Hoppa till huvudinnehåll
Debatt

Debatt: Slå vakt om invandringen!

Experterna är ovanligt ense: Europa behöver mer invandring, inte mindre.
Samuel Engblom Publicerad
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Åldrande befolkningar måste inte bara tas om hand, någon måste även producera det välstånd och betala de skatter som gör vård, omsorg och pensioner möjliga.

Samtidigt är det inte längre säkert att de bästa ingenjörerna, datorprogrammerarna, ekonomerna eller marknadsförarna är västerlänningar. Företag som vill slåss på en global marknad måste leta mycket bredare än så när de anställer nyckelpersoner.

De positiva sambanden mellan invandring och handel blir allt tydligare. Samtidigt tar främlingsfientliga partier plats i fler och fler europeiska länders parlament och etablerade partier suger upp deras idéer.

Migrationspolitiken slits därför mellan populistiska politikers retorik och ekonomiska och demografiska realiteter. I många länder har det lett till ytterst begränsade möjligheter till arbetskraftsinvandring riktade till arbetsmarknadens ytterligheter: högkvalificerade experter och säsongsarbetare, ofta styrt av kvoter.

En del länder, främst i Sydeuropa, har dessutom försatt sig i en position där möjligheterna till laglig arbetskraftsinvandring inte fyller det reella behovet av arbetskraft, vilket underblåst en omfattande irreguljär migration. Många arbetsgivare har dessutom inget emot att anställa irreguljära migranter då dessa inte har samma möjligheter att kräva schysta löner, rimliga arbetstider och en säker arbetsmiljö som andra arbetstagare.

Sverige ska dock ha beröm. För snart två år sedan, i december 2008, infördes nya regler för arbetskraftsinvandring till Sverige. Reglerna var resultatet av en blocköverskridande uppgörelse mellan Allianspartierna och Miljöpartiet. Även TCO tillhörde tillskyndarna av det nya systemet, med undantag för några detaljer, medan LO och de två röda partierna förhöll sig mer kallsinniga.

Den största förändringen var att det krav som tidigare fanns på att Arbetsförmedlingen, för att arbetstillstånd skulle ges, måste konstatera att det rådde brist på den aktuella arbetskraften i Sverige avskaffades. Den ur fackligt perspektiv viktigaste begränsningen behölls emellertid: att löner, försäkringar och övriga villkor inte är sämre än de som följer av svenska kollektivavtal eller praxis inom yrket eller branschen.

Dessutom infördes en begränsad möjlighet för asylsökande som fått avslag men som har arbete att ansöka om arbetstillstånd och på det viset stanna i Sverige. Sverige är sedan tidigare ett av de ytterst få länder där asylsökande har rätt att arbeta, en rätt som utökades den 1 augusti i år då kravet på att handläggning ska beräknas ta en viss tid för att den asylsökande ska ha rätt att arbeta slopades.

Sammantaget ledde reformen till att Sverige fick ett av västvärldens mest öppna system för arbetskraftsinvandring, utan kvoter, poängsystem eller arbetsmarknadstest.

Systemet är givetvis inte felfritt. Sommarens och höstens rapporter om bärplockare som inte fått någon lön visar på en svaghet - att de löften som en arbetsgivare ger till Migrationsverket inte är bindande och att ansvaret kan förskingras genom bemanningsföretag och underentreprenörer.

 Även från TCO-förbunden område har enstaka missförhållanden, eller misstankar om sådana, rapporterats. Nyckeln till att komma åt dessa är att ställa högre krav på de inblandade arbetsgivarna. Det skulle till exempel kunna handla om att arbetsgivarna inte får ha skatteskulder samt att man i efterhand granskar de kontrolluppgifter som skickas till Skatteverket för att se om den lön som betalats ut motsvarar den utlovade.

Vårt system för arbetskraftsinvandring ligger långt före andra länder och är väl värt att vårda och bevara.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Debatt

Debatt: Var unik säger vi – men är arbetsmarknaden redo för det?

Som barn lär vi oss att det är fint att vara unik, sticka ut och ta egna initiativ. Men arbetsgivare ser med skepsis på personer de inte kan stoppa i fack.
Publicerad 28 april 2026, kl 09:15
Paraplyer som flyger i lyften
Att stå ut i mängden kan innebära en nackdel på arbetsmarknaden, skriver Sabrina Johansson. Foto: Colourbox
Kollega Debatt  Det här är en text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Vi lever i en tid där vi ska sticka ut. Vara unika. Att visa driv, personlighet och engagemang. Att bygga kompetens, nätverk och ett personligt varumärke.

Sabrina Johansson

Budskapet är tydligt i skolan, i arbetslivet och i samhället i stort. Den som vågar, den som utvecklas och den som tar initiativ har möjligheter. Vi talar om vikten av innovation, om att tänka nytt och om att framtidens arbetsmarknad kräver människor som inte är rädda för förändring. 

