Hoppa till huvudinnehåll
Arkiv

AMF-larm tas med ro

Allt färre har kollektivavtalad tjänstepension, hävdar pensionsbolaget AMF. Men siffrorna är osäkra: För Unionens del finns inget som tyder på att kollektivavtalstecknandet minskat.
Niklas Hallstedt Publicerad

För två år sedan hade 88 procent av de sysselsatta kollektivavtalad tjänstepension, i fjol hade siffran sjunkit till 86 procent, enligt AMF.
"Man kan fundera på om det inte är så att de unga som väl kommer in på arbetsmarknaden saknar kollektivavtal, men också tjänstepensioner", sa Fredrik Nordström, chef för Trygghetsekonomi på AMF, till Ekot.

Att det finns en del områden där kollektivavtal är mindre vanliga är välbekant.

- Vissa branscher har varit sämre på att teckna kollektivavtal, exempelvis reklambranschen och konsultbranscher, säger Eva Adolphson, Alectas pensionsekonom.

- Beror den sjunkande andelen med avtal på det, så skulle de branscherna ha vuxit sig starkare.

AMF:s siffror är dock, som de själva påpekar, osäkra. AMF har enbart synat de fyra största avtalsområdena. De 14 procent som tycks vara avtalslösa kan tillhöra något annat, mindre avtal. Och även om de inte har kollektivavtal kan de mycket väl ha en annan pensionslösning.

Tittar man på respektive avtalsområde visar det sig att antalet personer med avtal har minskat kraftigt inom kommuner och landsting. Samtidigt har antalet tjänstemän i privat sektor med avtal ökat kraftigt. En förklaring kan vara att det skett en utförsäljning och privatisering av skolor och äldrevård.

Tendensen mot att allt färre har kollektivavtal går inte heller att se i Unionen. Tvärtom har antalet medlemmar på företag som tillhör ett arbetsgivarförbund - vilket innebär att de har kollektivavtal - ökat. Däremot är det inte givet att antalet företag med avtal ökat, det har tidigare visat sig betydligt knepigare att teckna avtal med småföretag.

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Arkiv

Sparkad Pridegeneral kräver skadestånd

I december fick festivalgeneralen för Malmö Pride sparken. Nu stämmer Unionen arbetsgivaren och kräver 150 000 kronor i skadestånd.
David Österberg Publicerad 15 april 2019, kl 15:44
Johan Nilsson/TT
Den avskedade festivalgeneralen tillbakavisar anklagelser om att ha misskött sin anställning. Johan Nilsson/TT

Föreningen Malmö Pride bildades 2015 och arrangerar den årliga Pridefestivalen i Malmö. En av grundarna, en nu 34-årig man, valdes till ordförande och året därpå blev han också general för festivalen.

Men förra året uppstod flera konflikter i föreningen. Festivalgeneralen fick bland annat kritik för att han både var ordförande för föreningen och anställd av den. Han kritiserades också för att förutom sin lön ha fått provision på intäkterna till Pridefestivalen och för att ha dålig koll på organisation och administration.

Föreningen och Malmö stad – en av festivalens största finansiärer – lät då en revisionsfirma granska hur föreningen hade skötts. Utredningen visade att styrelsen delvis misskött sitt arbete. Revisorn anmärkte bland annat på föreningens bokföring och på dess interna kontroll. 

Den sista oktober förra året höll Malmö Pride ett extra årsmöte och vid det byttes hela styrelsen ut. Då utsågs också en ny ordförande och 34-åringen fick fortsätta som festivalgeneral.

Kort därefter blev han dock avstängd från sin tjänst och i början av december fick han sparken. Styrelsen ansåg bland annat att han borde ha tecknat ett ramavtal med Malmö stad, att han brustit i sin rapportering till styrelsen och misskött organisation och administration.  

Men nu stämmer Unionen arbetsgivaren och vill att Arbetsdomstolen förklarar att avskedandet är ogiltigt. Unionen kräver också att föreningen betalar 34-åringen 150 000 kronor i skadestånd.

Enligt stämningsansökan tillbakavisar 34-åringen att han misskött sin anställning och påpekar att den gamla styrelsen inte hade några invändningar mot hur han skötte sitt arbete. Han anser också att den nya styrelsen blandar samman vad han gjort som ordförande med vad han gjort som anställd och att den främst fokuserar på saker som hänt innan den nya styrelsen tillträdde.