Två av ingenjörerna har hunnit avlida när nu Statens nämnd för arbetstagares uppfinningar, SNAU, kommer med sin rekommendation att de bör få sex miljoner kronor att dela på.

Uppfinnarna och dödsbona efter de båda som avlidit hade yrkat på betydligt mer, 21 miljoner kronor i 1986 års penningvärde.

- Min reaktion är att det är en kvarts vinst i alla fall, det ligger i bakhuvudet att vi borde fått mycket mer. Företaget har sålt så många system och har gjort så stora förtjänster, säger Kurt Paulsson.

Det som de fyra ingenjörerna kom på 1979 var något som skulle revolutionera Sveriges växelsystem. Den så kallade hänvisningsdator de uppfann innebar att anställda själva kunde knappa in frånvaro och beräknad återkomst. Av Televerket erbjöds de 216 000 kronor för sin uppfinning, vilket de inte accepterade.

Televerket försökte då få uppfinnarnas patent ogiltigförklarat, vilket de senare också lyckades med. Trots den pågående patenttvisten rekommenderade SNAU redan 1986 att uppfinnarna skulle få dela på tre miljoner kronor.

Det är också den siffran som SNAU grundar det nya ersättningsbeloppet på, trots att man i beslutet skriver att hänvisningsfunktionen "har lett till en större kommersiell framgång och gett större intäkter för Televerket än vad nämnden hade anledning att räkna med vid den bedömning som gjordes 1986".

Eftersom Televerket inte längre existerar har kravet drivits gentemot staten, vars talan förts av Justitiekanslern. JK:s uppfattning har varit att uppfinnarna inte har rätt till ersättning. Nämndens beslut är enbart en rekommendation, vilket innebär att JK kan strunta i den.

- Skulle JK vidhålla sin uppfattning kan vi dra det till allmän domstol, säger uppfinnarnas ombud, advokat Thorulf Arwidsson, som är både nöjd och missnöjd med beslutet.

- JK har fått förklarat för sig att invändningen att staten inte är skyldig att utge en enda krona är felaktig. Däremot när det gäller vilket belopp som ska utges har vi inte nått ända fram. Vi hade hoppats på bra mycket mer än sex miljoner.