Under Idrottsgalan 2020 utsågs Peter Gerhardsson till Årets ledare.

Peter Gerhardssons första smakprov på ledarskap har 45 år på nacken. Han stod i den rökiga bingolokalen i uppväxtstaden Uppsala omsluten av otåliga vuxna, hukande framför sina bingobrickor. En märkbart nervös 15-årig bingoutropare. Han ropade ut på tok för fort, vilket de vuxna var snabba att protestera mot. Snart hittade dock Peter den rätta lunken och kunde köpa sina första vinylskivor.

Nu har han uppemot 3 000 skivor och ett av fotbolls-Sveriges finaste tränarjobb, förbundskapten för damlandslaget i fotboll. En ledare som hyllats stort efter landslagets sensationella seger med 2–1 i bronsmatchen mot England i VM i somras.

Jag tror inte att någon eller någonting blir bättre av utskällningar

Han tar emot iklädd jeans och T-tröja med rockmotiv. Dock inte vilken T-tröja som helst. Den är designad av idolen Ulf Lundell. Och bara några kliv bort från det vitlaserade köksbordet tronar ”utlandsavdelningen” av Peters skivsamling i bokhyllan. Prydliga rader i en närmast pedantiskt alfabetisk ordning.

Musiken är mer än bara njutning, den är oumbärlig i hans yrkesroll. Men mer om det senare.

Grovt förenklat kan hans ledarskapsfilosofi sammanfattas så här: Alla har ansvar för att må bra. Han själv, de andra ledarna i teamet och spelarna. Kombinationen han omhuldar är egoismen (det man själv mår prima av) parat med empati (hänsyn till andras välmående). Där är även goda relationer och ömsesidig tillit viktiga komponenter. När alla tar sitt ansvar och mår bra i harmoni med varandra kan de prestera på topp och vinna tuffa matcher, som den historiska bronsmatchen mot England. Där har vi Peters ”Feel good-management” i ett nötskal.

Kruxet är att verkligheten sällan är så enkel, i synnerhet inte i damlandslaget i fotboll. Vilket han är snabb att påpeka.

– Vi har 23 spelare som alla drömmer om att spela, men bara elva får göra det. Det är en svår situation. Några kan ana att de inte blir uttagna, eftersom det är prestationsberoende. Men besvikelse hör till vardagen och de tolv som inte spelar måste acceptera det.

För att besvikelsen inte ska grumla lagets välmående och prestationer måste den hanteras. Peter har hittat ett konkret sätt. Redan dagen efter matchen samlar han de tolv spelare som inte fick vara med till ett ”feel good-träningspass”. Han deltar, liksom de flesta ledarna för teamet. En tydlig markering.

– Jag vill synliggöra dem och visa att de är viktiga trots att de inte spelade just den här gången. Det blir ett bra tillfälle att se hur de mår och ge dem en klapp på axeln. Så gjorde vi dagen efter segermatchen mot England.

Gav den träningen verkligen några resultat?
– Vi gjorde en utvärdering bland spelarna som inte fick spela så mycket under VM och det visade sig att den här träningen var väldigt viktig för deras välmående.

En annan kritisk hörnpelare i hans filosofi är tydlighet om hur man ska spela. Tanken är att spelarna ska inges trygghet att fatta självständiga beslut när det gäller.

– Ibland blir det rätt och ibland fel, men vi kan inte ha spelare som inte vågar ta beslut på plan. Det skulle inte funka.

Blir spelarna utskällda för fel beslut?
Frågan triggar i gång honom. Han lutar sig fram över bordet och tar nästan i från tårna.

– Jag tror inte på utskällning! Det finns en sådan kultur i branschen, och medierna lyfter gärna upp det som något bra och vinklar till det som att en tränare får till stånd bättre spel efter en utskällning. Men jag tror inte att någon eller någonting blir bättre av det. Som tränare kan man jobba med korrigering av spelet på andra sätt. Man kan också byta ut en spelare som inte presterat bra.

Det sistnämnda gjorde han som tränare i BK Häcken – bytte ut två spelare efter 35 minuter. Indirekt ett eget misslyckande, menar han.

