När vi träffas i chefens kontorsrum som ligger i polishuset på Bråkmakargatan finns endast de 38 fast anställda på plats, men de ska snart öka tiofalt. Framför allt är det unga människor som anställs.
Campingvärdar och skådespelare, kockar och parkeringsvakter och många andra. Under våren har man haft gruppintervjuer för dem som ska jobba med försäljning, auditioner och intervjuer med teaterfolket. När Mikael Ahlerup kom hit för tio år sedan var det bara auditioner för den sistnämnda gruppen. De hade mer status, de var ju artister.
Det har han ändrat på. Är det något som är viktigt för Mikael Ahlerup så är det allas lika värde. Parkeringsvakten är den första besökaren möter, stugvärden den sista. De är lika betydelsefulla för gästens upplevelse som de som spelar Pippi Långstrump och Ronja Rövardotter.
– Därför räcker det inte med audition alltså. Du kan sjunga hur bra som helst, men passar du inte in i detta tänk så blir det inget jobb.
För att få de bästa till den småländska avkroken Vimmerby så är företaget ute och raggar på platser där de kan tänkas finnas; till exempel på fjällanläggningar eller på universitetens turistprogram. Man "investerar" i bra personal, för det är ingen kostnad, utan en investering, enligt Mikael Ahlerup.
Många kommer tillbaka år från år. Förra året var det 83 procent som ville återvända. Så många blir det inte, den perfekta mixen är något fler helt nya. Kanske 70-30.
– Det ska vara roligt att jobba här. Vi vill göra det bra för våra anställda och det ska de känna. Vi har en personalklubb med gratis aktiviteter varje vecka, det kan vara fotvandring, föreläsning, yoga eller fotbollsturnering. Vi ordnar också rabatter hos restauranger och lokala företag, säger Mikael Ahlerup.
Samtidigt ställs höga krav på att de anställda gör sitt allra bästa.
– Vi har en introduktionshelg då vi samlar alla. Då säger jag till dem att det är de som har valt oss och att de får ta ansvar för det valet. Vi tar vårt arbetsgivaransvar, men det är faktiskt de som valt att jobba här, säger Mikael Ahlerup.
Ett annat knep, som både är enkelt och väldigt effektivt för att få en bra stämning på hela arbetsplatsen, är att den första personalaktiviteten är att bowla med blandade lag. Diskare blandas med skådespelare, kocken med parkeringsvakten, nykomlingen med den som jobbat många säsonger. Och det är klart att vd:n själv deltar i många aktiviteter, han finns till exempel alltid med under fotbollsturneringen och ute på parkeringen under högsäsong.
Mikael Ahlerup sätter en ära i att finnas ute i parken så mycket som möjligt och hoppa in där det behövs. Den inställningen finns efter tio år väl förankrad i hela ledningsgruppen, numera är det självklart för alla att hjälpa till i verksamheten under högsäsong.
– Man mår så jäkla bra av det. Men det kräver också mod, modet att bli bedömd, modet att kanske göra bort sig, modet att vara på riktigt.
Det händer något med en ung sommarjobbare som får hjälpa vd:n till rätta i köket. Eller som får dribbla bort honom på fotbollsplan. Det blir ett Vi.
I den filosofin ingår för Mikael också att lära sig allas namn. 420 personer.
– Alla nya börjar ju inte samma dag, med lite hjälp så har jag koll på när de börjar. Om det är Pers första dag på parkeringen så försöker jag gå ut den dagen. Och så repeterar jag deras namn när jag pratar med dem, så i augusti kan jag nog allas.
– Och jag pratar med alla, ser dem i ögonen, säger hej. Det är enkelt och det blir ett personligt och närvarande ledarskap.
Han erkänner att också han är nervös inför att möta nya människor. Till exempel nyanställda första gången inför säsongsstarten.
– Det är en signal till mig själv; jag måste göra ett bra jobb. Då känner den som lyssnar det.
Allt bottnar i ett genuint intresse för människor (Mikaels mamma var psykolog) och att vilja vara sig själv, på riktigt.
– Jag har sett så många exempel på människor som förändrats när de blir chefer. Min tolkning är att de funderar på vad som förväntas av dem i den nya positionen - inte på vilka egenskaper hos dem som tog dem dit.
Att vara sig själv, alltså. Och att inte vara rädd att förändra och prova nya saker.
– Jag har slutat vara rädd för att göra saker som andra inte gillar. Men man måste jobba mycket med information och kommunikation. Visa att du gör det bästa för företaget.
I den filosofin ingår att prova nytt - och prestigelöst gå tillbaka till det gamla om det inte fungerar. Våga göra fel, men lära sig av misstagen. Bryta strukturer - även sådant som kan vara impopulärt. När Mikael Ahlerup började tog han exempelvis bort det gemensamma kaffet varje förmiddag och eftermiddag eftersom folk jobbar utspridda i olika hus och fikarasterna i hans tycke tog för lång tid. Han hämtade en kaffebryggare ute i den stängda parken och tog upp den till kontoret, i stället för kaffepausen införde han andra gemensamma sammankomster utspridda under året.
Hur populär denna förändring var är det inte många som kan berätta. Endast ett par, tre personer finns kvar från den tiden. Nu har Mikael Ahlerup byggt sitt eget lag. Och som gammal hockeyspelare vet han att det behövs alla sorter. Men ett bra bemötande kräver han av alla.
Till sist är det dags att lämna polishuset på Bråkmakargatan. Mopsen Elton vill ut. Här är de anställdas hundar välkomna, även barn om arbetet tillåter det och det är en stängd dag på dagis - men inte under säsong. Då kan det ibland vara sisådär tiotusen andra på området, och matte eller husse, mamma eller pappa, kanske ska stå och sälja korv.
