Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

46 arbetare på en vd-lön

De femtio högst betalda direktörerna i näringslivet tjänar i snitt 46 gånger mer än en industriarbetare, visar en ny LO-rapport.
- Det är ett fattigdomsbevis att det inte finns andra belöningsformer, säger Carina Lundberg Markow, chef för avdelningen för ansvarsfullt ägande på Folksam.
Niklas Hallstedt Publicerad

Tittar man på hela den grupp som LO kallar för makteliten, sammanlagt 200 personer i ledande ställningar inom bland annat näringsliv, politik, arbetsmarknadens parter och media, så motsvarar dess genomsnittliga inkomst före skatt 17 industriarbetarlöner eller 5,4 miljoner kronor.

Det framgår av LO:s återkommande rapport om maktelitens inkomster. Första gången den publicerades var 1950.

Allra mest tjänar toppdirektörerna i näringslivet som i snitt tjänade ungefär lika mycket som en industriarbetare drar ihop under en hel livstid.

Även när det gäller bristen på kvinnorepresentation utmärker sig direktörerna. Före år 2000 fanns det inte någon i kvinna i gruppen, 2011 var 2 av 50 kvinnor.

I flera andra grupper inom maktsfären ser det bättre ut. I den demokratiska eliten är andelen kvinnor 28 procent.

Inkomstmässigt släpar kvinnorna efter. Den genomsnittliga inkomsten för kvinnorna i hela makteliten var cirka 33 procent av männens.

Karl-Petter Thorwaldsson, LO:s ordförande, påpekar att Sverige är ett av de OECD-länder där inkomstklyftorna växer snabbast och att det innebär en fara.

- En av Sveriges framgångsfaktorer har varit jämlikhetsidealen och att man byggt ett välfärdssamhälle som omfattar alla. Nu har vi en maktelit som drar ifrån, samtidigt som vi får allt större grupper av fattiga.

Folksams Carina Lundberg Markow menar att det behövs andra sätt än pengar för att belöna människor.

- Jag brukar höra att det är nödvändigt med höga löner för att attrahera och behålla kompetenta människor. Vi vill alla att företagen ska gå bra, och kan vi få bättre företagsledare på det sättet är många beredda att betala för det. Men frågan är om det finns ett samband mellan prestation och lön, det är svårt att se den direkta kopplingen.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.