Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Stoppa skitsnacket!

Lite skvaller på jobbet skadar inte, det kan till och med stärka gemenskapen. Men glider det över i illvilligt tasslande kan det inte bara sänka stämningen utan även leda till mobbning.
Publicerad
Colourbox
Colourbox

Äh, som chef måste jag tåla lite skitsnack, kanske du tänker. Det tillhör jobbet. Dessutom är det nog bra att medarbetarna får lätta på trycket en smula.

Att snacka skit kan vara ett sätt att hantera sin maktlöshet och pysa ut sin ilska.

Nja, riktigt så enkelt är det inte. Skitsnack är ofta en signal på att något är fel. Kanske i organisationen, på det högsta ledarskapet eller rentav på ditt eget chefskap.

– I viss mån får du som chef räkna med att vara utsatt för prat bakom ryggen. I synnerhet när dina medarbetare är pressade och osäkra, som vid omorganisationer eller andra förändringar. Att snacka skit kan vara ett sätt att hantera sin maktlöshet och pysa ut sin ilska. Samtidigt är det en varningsklocka som du bör ta på allvar, säger Linda Hellquist, legitimerad psykolog som jobbar med coachning och handledning av chefer och personalgrupper.

 

Skvaller är inte alltid dåligt. Lite prat om kändisar eller om bolagets högsta ledning kan bidra till att skapa gemenskap och vara ett tecken på engagemang.

Skitsnack är att läcka missnöje, prata illa och kanske ljuga om någon som inte är i rummet. Drivkraften är ofta ilska som inte får fritt utlopp utan som pyser ut och sprids i destruktiv spiral.

 

Skvaller och skitsnack är besläktade. De bottnar i att vi människor har ett grundläggande behov av samhörighet och att tillhöra en gemenskap, menar Linda Hellquist. Både skvaller och skitsnack fungerar som ett sammanhållande trygghetskitt mot omvärlden. Den som inte hänger på utesluts ur flocken, för att sammanfatta det krasst.

Det är lätt att det utvecklas en gruppkultur där skitsnacket växer och frodas.

Men vad är det då egentligen för skillnad? Skvaller är ofta harmlöst och kan i bästa fall vara ett uttryck för att vi håller koll och bryr oss om andra. Skitsnacket däremot har sin grogrund i missnöje och i en känsla av att det har begåtts någon orättvisa. När tillvaron alltmer liknar en känslomässig tryckkokare blir skitsnacket en ventil. Att prata elakt om chefen, politiker eller framgångsrika kollegor blir ett sätt att pysa ut ilska över upplevda oförrätter och att försöka vända underläget till att få mer makt.

– Det är lätt att det utvecklas en gruppkultur där skitsnacket växer och frodas. Vill det sig illa kan det glida över i mobbning och utfrysning. Det är svårt att definiera var gränsen går, men det gäller att vara vaksam när någon enskild blir en måltavla för elakheter, känner obehag eller upplever sig utestängd från gruppen. För dig som chef är ett tilltagande skitsnack en anledning att stanna upp och reflektera, säger Linda Hellquist.

Kanske behöver du som chef arbeta med din egen utveckling.

En början är att försöka analysera stämningen i arbetsgruppen. Vad är det som gör att missnöjet växer? Kanske kan du låta medarbetarna svara på enkäter med parametrar som trivsel, inflytande med mera för att ringa in problemet – och se hur du ska gå vidare.

Det är också ett tillfälle att rannsaka dig själv som chef och fråga om du kan har någon del i det hela.

Läs mer: I dag bemöter chefen Lena skvaller och skitsnack på ett annat sätt

– Många gånger är det komplext och en chef behöver ofta ett bollplank utifrån för att kunna sortera, få distans till sin egen roll och reflektera över om det finns sidor hos sig själv som kanske kan balanseras. Det är också viktigt att försöka se till helheten och inte automatiskt lägga allt ansvar på sig själv. Ett yttre stöd, exempelvis en mentor, högre chef, coach eller psykolog kan hjälpa med en analys på flera nivåer, säger Linda Hellquist.