– I slutänden slår det tillbaka på mig, det var jag som fattade det felaktiga beslutet att ta in dem.

Hur kommer det sig att du är så öppen med dina egna misstag?
– Jag ogillar ordet efterklok. För mig tyder det på att man inte har gjort sitt jobb. I fotboll kan du förbereda dig för en del saker, men du kan inte förutse någonting. Ändå måste du fatta beslut och stå för dem. Då måste man acceptera att det kan bli fel ibland. Det är en förutsättning för att man ska göra ett bra jobb.

Frågan är om hans må bra-filosofi kan tillämpas även utanför fotbollsplanen – exempelvis i näringslivet.

– Absolut, det hoppas jag!

Skulle du kunna gå raka vägen och bli vd på Coop?
Han skrattar.

– Jag vet inte. Om det bara handlade om att leda personal så är det inget problem, men jag tror att man även måste ha branschspecifika kunskaper. Däremot tror jag att bra ledare i näringslivet skulle kunna träna fotbollslag. Det är inte så stor skillnad.

Innan han började i damlandslaget för två år sedan hade han tränat män i 25 år. I grunden är det samma sak, framhåller han.

– Jag ser inga skillnader mellan att leda kvinnor och män. Alla är människor. Det finns skillnader mellan människor, men inte över könsgränserna.

Är du feminist?
– Javisst. Det betyder inte att man i en relation måste ha en millimeterrättvisa i fördelning av arbetsuppgifterna hemma. Man måste prata om det och göra upp om vad som passar bäst.

Där kommer vi osökt in på frågan om de markanta löneskillnaderna mellan herrar och damer i bland annat allsvenskan, något som Kollega har skrivit om vid flera tillfällen. Det märks att vi är inne på minerad mark: Peter lyfter armarna från bordet, lutar sig tillbaka på köksstolen och lägger dem i kors över bröstet.

– När jag spelade i Hammarby och tjänade 1 200 kronor i månaden var jag tvungen att samtidigt jobba på matbutik, så jag har full förståelse för att damerna kan ha det tufft emellanåt. Principiellt tycker jag att det är självklart att män och kvinnor ska ha exakt samma lön. Men i fotbollen är frågan rätt komplex, säger han.

Sedan seglar han i väg med en lång förklaring om faktorerna bakom löneskillnaderna inom fotbollen, om antalet åskådare, sponsorpengar och tv-ersättningar.

Den som väntat sig ett politiskt brandtal är fel ute. Förvisso har pappa varit fackordförande på Försäkringskassan, men Peter själv är uttalat ointresserad av politik.

Däremot är hans passion för vinylskivor och musik påtaglig. Nu vinkar han åt mig att följa med uppför trapporna. Väl uppe pekar han på ett rymligt lekrum bräddfyllt med leksaker. Här rumsterar vanligtvis hans sexårige son från andra äktenskapet. Och alldeles bredvid finns det han kallar ”pojkrummet”. I detta ljusa rum med grå matta och nästan sakral stämning finns den svenska delen av skivsamlingen. Här brukar han ligga på sängen eller sitta på den svarta fåtöljen med fårskinn och lyssna.

Fotboll i all ära, men det är coachningen som är det mest intressanta

– Jag har ett lugn här uppe. Musiken gör mig mer kreativ och är väldigt viktig för mig. Jag laddar inför matcher genom att lyssna och bli avstressad. Jag brukar också ha musik på när jag tittar på och analyserar matcher i datorn. Då blir det inte bara jobb, utan också en njutning.

Bakom namnet pojkrummet finns en förklaring.

– När jag lyssnar på musik får jag må bra-känslor som när jag var 17. Just den perioden i högstadiet och gymnasiet var jättetrevlig. Jag hade en trygg bas med mamma, pappa och en yngre syster. Och så upptäckte jag mycket – både fotboll och tjejer. Jag visste inte vart livet skulle ta vägen, men jag var inte orolig. Allt var möjligt!

Karriärvägen har dock präglats av avsaknad av några konkreta mål. Drivkraften har alltid varit lust. Från början till att spela fotboll. Allt kretsade runt fotboll och han arbetade på livsmedelsföretag och senare inom polisen för att bekosta denna passion.

