Hoppa till huvudinnehåll
Ledarskap

Från skurhink till dubbla chefsstolar

Helene Scharin är glad i dag. Nu är hon formellt utsedd till chef för två apotek. För 15 år sedan startade karriären i branschen vid en skurhink.
Publicerad 13 mars 2014, kl 15:09
Carl von Scheele
Helene Scharin började som lokalvårdare på ett Apotek. I dag är hon chef för två. Carl von Scheele

Helene Scharin har aldrig sökt ett jobb under sin långa resa från skurhinken in till chefsrummets kontorsstol. Men när hon som 50-åring utsetts till tillförordnad chef för verksamheten på två av Kronans Apotek i Blekinge ville hon fortsätta när tjänsten skulle permanentas.

– För första gången i hela mitt liv skrev jag ner ett cv och skickade in ett personligt brev för att få tjänsten. Det kändes lite ovant. Jag fick faktiskt ta hjälp av min 25-åriga tös för att klara det, säger hon.

För första gången i hela mitt liv skrev jag ner ett cv...

Pojkflickan som mekat med bilar och svabbat åtskilliga apoteksgolv sökte nu och fick sitt drömjobb. I januari var det klart.

– Jag gillar positionen. Som chef måste man tycka om att bena ut problem och hitta lösningar, särskilt när det blir kaos runt omkring en, säger Helene Scharin.

Hon har heller inget emot att leda personer som har högre utbildning än hon själv. Helene är apotekstekniker, som numera är en tvåårig utbildning på yrkeshögskolan, och arbetar med apotekets receptfria varor. Receptarier och apotekare expedierar recept och har tre respektive fem års högskolestudier.

– Jag försöker sätta mig in i deras sätt att arbeta och jag frågar dem om regler och lagar som styr deras del av verksamheten. Som chef måste man våga delegera. Då är det inte svårt att leda andra med annan utbildning, säger hon.

En större svårighet är det dubbla chefskapet över två arbetsplatser med tre mil emellan.

– Ja, det kan vara lite trickigt, och det ställer krav på mig att vara anträffbar på andra sidan telefonlinjen när jag inte är där. Det handlar också om att jobba upp rutiner så att det dagliga fungerar när jag är på den andra arbetsplatsen, säger Helene Scharin.

Jag fick världens längsta semester och tog långa rundor med hunden.

Hon lockades in i branschen av sin mor, som var arbetsledare för lokalvårdare på apotek. Sedan fick Helene tips om en fast tjänst på ett sjukhusapotek. Där ville hon inte bara stå vid skurhinken utan började plocka varor och skylta. Men när det var dags för nerdragningar blev Helene arbetslös.

– Jag fick världens längsta semester och tog långa rundor med hunden. Tack vare arbetslösheten funderade jag på vilken riktning mitt liv skulle ta. Det var mot apoteksvärlden.

Helene skaffade själv nästa apoteksjobb, knallade helt enkelt in på ett apotek och var veckan därpå välkommen som extraanställd. Tre år senare hade hon en tillsvidaretjänst som varuhanterare och lageransvarig. När Kronans Apotek tog över verksamheten sattes Helene på skolbänken för att formellt bli apotekstekniker. Och för ett år sedan kom frågan om hon ville bli chef.

– Jag tänkte under någon dag och sa sedan: ”vi kör”. Ibland måste man våga hoppa. Sedan får man se om landningen blir mjuk eller hård, säger Helene Scharin.
 

Helenes 5 chefstips:

  1. Var lyhörd. Det gäller att lyssna och ta till sig alla bra förslag från medarbetare.
  2. Var ärlig. Fråga dig hur du själv skulle handla i en viss situation och kräv inte mer av dina medarbetare än av dig själv.
  3. Var tydlig. Se till att medarbetarna vet vad du och företaget förväntar sig.
  4. Tänk på ergonomin. Se till att medarbetarna använder bra arbetsredskap.
  5. Skapa trivsel. Inte bara kroppen utan även själen ska må bra på jobbet.