– Kanske behöver du som chef arbeta med din egen utveckling eller lyfta problemet till den högre ledningen. Eller lägga krut på en separat åtgärd i din arbetsgrupp.  Ofta är det värdefullt att kombinera insatser på individ-, grupp- och organisationsnivå, säger Linda Hellquist.
 

Gertrud Dahlberg

3 råd från experten

1. Blunda inte för situationen. Analysera i stället varför skitsnacket har uppkommit. Hur ser företagskulturen ut? Vari består missnöjet egentligen?

2. Reflektera över dig själv som chef. Vilka signaler sänder du ut? Visar du engagemang? Är du hård, mjuk, närvarande eller kontrollerande? Kanske finns det sidor av dig själv som behöver balanseras. Är du hård i ditt ledarskap är det ofta bra att visa dig lite mer mänsklig. Är du mjuk kan det vara en poäng i att bli mer tydlig och bestämd. Ta hjälp utifrån för att sortera och få perspektiv.

3. Vad kan du göra praktiskt? Behövs det mer samtal, information eller annat? Vad säger medarbetarna?

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Tecknad bild som symboliserar sämre betyg i medarbetarundersökning och brist på feedback.
När personalen sänker chefens betyg men vägrar berätta varför uppstår osäkerhet. Så råder mentorn chefer att bryta tystnaden. Illustration: Dennis Eriksson

FRÅGA MENTORERNA

Chef & Karriär är Kollegas systertidning och vänder sig till dig som är chef och medlem i Unionen.

Har du en fråga om ledarskap till någon av våra mentorer i Chef & Karriär. Mejla ola.rennstam@kollega.se

FRÅGA: Resultatet av vår årliga medarbetarundersökning stressar mig. Jag chefar över 15 personer och medarbetarnas omdöme om mitt ledarskap har gradvis försämrats de senaste åren. Problemet är att ingen vill berätta på vilket sätt det brister – när jag tagit upp frågan i grupp har det blivit tyst, och under individuella samtal har många viftat bort det.

På tidigare jobb har mitt ledarskap hyllats, men nu känner jag mig osäker i min roll. Företagsledningen känns ointresserad av undersökningen, samtidigt är det lite skönt att de hittills inte ifrågasatt de sviktande betyget.

Hur ska jag lyfta frågan med personalen, var kan jag hitta stöd i mitt ledarskap och bör jag vara proaktiv och ta upp det med min chef?
 

Alexandra Thomas

SVAR: Det måste kännas frustrerande när medarbetarundersökningen visar sämre resultat utan att någon ger konkreta exempel på vad du kan förbättra.

Att du vill förstå och komma till rätta med de sjunkande siffrorna är både ett modigt och positivt steg för att vända situationen. Jag rekommenderar att du fortsätter att skapa dialog med teamet. Försök få dem att förstå att detta är viktigt, både för ert jobb, era prestationer och för välmåendet i teamet.

I stället för att diskutera faktiska siffror, prova att jobba med gruppens dynamik och kommunikation. Det gör att du får en bättre uppfattning om hur pass trygga medarbetarna faktiskt är med dig och med varandra, och vad det kan finnas för bakomliggande orsaker till att de inte säger vad de tycker.

Finns det en rädsla för att kritisera dig som chef eller en oro för att öppen feedback ska leda till negativa konsekvenser?

Var tydlig med att du är öppen för konkreta synpunkter och uppskattar all hjälp du kan få för att kunna förbättra ditt ledarskap.

Parallellt med att du jobbar med gruppen skulle jag föra in specifika frågor i de individuella samtalen och fortsätta med följdfrågor om du får alltför svävande svar. Understryk att du vill kunna ge så bra förutsättningar som möjligt och att ärliga svar är avgörande för att ni tillsammans ska kunna vända trenden.

