Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

Julkampanj sätter press på H&M

I länder som Kambodja och Bangladesh kan inte klädarbetarna försörja sig och sina familjer på lönen. Fair Trade Center och det europeiska nätverket Clean Clothes Campaign uppmanar nu H&M att göra något åt situationen.
Niklas Hallstedt Publicerad

Minimilönen i Kambodja ligger i dag på 61 dollar i månaden. Men den lön som krävs för att täcka basbehoven för en familj är fyra gånger högre, 283 dollar, enligt Clean Clothes Campaign.

- De flesta klädtillverkare ställer krav på att nationella minimilönerna ska betalas ut, men det går inte att leva på dem, säger Malin Kjellqvist, projektledare på Fair Trade Center.

Från Fair Trade Centers sida uppmanar man nu H&M att samarbeta mer med lokala fackförbund och andra organisationer.

- Man måste komma fram till en nivå på levnadslönen. I dag har företagen inte ens en vision kring vad man vill i frågan, vad som behövs är en konkret aktionsplan för hur man ska gå från minimilönerna till en dräglig lön. Jag tror att det här kommer ske stegvis, det behöver inte ske över en natt.

Lönerna utgör bara någon procent av kostnaden för ett plagg, därför skulle sannolikt inte ens en fördubbling av de anställdas löner i exempelvis Kambodja eller Bangladesh innebära att plaggen i de svenska affärerna blev mer än några kronor dyrare.

Under december genomförs aktioner i ett tiotal europeiska länder riktade mot klädindustrin. I vissa länder handlar det om gatuaktioner, i Sverige sker det mesta i stället på sociala medier. Konsumenter uppmanas bland annat att skriva på ett upprop för levnadslön i Kambodja riktat till H&M, Levis, GAP och Zara via kampanjens hemsida.

TV4-programmet Kalla Fakta tog i veckan upp situationen för klädarbetarna i Bangladesh. I en kommentar till det skriver H&M att de "välkomnar en diskussion om vad vi och branschen i stort kan göra ytterligare för att förbättra villkoren i textilindustrin". När det gäller lönerna påpekar H&M att man inte äger några fabriker utan köper varorna från fristående leverantörer. Därför sätter man inte heller några löner. Men, skriver man, "vi jobbar intensivt med att påverka utvecklingen så att lönerna för sömmerskorna höjs".

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.