Under tiden som närpolis tränade han upp en förmåga som han har stor nytta av som förbundskapten – att bygga upp förtroliga relationer med andra människor.

För att träna lika mycket som han ville tog han tjänstledigt för studier på GIH. Så stiftade han bekantskap med, och blev så småningom fascinerad av, tränaryrket.

– Fotboll i all ära, det är coachningen som är mest intressant. Att jobba med människor.

Som människa har Peter Gerhardsson nära till sina känslor, framhåller han. Inte sällan är det låttexter eller filmer som griper tag. Han fiskar upp mobilen och letar tills han hittar låten han senast grät till: Lars Winnerbäcks Tror inte jag hittar hem.

– Det är rätt befriande att gråta ibland, säger han.

9 SNABBA: "Jobbet är min hobby"

Inför matcherna laddar han sig med kreativitet och lugn med hjälp av musik.

Vad har du för relation till facket?
– Jag är med i Unionen och har alltid varit med i något fackförbund, även som fotbollsspelare. Jag har aldrig behövt någon hjälp, men är med ifall jag någon gång skulle behöva det.

Hur ser din arbetsdag ut?
– Den är oerhört flexibel – och det passar mig bra. När vi är borta är vissa aktiviteter fasta, annars styr jag mycket själv – till exempel vilka matcher jag vill se. Två, tre dagar i veckan brukar jag åka till dem som gör svenskfotboll.se i Solna.

Hur hanterar du mejlkorgen?
– Att kolla mejlen handlar om respekt för andra. Det är inte så att jag får panik och skyndar mig att svara direkt, men jag är medveten om min position och vill inte att det ska bli stopp i organisationen på grund av mig. Om det är ett sådant mejl är jag väldigt snabb.

Har du favoritappar?
– Forza, för att få reda på fotbollsresultat, Spotify, naturligtvis, och diverse musiktidningar i appar.

Varför ska man ledas av dig?
– Jag ser till att ha bra människor runt omkring mig, att det blir ett bra team. Och om något inte är bra försöker jag att få till en förändring.

Är din egen arbetssituation hållbar?
– Absolut – eftersom det är jag som styr väldigt mycket.

Hur mycket jobbar du?
– Det kan låta lite konstigt, men sanningen är att jag inte vet. När jag var polis kände jag att jag ville vara ledig då och då, men i det här jobbet har jag inget behov av att vara ledig. Egentligen jobbar jag med min hobby!

Vad gör du om du får en stund över på jobbet?
– Pratar med folk som jobbar för Svenska Fotbollförbundet i Solna.

När släcker du på kvällen?
– Kvällen är en bra tid för att planera saker. Jag brukar släcka runt elva, absolut inte efter midnatt.

3 röster om Peter

KOSOVARE ASLLANI, SPELARE

Kan du berätta om Peters ledarskap?
– Han är tydlig, målinriktad och bra på att kommunicera. Och han sprider ett lugn i laget.

Är det något du skulle vilja ändra på?
– Hans musiksmak, haha!

HEDVIG LINDAHL, SPELARE

Hur tycker du Peter är som chef?
– Det jag gillar bäst är att allt inte behöver vara utifrån ett kollektivt perspektiv. Han ser individens behov. Om det kör ihop sig hemma så har han förståelse för att man till exempel behöver komma senare till en träning.

Önskar du något annat av Peter som chef?
– Lite mer edge! Han är lite monoton och tråkig ibland.

KENTA OHLSSON, FÖRE DETTA LAGKAMRAT I HAMMARBY

Vad kan du berätta om Peters ledarskap?
– Vi spelade tillsammans i början av 1980-talet och då var han inte någon ledare, inte ens lagkapten. Det kom senare. Men jag tror att han har bra ledaregenskaper. Han är rätt lugn och hetsar aldrig upp sig. Han argumenterar sakligt för det han tror på och är inte den som gapar.

Vad tror du att han behöver bli bättre på?
– Det är snarare så att han skulle kunna lära mig ett och annat. Peter har järnkoll på det han håller på med och har damernas respekt.

text EYAL SHARON KRAFFT

foto KARL NORDLUND, BILDBYRÅN, HANS FRIDÈN