Fråga om vad som fungerar bra i ditt ledarskap, vad du kan göra mer eller mindre av, om det finns något som försvårar arbetet eller som du kan förändra.

Kom ihåg att du inte behöver lösa situationen själv. Ta hjälp av andra chefer i organisationen och var öppen mot din chef om att du inte är nöjd med svaren i undersökningen, men att du vill utvecklas och förstå vad det lägre resultatet står för.

ALEXANDRA THOMAS

GÖR: Psykolog, specialist i organisationspsykologi på Creative Compassion, författare och inspirationsföreläsare.
ÅLDER: 46.
KARRIÄR: Facilitator, partner, mentor och regionchef. Har tidigare jobbat som skolpsykolog och på bup.

Ledarskap

Valios vd: ”Jag vill vara förrädare”

Robert Auselius är lovprisad vd. I senaste numret av Chef och Karriär berättar han om hur han gick från att sälja barnmat till att bli chef för Valio i Sverige.
David Österberg Publicerad 8 maj 2026, kl 06:01
Valios vd Robert Auselius
Robert Auselius är vd för Valio. Under många år drömde han om ett toppjobb i Schweiz - men hamnade i stället i Finland. Karl Nordlund

Vad är du riktigt bra på?

– Musik är jag väldigt duktig på. Jag älskar musik. Jag lyssnar alltid på musik. Jag tror att jag tillhör den procent av Spotifys användare som lyssnar mest. Frustrerande för min fru när jag sätter på musik tidigt på morgonen.

Vad ser du helst på tv?

– Jag älskar Förrädarna och Robinson. Och Mästarnas mästare. Det är kanske inte fint nog, men de programmen älskar jag. Det är spännande med gruppdynamik. Jag hade gärna varit med i Förrädarna – och hade helst velat vara förrädare. Men jag hade haft otroligt hög puls, för jag är inte bra på att ljuga. Däremot tror jag att jag hade haft lätt att bygga förtroenden.

Vad ville du bli när du var liten?

– Mellan jag var 5 och 13–14 ville jag bli fotbollsproffs. Som Maradona eller Lothar Matthäus.

Vad skulle du vilja vara riktigt bra på?

– Om jag fick drömma fritt hade jag velat vara popstjärna. Rest världen runt och stått på scen. Det hade ju varit jättekul. Jag spelar lite gitarr, men inte på proffsnivå.

Vad har du för relation till facket?

– Vi har haft en god relation i de frågor där vi har samarbetat. Min bild är att facket är intresserat av dialog och samarbete.

När blev du vuxen?

– Första gången jag kände mig vuxen var när jag flyttade hemifrån och skulle betala mina egna räkningar och laga mat och så. Men riktigt vuxen blev jag kanske inte förrän jag blev pappa. Då var jag 26.

Kan alla bli en bra chef?

– För att bli en bra chef behöver du empati, nyfikenhet och lyhördhet. Och veta vem du själv är och vilka värderingar du har. De flesta kan lära sig att bli en bra chef, men det passar inte alla på grund av deras personlighet och intresse.

Hur ofta köper du mejeriprodukter från andra företag?

– Jag skulle inte köpa mjölk från Arla, men vill jag exempelvis ha crème fraiche blir jag tvungen att välja något annat än Valio. Man blir väldigt lojal med det företag man jobbar för. Jag köper fortfarande bara Zoégas kaffe, ett av Nestlés varumärken.

Är det jobbigt att vara tvåa efter Arla?

– Att ha hård konkurrens stimulerar mig. Det gör att vi alltid måste vara på tårna. Vi måste vara innovativa och förändringsbenägna. Det gör också att vi måste hitta nya affärsområden. I dag är vi inte bara ett traditionellt mejeri som säljer laktosfri mjölk. Vi är ett mejeri som gått från dairy till food.

