Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Individgarantin för tandsköterskorna försvinner

Konfliktviljan för att behålla de garanterade löneökningarna var låg. Därför har Unionen nu gått med på ett avtal som bara har individgaranti de två första åren.
Niklas Hallstedt Publicerad

I princip anser Unionen att det bör finnas klubbar på företag där man slopar individgarantin. Detta för att bevaka att lönesättningen går rätt till. Men trots att klubbar är sällsynta på tandvårdsmottagningar valde man att inte ta konflikt efter att ha samlat till medlemsmöten på tre orter för att kolla av tandsköterskornas strejkvilja. Uppslutningen blev inte så stor, konstaterar Gunilla Bäcklund, avtalsansvarig ombudsman på Unionen.

- Dessutom var det inga av medlemmarna som uttalade direkt att det var en fråga som var värd att strejka för.

De två första åren av avtalet, som gäller retroaktivt från 1 juli i år, innehåller en garanterad lönehöjning på 240 respektive 220 kronor. Tredje året slopas garantin. I stället ska den som inte får någon eller en låg lönehöjning ha rätt till en åtgärdsplan. Åtgärdsplanen kan exempelvis innehålla kompetensutveckling.

- Då ska man få veta vad man ska göra för att få en bra lönehöjning. Vill inte arbetsgivaren ge det heller året efter måste han eller hon begära förhandling med facket, säger Gunilla Bäcklund.  Enligt henne var Unionen det sista fackförbundet som hade med individgarantin i avtalet med arbetsgivarna, Vårdföretagarna.

Avtalet innebär en sammanlagd lönehöjning på 6,8 procent på tre år att fördela mellan de anställda. På många mottagningar jobbar dock bara en tandsköterska.

- Är du ensam medlem på tandläkarmottagningen har du rätt till hela potten varje år, konstaterar Gunilla Bäcklund.

I övrigt innehåller avtalet att föräldralönen utökas från fem till sex månader, att det tillsätts en arbetsgrupp för att utreda frågan om delpension och att tandsköterskorna får rätt till restidsersättning vid tjänsteresor.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.