 

Carl von Scheele

Helene Scharin

Ålder: 51 år.
Position: Apotekschef i Kallinge och Karlshamn.
Karriär: Lokalvårdare på apotek, varuhanterare, apotekstekniker, apotekschef.
Bostadsort: Kallinge.

Mest läst just nu

Bläddra i senaste numret av våra e-tidningar

Omslag till Kollega nummer 4 2024.

Bläddra i senaste numret av Kollega

Till Kollegas e-tidning

Bläddra i senaste Chef & Karriär

Till Chef & Karriärs e-tidning
Ledarskap

Gänget bakom Sveriges medaljer i friidrott

I tv-rutan ser vi kända atleter som diskuskastaren Daniel Ståhl och stavhopparen Arman Duplantis. Men bakom framgångarna finns ett gäng som har planerat varje steg fram till guldet.
Lina Björk Publicerad 7 juni 2024, kl 06:06
Koordinatorn Petra Ericson och Sportchefen Dejan Mirkovic i Friidrottsförbundets materialrum, där bland annat landslagskläder till mästerskapen finns. Foto: Karl Nordlund/Beate Oma Dahle/DECA Bild

En spänd förväntan låg i luften. Förberedelserna var klara, väskorna packade och anmälningarna inskickade. Den 18:e upplagan av världsmästerskapen i friidrott skulle avgöras på Hayward Field, i Eugene, USA. En lång resa, men värd mödan om det kunde bärgas medaljer och sättas nya rekord.

Efter passkontrollen på Arlanda kom beskedet: Flygbolaget SAS gick ut i strejk. Majoriteten av landslagstruppen var bokade med bolaget. Plötsligt kunde ingen resa.

– Hela första dygnet gick till att boka om alla flygbiljetter. Det var inte direkt den uppladdningen vi ville ha, säger Dejan Mirkovic, som är sportchef på Svenska friidrottsförbundet.

För personalen på Elit- och landslagsavdelningen på Friidrottsförbundet handlar allt om uppladdning. Eller rättare sagt, förberedelser inför tävlingar och mästerskap. Bakom idrottarnas prestationer på arenan ligger månader av planering. Kläder ska skickas ut, anmälningar till tävlingar ska göras, passbilder ska tas.

Friidrottsförbundets koordinator

Men även om minutiös planering har gjorts kan saker inträffa i sista sekund. Mästerskapet i Eugene är ett exempel på det. Och bakom en stor del av administrationen står Friidrottsförbundets koordinator och Team Manager, Petra Ericson.

Petra Ericson

– Det är väldigt kul att vara så nära kärnan av elitidrotten som jag är i min roll. Arbetsuppgifterna varierar och det är många timmar framför Excelfilerna. Att vara noggrann är ett måste. När vi ska åka i väg på ett mästerskap gör jag allt administrativt planerande, som resor, boende, ekonomi, ser till att alla har kläder att tävla i, har kontakt med dem som organiserar en tävlingen om allt praktiskt, säger hon.

Det är ett pussel. Friidrottslandslaget är inte som fotbollslandslaget, som åker i samlad trupp till ett mästerskap. Någon ska tävla första dagen, en annan sista. Vissa har höghöjdsträning innan och ska acklimatisera sig. 
 

Långa dagar på mästerskap

Årshjulet med tävlingar sträcker sig från januari till december med en topp under sommaren. Det är inomhustävlingar och långlopp. Arenagalor och Olympiad. Man skulle kunna tro att de stora tävlingarna kräver mer jobb för kanslipersonalen än de små, men så är det inte riktigt. I sommar går OS i friidrott av stapeln i Paris. Inför tävlingarna är det såklart en del att hålla reda på, men när det är dags att taxa ut flygplanet så tar Sveriges olympiska kommitté, SOK, över.

Dejan Mirkovic

– Det är det största idrottsliga evenemanget. Men maskineriet kring SOK är välsmort. Då tar det oss mycket mer tid att anordna nordiska mästerskapen, där 100 personer ska tas ut, säger Dejan Mirkovic.

Väl på plats är det långa dagar. Ofta är det uppstigning innan 06, sedan fortsätter dagen med försökspass, träningspass, lagsamlingar, pressträffar och bussresor. Det är inte ovanligt att middagen inmundigas först vid midnatt. Och förutom de praktiska åtagandena ska landslaget hållas ihop, ett gäng individualister ska samarbeta som ett lag.

