EU har som mål att till år 2020 minska den stora gruppen som riskerar fattigdom eller social utestängning med minst 20 miljoner invånare, rapporterar Statistiska Centralbyrån.

För att mäta fattigdom använder EU tre kriterier: Risk för fattig­dom, allvarlig materiell fattig­dom samt låg arbets­intensitet.

Låg arbetsintensitet tar fasta på vilka som hör till hushåll där de som är i arbetsför ålder har arbetat mindre än 20 procent av möjlig arbetstid.

Räkningen gjordes 2010 och då hade irländarna det överlägset sämst, mycket beroende på att Irland var ett av de länder där finanskrisen slog hårt mot sysselsättningen. När det gäller de andra två kriterierna låg landet däremot nära EU-genomsnittet.

Cypern hade högst sysselsättning, följt av Luxemburg, Island, Sverige, Tjeckien och Rumänien.

Risk för fattigdom definieras som att leva på en dispo­nibel in­komst som under­stiger 60 pro­cent av median­inkomsten i landet. Här ingår alla typer av in­komster, även bidrag. Individen jämförs med andra i sitt land och det behöver nödvändigtvis inte innebära att han eller hon har låg levnadsstandard.

I Bulgarien och Rumänien var risken som störst för att drabbas av fattigdom eller social utestängning. Som minst var den i Tjeckien, Sverige och Holland. I Sverige var drygt var sjunde person utsatt.  

Allvarlig materiell fattig­dom mäts genom att under­söka om personer kan betala oförut­sedda ut­gifter, har råd med en veckas semester per år och en mål­tid med kött, kyckling eller fisk var­annan dag, har till­räcklig upp­värm­ning av bostaden, har kapital­varor som tvätt­maskin, färg-tv, telefon eller bil samt kan betala skulder. Allvarlig materiell fattig­dom definieras som oför­mågan att kunna betala för minst fyra av posterna.  

Andelen personer i allvarlig materiell fattigdom var som lägst i Luxemburg, Sverige, Island, Norge, Holland, Danmark och Finland och som högst i Bulgarien, Rumänien, Lettland, Ungern och Litauen.