Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

"Som att bli satt i fängelse"

"När jag kom in i fas 3 hade jag tre saker att välja på. Det första var att vara hos en fastighetsägare och måla om hans lägenheter och rensa hans rabatter, samt åka ut till hans lantgård för att måla uthus och plocka sten."
Niklas Hallstedt Publicerad

Namn:"Anna", bor i södra Sverige.
Ålder: 55 år.
Gör: Tidigare i fas 3, jobbar nu på trafikskola.

"På papperet från honom stod också att det finns två ungdjur på gården och att man måste upprätthålla en personlig relation med dem för djurens bästa.

Jag sa nej, jag är ingen hantverkare och tänker inte umgås med några ungdjur. Då fick jag till svar att vägrar jag blir jag av med ersättningen.

Det andra alternativet jag hade att välja på i fas 3 var Medborgarskolan. Där skulle man ta fram sitt inre konstnärliga jag, virka grytlappar, måla stolar, göra smycken, binda midsommarkransar och sticka benvärmare. Då höll jag på att svimma. Jag fick panik. Jag är ingen konstnärlig människa.

I stället blev det den ideella organisationen Eriks­hjälpen. Där jobbade jag precis som om jag varit anställd, varje dag från 7.30 till 16. Det var ett väldigt slitsamt jobb, jag fick lyfta möbler och klädsäckar, sedan skyltade jag, sorterade och städade. För varje fas 3:are de har får de 225 kronor per dag. De hade elva, du kan tänka dig vilka inkomster de fick. Jag mådde illa där varje dag.

Man gör någons jobb, men har en sådan dålig ersättning att man knappt klarar sig. I princip var det som att bli satt i fängelse. Det är inte rätt, jag tycker att det ska löna sig att arbeta. Finansministern har till och med sagt att risken finns att vi skulle bli lata om ersättningen höjdes. Men vi är inte lata. Jag kan lova att nästan alla arbetslösa vill jobba.

Jag började arbeta när jag var 17 år, att bli arbetslös fanns inte i min föreställningsvärld. Innan jag blev arbetslös 2009 jobbade jag på Posten i många år. Där hade jag det jättebra, men när de gjorde en omorganisation och verksamheten flyttades till Stockholm hade jag inte möjlighet att följa med.

Jag hittar säkert något annat tänkte jag, men sedan kom lågkonjunkturen. Och för dem som passerat 50 är det svårt att få jobb.

När jag blev arbetslös fick jag träffa coacher en eller två gånger i veckan. Det gav ingenting, de tjänade bara pengar på det. Hos en del var man inne i max fem minuter, sedan sa de: "Det var ju tråkigt det här."

Man kände sig väldigt bevakad av a-kassan, man fick inte lämna kommunen utan tillåtelse. Jag vet en som blev av med a-kassan för att hon var med i någon kyrklig verksamhet en gång i veckan. Det går inte att sätta ord på hur fruktansvärt det är att bli jagad med blåslampa hela tiden.

I december fick jag jobb på en trafikskola. Det var som om jag köpt en trisslott, det bara kom. Det är ett jätteroligt jobb med fullt upp att göra hela dagarna. Men redan innan jag fick jobbet lovade jag mig själv att jag ska göra vad jag kan för att fas 3 ska försvinna. Det är så många aktörer som tjänar så otroligt mycket pengar, samtidigt som man kränker de arbetslösa."

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.