angelägen om att övertyga andra om det.

Var du en buffel som dina kritiker hävdat?
– I resonemang av det slaget har det funnits politik. Jag är en extrovert och utåtriktad person, glad och ganska pratsam. I den meningen kan de tycka att jag tar för mig för mycket. Okej, då erkänner jag det. Men hellre det än att vara grå, slätstruken och aldrig visa några känslor. Men bufflighet får aldrig uppfattas som elakhet.

Har du använt härskarteknik?
– De här anklagelserna är inte sanna, utan är en politisk metod för att komma åt mig. Däremot har jag någon gång varit väldigt hård. Men kan man inte någon gång vara väldigt hård mot en politisk motståndare som är en kvinna? Lika hård som mot en man? 

Har kritiken rubbat din trovärdighet som ledare?
– Det är möjligt att den gjort det. Samtidigt har jag rannsakat mig själv och kommit fram till att den inte var sann. Och då måste man gå vidare.


Eyal Sharon Krafft
brev@kollega.se

Göran Persson

Nuvarande position: Pr-konsult JKL. Styrelseordförande för Svea­skog. Tidigare statsminister och partiledare.
Ålder: 65 år.
Bor: På sin egen gård Torp, Sörmland.

Göran Perssons 3 ledarskapstips:

  1. Visa spänst och kompetens så att medarbetarna känner att det är kul och spännande att vara med.
  2. Fastna inte i det destruktiva, utan gå vidare. Annars blir du lätt en negativ person.
  3. Visa förtroende. Ge medarbetaren en chans till om det inte gick första gången.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

”I klacken är vi alla lika”

Han har varit chef i 20 år och djurgårdare hela livet. Daniel Liljegren älskar gemenskapen i klacken – trots att matchen mest ger honom ångest.
Carolina Högling Publicerad 5 september 2025, kl 06:01
Daniel Liljegren har varit chef i 20 år och djurgårdare hela livet. Läs om hans passion för klacken, gemenskapen och fotbollsångesten.
Daniel Liljegren går på alla matcher tillsammans med sin fru Sofi och står i klacken på både fotboll och hockey. Foto: Carolina Byrmo

Varifrån kommer djurgårdsintresset?

– Min pappa är inbiten AIK:are och jag tror att det kommer därifrån: eftersom han höll på AIK kunde inte jag göra det. När jag väl hade börjat kolla på Djurgården gick det inte att byta.

Varför står du i klacken?

– Det är där man står. Sport tittar man på stående. Man sjunger och bidrar. Att sitta ned är inte jättekul.

För den som inte är så fotbollsintresserad – vad är grejen?

– Det är bara en livslång kärlek – i med- och motgång. Spelare och tränare byts ut, men kärleken till klubben består. Jag kan inte förklara det. Det är Djurgården som är själen.

Daniel Liljegren
Foto: Carolina Byrmo

Är det alltid roligt att kolla på Djurgården?

– Att kolla på fotboll är nästan aldrig roligt. Det är väldigt ångestladdat. Det är först när vi leder med 5–0 och det är tio minuter kvar, då är det roligt. Annars är det mest jobbigt. Hur ska det gå? Varför är vi så dåliga? Varför är vi så bra? Kommer det vända snart? Man lider sig igenom det.

Vad är det som får dig att fortsätta gå på matcher när det är så ångestladdat?

– Det är viktigt på riktigt hur det går för det här fotbollslaget, så man behöver fortsätta titta. Det är kanske lite av ett självskadebeteende. Det är också ett sätt att stänga av sådant som man går och grubblar på: arbete, problem med familj och omvärlden. Klacken är en plats där alla är lika, ingen är mer viktig än någon annan. Det finns inga chefer eller medarbetare på en läktare, alla är bara där och bidrar med sitt.

Har ditt supporterskap påverkat dig som chef?

– Både ja och nej. Det finns en oerhörd rivalitet mellan Stockholmsklubbarna. Samtidigt ska vår arbetsplats vara inkluderande och trygg och jag som chef kan inte håna mina medarbetares lag på samma sätt som jag tillåter dem att håna mitt. Den biten får jag tona ned ganska mycket.

– Mitt chefskap påverkar mig när jag är på läktaren. Som chef handlar det mycket om att sätta standarden och föregå med gott exempel. Jag är bland de äldre på läktaren och då får man ibland förklara för folk att vissa beteenden och uttryck inte är okej. I och med att jag har varit chef i många år är det en naturlig del av mig.

Hade du kunnat anställa en AIK:are?

– Absolut. Det är 100 procent meritbaserat. Men jag brukar fråga slutkandidaterna vilket lag de håller på. Bara för att det är lite roligt. 

Daniel Liljegren

Gör: Affärschef för underhåll på Strukton Rail, en järnvägsentreprenör som bygger och underhåller spårsystem.

Ålder: 48.

Bor: Stockholm.

Familj: Fru, två barn och hund.

Bästa djurgårdsminne: Apoel (cypriotisk fotbollsklubb) hemma 2022. Helt fantastisk match. Stämningen var elektrisk på hela arenan. Det var fullsatt och alla stod upp.