Måste idrottarna gilla varandra?

– Nej, alla måste inte tycka om varandra. Men en grupp blir starkare om personer känner gemenskap, skapar en vi-känsla, säger Dejan Mirkovic.

Den känslan brukar dyka upp vid gemensamma ”lägereldar” som pingisbordet, massagerummet och poolområdet. Under ett år är närmare 350 personer runt om i världen och tävlar i landslagströjan. Alla vill bli sedda.

– Att få tiden att räcka till alla är den största utmaningen för mig. Jag vill såklart ge alla de bästa försättningarna för att prestera på högsta nivå, säger Petra Ericson.


Världsläget en ny faktor att ta hänsyn till

Nervositet och skador är två parametrar som gänget på friidrottsförbundet alltid måste ta hänsyn till vid tävlingar. Ibland händer det allvarligare saker som dopning och fusk. Men på senare tid har förbundet även behövt förhålla sig till en ny faktor: världsläget.

Under världsmästerskapen i Turkiet hade det bränts koraner i Sverige och stämningen var laddad. Några veckor senare gick ett terrängmästerskap av stapeln i Bryssel där två svenska fotbollssupportrar nyligen skjutits till döds. Friidrottsförbundet fick ha med i beräkningarna att svenskar kunde vara måltavlor utomlands, framför allt svenskar i landslagströjor. Då fick en säkerhetschef följa med på resan.

Samma år anordnades juniormästerskapen i Jerusalem. Ett land vars historia har kantats av konflikter och krig. Oroliga föräldrar hörde av sig och undrade, var deras barn säkra?

– Det är en styrelsefråga om man kan åka på ett mästerskap eller inte. Vi följer Utrikesdepartementets rekommendationer kring säkerhet och annat. På vissa tävlingar har deltagarna till exempel inte fått gå utanför tävlingsområdet själva, säger Dejan Mirkovic.

Tre personer gratulerar diskuskastaren Daniel Ståhl till guldet
Diskuskastaren Daniel Ståhl gratuleras efter ännu ett guld.

Friidrottsförbundet har sitt fysiska kontor i Hammarby sjöstad, med Orienteringsförbundet och Simförbundet som närmaste grannar. Men den som kommer på ett spontanbesök får ofta vända om i dörren. Det är ovanligt att de anställda på Elit- och landslagsavdelningen är där samtidigt.

Förbundskaptenen Kajsa Bergqvist utgår från sitt hemmakontor.  Och flera av de anställda har många resdagar per år. Störst chans är det att träffa koordinatorn Petra Ericsson och sportchefen Dejan Mircovic, i strumplästen med en kaffekopp i handen.

– Det är klart att det är en utmaning att vi sitter på olika ställen, men vi har mycket kontakt, både digitalt och via telefon så det mesta går att lösa, säger han.

 

Friidrottsförbundet utvecklas

Svenska Friidrottsförbundet har gått igenom en många utvecklingsfaser på senare år. Exempelvis har parafriidrotten flyttat in år 2022, vilket innebär att man nu ansvarar över utvecklingen av sporten för personer med funktionsnedsättning, elitsatsningar och landslag. Även Gångförbundet har sedan en tid valt att slå sina påsar ihop med Friidrottsförbundet.

På frågan om hur svensk friidrott mår i dag är alla rörande överens – den frodas och blommar. Vi har storstjärnor som tar medaljer och nya kullar på ingång. Däremot finns det utmaningar, exempelvis att fylla arenor när det går lika lätt att sitta framför tv:n med en chipspåse.

– Friidrotten kommer alltid att utvecklas och det måste vi räkna med. Men det gläder mig att intresset är så stort över generationsgränserna, säger Dejan Mircovic. 

Han får medhåll av Petra Ericsson.

– Det finns så mycket att se fram emot, både i när- och framtid: OS i augusti, Finnkampen som firar 100-årsjubileum nästa år. Och alla nya talanger som får chansen att sätta på sig landslagskläderna för första gången i livet. Det är stort.