Här hittar du hela reportaget.

Ledarskap

Fråga Mentorn: ”Vissa är missnöjda med mitt ledarskap”

Hur ska man agera om medarbetarna vill att man ska vara mer peppande men man samtidigt inte vill ändra sin person? Chef & Karriärs mentor Joachim Källsholm ger svar.
Ola Rennstam Publicerad 5 maj 2026, kl 06:00
Illustration: Dennis Eriksson

FRÅGA MENTORERNA

Chef & Karriär är Kollegas systertidning och vänder sig till dig som är chef och medlem i Unionen.

Har du en fråga om ledarskap till någon av våra mentorer i Chef & Karriär. Mejla ola.rennstam@kollega.se

FRÅGA: Jag fick mitt chefsjobb till stor del för att jag är expert på det it-system vi jobbar med, inte på grund av mina ledaregenskaper. För de flesta av mina medarbetare, som också är specialister, är det också det viktigaste: att jag förstår verksamheten i detalj och kan stötta när det behövs.

Men jag har några medarbetare i mitt team som vill att jag ska vara mer peppande och motiverande.

Hur ska jag göra? Jag kan inte ändra min person och jag funderar på hur mycket ”krut” det är rimligt att jag lägger på att försöka få till den här utvecklingen hos mig själv. Och hur ska jag kommunicera det här till gruppen? Tacksam för svar. 

 

SVAR: Jag förstår verkligen din känsla. Du har kommit in i din roll tack vare den du är, din erfarenhet, din förmåga att förstå verksamheten på djupet och ditt sätt att skapa trygghet omkring dig. Det är en stor del av ditt ledarskaps-dna och är inget du ska kompromissa med.

Samtidigt vill du göra rätt för ditt team och brottas med hur du ska möta de medarbetare som önskar mer pepp och motivation.

Låt mig först slå fast att det fina är att du inte behöver bli någon annan. Det räcker med små, ärliga beteenden som ligger nära din egen stil. För de flesta är tydlighet, trygghet, nyfikenhet och saklig uppskattning otroligt motiverande, med andra ord snarare finjusteringar än personlighetsförändringar.

Du kan ge motivation på ditt eget sätt, genom att visa när du är imponerad av kvaliteten i någons arbete, genom att lyfta någons insats i ett möte eller genom att ställa enkla frågor som: ”Vad skulle göra ditt jobb lättare just nu?” eller ”vad skulle ge dig energi i nästa steg?” Det är genuint och helt i linje med den du är utan att du behöver förvandlas till en överdrivet entusiastisk ledare.

Du behöver inte lägga särskilt mycket ”krut” på det här. Det handlar om små handlingar som gör stor skillnad för några få. Håll det fortsatt enkelt när du pratar med teamet och fortsätt att vara öppen. Du kan säga något i stil med: ”Jag vet att vi alla motiveras på olika sätt, och jag försöker utveckla mitt ledarskap för att möta fler av de behoven – men jag kommer alltid att göra det på ett sätt som känns äkta för mig”. Rätt kommunicerat gör det att folk både förstår och uppskattar dig mer, inte mindre.

Kort sagt och mitt råd – du ska inte tappa ditt ledarskaps-dna. Du ska bara låta det få en eller två nya nyanser. För det är precis så ledarskap utvecklas som bäst – när det sker på ett sätt som fortfarande känns som du.

JOACHIM KÄLLSHOLM

GÖR: Senior advisor i eget företag, flera styrelseuppdrag bland annat ordförande i FEA Security Services och Säkerhetsföretagen, tidigare vd och ledare i 30 år inom Securitas.
ÅLDER: 61.
HYLLAD FÖR: Opretentiös ledarstil.
KARRIÄR: Inom Securitas från 1984, via VD för Skandinavisk Parkeringstjänst. 2004-2010 vice vd för Securitas Sverige AB och divisionschef för Mobile i Sverige.