Samtidigt möter många en annan verklighet när de väl står inför nästa steg i arbetslivet. För vad betyder egentligen att vara unik om det samtidigt finns en rädsla för det som inte är lätt att placera i en tydlig mall? I dagens rekryteringsprocesser talas det ofta om kompetensbrist. Det är svårt att hitta rätt kandidater. Om behovet av människor som kan tänka nytt, ta ansvar och bidra med energi i organisationer som står inför stora förändringar.

Bygg ett personligt varumärke – men inte så starkt att det uppfattas som en risk

Men i praktiken avgörs många beslut i något helt annat. I trygghet.
I budget. I riskbedömningar. I frågan om personen verkligen kommer att leverera. I känslan av hur lätt någon har att passa in i en redan befintlig struktur.

Det gör att budskapet till arbetssökande ibland blir motsägelsefullt.

Var unik – men inte för unik. Visa driv – men inte så mycket att det känns osäkert. Bygg ett personligt varumärke – men inte så starkt att det uppfattas som en risk. Visa engagemang – men inte så mycket att någon undrar om du egentligen vill något annat.

Det här är inte kritik mot enskilda rekryterare eller arbetsgivare. Det är snarare en reflektion över en arbetsmarknad som just nu försöker balansera två behov som inte alltid går ihop.  Behovet av förändring och behovet av stabilitet. Organisationer vill utvecklas, men de vill också minimera risk. De vill ha innovation, men också förutsägbarhet.
De vill ha människor som kan tänka nytt, men som samtidigt passar in i befintliga strukturer.

Den som har stark drivkraft kan väcka frågor om personen kommer att stanna

I den balansgången hamnar många arbetssökande i ett märkligt mellanläge. De gör det som förväntas av dem. De vidareutbildar sig, bygger nätverk, tar initiativ och arbetar med sitt personliga ledarskap. De uppmanas att synas mer, våga mer och tro mer på sin egen kompetens. Men när det väl är dags att fatta beslut kan just dessa egenskaper skapa osäkerhet. Den som sticker ut kan uppfattas som svår att placera. Den som har stark drivkraft kan väcka frågor om personen kommer att stanna. Den som har byggt ett eget varumärke kan uppfattas som en risk i stället för en tillgång. 

Resultatet blir en arbetsmarknad där många känner att de måste spela ett osynligt spel. Hur mycket vågar jag vara mig själv utan att det slår tillbaka? Hur mycket ska jag visa av min ambition utan att det uppfattas som att jag vill för mycket? Hur unik får jag egentligen vara?

Samtidigt står Sverige inför stora förändringar. Digitalisering, AI, cybersäkerhet och teknikutveckling förändrar arbetslivet i snabb takt. Företag och organisationer efterfrågar kompetens som inte alltid finns i traditionella utbildningsvägar. Vi behöver människor som vågar lära nytt, byta riktning och utvecklas genom hela arbetslivet. Då blir frågan ännu viktigare.

Systemet belönar förutsägbarhet mer än utveckling

Bakom varje CV finns en människa som har lagt tid på att lära sig mer, vågat synas, och vågat ta ansvar. Men om signalerna från arbetsmarknaden upplevs som motsägelsefulla riskerar vi att skapa en situation där människor till slut väljer det säkra framför det modiga. Inte för att de saknar vilja, utan för att systemet belönar förutsägbarhet mer än utveckling.

Det är en fråga som inte bara rör arbetssökande. Den rör företag, rekryterare och chefer som dagligen fattar beslut om vem som ska få en chans. Den rör fackförbund som arbetar för trygghet och utveckling i arbetslivet. Och den rör politiken, som talar om kompetensförsörjning samtidigt som många med kompetens står redo utan att få möjlighet att ta nästa steg.

Samtidigt finns det mycket som ger hopp. Det finns arbetsgivare som vågar tänka nytt. Det finns rekryterare som ser mer än bara det som står på papperet. Det finns kollegor, chefer och organisationer som vill skapa arbetsplatser där människor kan växa, utvecklas och känna att de hör hemma.

Att vara unik ska inte vara ett hinder

Arbetslivet är inte en kamp mellan arbetstagare och arbetsgivare. Det är ett samspel där båda behöver varandra för att utvecklas. Den som söker jobb vill bidra, ta ansvar och vara en del av något större. Den som anställer vill hitta människor som kan stärka verksamheten.

Därför behöver vi också våga skapa en arbetsmarknad där det finns plats för olika vägar in, olika personligheter och olika sätt att utvecklas. Att vara unik ska inte vara ett hinder.
Det ska vara en möjlighet både för individen och för arbetslivet.

/Sabrina Johansson TechQueen