Prenumerera på Kollegas nyhetsbrev
Är du medlem i Unionen? Vill du få alla våra nyheter, tips och granskningar direkt i din inkorg?
Enkelt! Anmäl dig via länken
AF: ”Unga bör flytta från landsbygden”
När industrijobben försvinner från landsbygden är det bättre att unga flyttar till större städer än att de stannar kvar och riskerar arbetslöshet. Det säger Arbetsförmedlingens tf chef Clas Olsson till SVT.
I veckan meddelade den finländska ståljätten Outokumpu att de lägger ner verksamheten på stålverket Kloster i Långshyttan utanför Hedemora. Nedläggningar på samhällen med få invånare, i Långshyttans fall cirka 1 700, får självklart stora konsekvenser för hela orten. Men i stället för att bo kvar där man växt upp och hoppas på bättre tider, menar Clas Olsson att man bör flytta på sig.
- Det viktigaste man kan göra är att uppmuntra den unga generationen på de här orterna att utbilda sig och söka sig därifrån, säger han till SVT:s Rakt på.
- Sitter man och väntar på industrijobben på en bruksort kommer man många gånger att bli besviken.
Olsson får medhåll från chefen för Institutet för Näringslivsforskning, professor Magnus Henrekson. Han säger att urbaniseringen inte bara är bra för arbetslösa ungdomar utan dessutom är fantastisk för miljön.
- En människa som bor i en storstad gör av med otroligt mycket mindre energi, mycket mindre transportkostnader, rör sig mycket mer eftersom man går mycket mer. Man kan inte ta bilen hela tiden. Logistik och allting sådant blir effektivare, avlopp, vatten, allting. Så för jorden är det en lösning, säger Magnus Henrekson till SVT.
Henrekson jämför Sverige med Tyskland, som trots en mindre yta än Sveriges men med 80 miljoner invånare, ändå har en avbefolkad landsbygd. Att alla Sveriges landsdelar ska kunna leva är osannolikt.
- Frågan är bara hur lång tid det tar, säger Magnus Henrekson.
Trots Clas Olssons negativa siande för glesbygden, menar han att det ändå finns undantag. Uppsvinget för gruvnäringen har lett till att utvecklingen i Norrbottens län till och med varit bättre än i övriga landet, säger Olsson.
- Men den långsiktiga utvecklingen är ändå mot urbanisering. Det tycks ju vara väldigt svårt att häva den permanent, säger han.
Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar
Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd
I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.
Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.
Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll.
Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.
Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.
Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.
Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.
